Varsågod, här är ännu ett kapitel från boken Tack mamma. Jag hoppas det rör ditt hjärta.
(For the English version, scroll down and then click on previous post).
Jag
jobbade länge på Ericsson och många kollegor kändes som goda vänner. Vi gick
igenom inte bara spännande projekt tillsammans, utan också livets skiftningar.
En av mina kollegor hade en mamma som var sjuk i cancer.
Han och familjen fick åka fram och tillbaka till sjukhuset under många veckor
samtidigt som de försökte hålla ordning på sitt vanliga liv med jobb, skola och
barnens aktiviteter.
En morgon frågade jag hur det var och hans första svar var
“Bra”. Sedan var det som om han skämdes och han mumlade. “Nej, det är ju inte
bra. Hon är död.” Jag förstod vad han menade. Att han såg lite lugnare ut var
inte för att han var glad att hans mamma hade dött. Han var bara glad att den
uppslitande sjukdomsperioden var över för alla inblandade. De hade sedan länge
vetat att detta inte skulle bli en solskenssaga om någon som hade “besegrat”
cancer.
Jag tycker inte om uttrycket besegra cancer. Det är så
lätt att tolka det som att de som inte överlever förlorar mot cancern. Som om
de på något sätt var svagare, inte lika bra på att kämpa. Det har inte med det
att göra. Döden kommer när den kommer. Vi kan göra livet så njutbart och
hälsosamt som möjligt, men när livet här är slut, är det slut.
Kanske vårdar du som läser en person som är på väg att
lämna det här livet. Kanske sitter du i dödens väntrum med en älskad persons
hand i din, vetandes att du en dag kommer att gå ensam ut. Om du längtar efter
att gå ut ur väntrummet, stänga dörren bakom dig och återgå till ett mer
normalt liv, är det inget fel på dig. Det finns ingen anledning att känna skuld
eller att låtsas att du känner något annat.
Vi är inte gjorda för att vara i väntrum. Vi är skapta för
att göra det mesta av livet, ge de gåvor vi har fått till världen. Gör det
mesta av tiden i väntrummet, men bjud aldrig in skuld i ditt hjärta. Låt livet
ha sin gång och minns att du är en kärleksfull, värdefull person. Till och med
perioden i väntrummet kan ha glimtar som du någon gång kommer att vara tacksam
för.
Som när vi träffade dig allra sista gången mamma. Du var
lugn när vi kom, du sov med hjälp av morfin. Det var rofyllt och skönt. Det var
också tydligt att du inte visste att vi var där. Vi höll om dig, sjöng för dig
och vi grät. Då såg jag förändringen. Jag såg att du klämde om pappas hand och
att det fanns ett svagt, svagt leende i ditt blundande ansikte.
“Hon känner att vi är här. Titta hon ler!”
Pappa
som hade suttit och gråtit med huvudet nedböjt tittade upp vid mina ord. Han
såg upp och såg att du var där, medveten om vår närvaro. Min bror reste sig
från stolen han hade suttit på och vi stod alla tre vid din sängkant och rörde
vid dig medan vi sjöng. När vi lämnade kändes det nästan bra. Vi hade fått en
fin stund tillsammans, även om vi alla var fångar i dödens väntrum.
Några timmar senare ringde sjukhuset till pappa och
berättade att du hade dött. Innan pappa berättade för oss andra reste ni jorden
runt igen. Du och han tittade på fotona från er jorden-runt-kryssning. Så fort
du hade lämnat din kropp tog du dig hem till pappa så att ni kunde resa vidare
tillsammans.
Du flög ut genom väntrummet och öppnade dörren för oss andra, så att vi kunde gå ut. Bort från väntrummet och oron, ut i saknaden och ett nytt sätt att vara tillsammans med dig. Ett sätt vi fortfarande håller på att lära oss förstå.
***
Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar.
Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar. Första kapitlet hittar du här. För att hitta alla kapitel kan du skriva in Tack mamma i sökfältet på den här bloggen.
Om du vill få ett meddelande på mail när ett nytt kapitel är upplagt kan du klicka här.
Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.
Om du hellre vill ha en e-bok hittar du den i den vanliga bokhandeln.
Boken finns också på bibliotek. Finns den inte på just ditt bibliotek kan du be dem beställa den.
