Varsågod, här är ännu ett kapitel från boken Tack mamma. Jag hoppas det rör ditt hjärta.
(For the English version, scroll down to the previous post).
Vi
såg på kort efter din död, pappa och jag. Kort på när du och pappa var iväg på
en resa. På kortet är du vacker som alltid och lyser av livslust och äventyr
när du ler mot pappa. Pappa och jag blev förvånade när vi såg på årtalet som
stod i fotoalbumet. 1969. Året när jag föddes. Jag var några månader gammal och
du och pappa var ute och reste. Vissa skulle förfasa sig. Hur kunde ni resa
bort när dottern vara bara några månader gammal? Hur kunde ni resa utomlands
alla dessa somrar när du var ledig från jobbet som lärare och pappas jobb tog
honom – och dig – på expeditioner ut i världen?
Ni kunde det för att ni alltid satte er kärlek i första
rummet. Pappa sa ofta till mig och min bror att han tyckte så mycket om oss –
men du var den han älskade och alltid skulle ha närmast sitt hjärta. Ni kunde
resa iväg från min bror och mig för att ni värderade kärleken till varandra så
högt. Och för att mormor fanns.
Din mamma, min mormor, gav mig de mest fantastiska
barndomssomrar jag kan tänka mig. Om inte du och pappa hade fortsatt vara ett
förälskat par även efter att ni blev föräldrar
hade jag inte kunnat vara så ofta och så mycket med henne.
Tack för att du visade mig att det går att vara så mycket
mer än en mamma. Det går att vara en levnadsglad resenär, en kvinna som älskar
sitt jobb och en kvinna som älskar sin man hela livet. Och det går att vara en
mamma som ger sin egen mamma en underbar gåva – möjligheten att spela en stor
roll i sina barnbarns liv.
***
Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar.
Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar. Första kapitlet hittar du här.
Om du vill läsa alla kapitel i boken kan du skriva Tack mamma i sökfältet här på bloggen.
Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.
No comments:
Post a Comment