Om Lukas hade varit en liten flicka...

...hade det varit väldigt lätt att säga:

Ja, där ser man, flickor

• är mer försiktiga
• har lättare för att uttrycka sig
• tar snabbare till gråt
• tycker mer om gosedjur
• är mer lättskrämda

än pojkar.

Men nu är min lille Lukas inte en flicka utan den yngste av mina tre söner; en helt underbar liten pojke som förutom alla ovan egenskaper också tycker mycket om Starwars, att spela Minecraft, leka med svärd och göra Ninja-snurrar. 

Jag är glad att jag har tre olika killar som dagligen visar att vi alla är individer, så mycket mer komplexa än vad attribut som kön, hudfärg eller etnicitet kan uttrycka.

Nästa gång du är på väg att säga, "ja där ser man att flickor/pojkar/svenskar/ungdomar/muslimer/... är på det ena eller andra sättet", tänk en vända till. Om du öppnar ögonen lite mer kommer du att se exempel som motsäger precis det du har tänkt säga.

Tack och lov. Livet blir så mycket mer spännande så.

För att kunna åka utför behöver du ta dig upp först

Många mil i bil, fötter som kläms in i hårda och klumpiga skodon, träningsvärk i benen... varför utsätter vi oss för det här bara för att det är sportlov?

För att sportlov också är att glida nerför vackra snötäckta pister, dela barnens glädje när skidorna plötsligt går som det är tänkt och dricka varm choklad med grädde i värmestugan.



Några av er har hört mig prata om att öka vill-tiden i vardagen, att inte lägga all tid och ork på upplevda måsten. Det ska inte förväxlas med att bara göra det som är lätt och roligt.

För att åka nerför en härlig pist med nysnö behöver jag ta liften upp.
För att åka som Anja behöver jag träna, träna och åter träna.

Inspiration kan inte ersätta transpiration, vill du åka utför behöver du ta dig upp först.

Så länge som du kommer ihåg varför du kämpar dig upp på toppen så blir vägen dit en del av det du vill uppnå. Jobbigt och underbart på samma gång. Det hör ihop helt enkelt.