Tack mamma, för din lekfullhet

 Varsågod, här är ännu ett kapitel från boken Tack mamma.  Jag hoppas det rör ditt hjärta.

(For the English version, scroll down to the previous post).

Jag tror du blev lågstadielärare för att du aldrig slutade att vara barn. Som lärare kunde du fortsätta att leka. Du gjorde så mycket mer än att följa läroplanen. Du lät barnen leka, sjunga, spela teater och vara barn.

Du busade och skrattade med oss och festerna du och pappa anordnade var fulla med sång och lekar. Barnkalasen du ordnade för oss var tokiga, annorlunda och glädjefyllda. Många av mina vänner har berättat att de fortfarande minns de kalasen.

Du tog med glädje hand om dina barnbarn och tog med dem på äventyr i skogen. Varför äta inomhus när man kan äta matsäck på en stock i skogen?

Du försökte aldrig vara en sträng lärare eller en ordningsam mamma. Du var ett barn som vi andra. Ett vuxet barn som glatt trampade med klacken (du gillade skor med låg klack) genom den första tunna isen på senhöstens vattenpölar. När våren kom trampade du gärna i den tinande markens första lera. Kanske visste du något som vi andra har glömt. Att även om våra kroppar blir större och äldre, så förblir vi alla barn.

När jag tittade igenom gamla minnen hittade jag brev du hade skrivit till mig när jag var au-pair i Frankrike. Du skrev att du saknade våra eftermiddagsstunder när vi pratade om vad som hade hänt under dagen. Vi pratade mycket, om allt möjligt. Du var både en mamma och en riktigt god vän.

Tack för att du var en mamma som aldrig blev gammal i sinnet. 

***

Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar. 

Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar.  Första kapitlet hittar du här.

Om du vill läsa alla kapitel i boken kan du skriva Tack mamma i sökfältet här på bloggen.

Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.

Om du hellre vill ha en e-bok hittar du den i den vanliga bokhandeln och i tjänster som Storytel, Nextory och liknande.

Thank you mum, for your playfulness

 Below you can find another chapter from the book Thank you, mum.  I hope it touches your heart.

(For the Swedish version, scroll up to the next post.)

I believe you became a primary school teacher because you, yourself, never stopped being a child. As a teacher, you could keep playing. You did so much more than the curriculum. You let the kids play, sing, play theatre, and just be children.

            You played and laughed with us, and the parties you and Dad hosted were filled with singing and games. The parties you arranged for us were silly, different, and full of joy. Many of my friends have since told me they still remember those parties.

            You loved to look after your grandchildren and to take them on adventures out in the woods. Why eat lunch inside when you can eat from your lunch box on a log in the woods?

            You never aspired to be a strict teacher or a meticulous mother. You were just a kid like the rest of us. A kid, who happily tramped through the water puddles, skidded on an icy road, and stomped in the mud. Maybe you knew something that the rest of us often forget. That even though our bodies grow old, we all remain children deep inside.

            I was looking through a box of memories when I found an old letter from you. A letter that you wrote to me when I was an au-pair in France. You wrote that you missed our afternoon chats. We talked a lot; no topic was off-limits. You were a good friend as well as a mother.    

            Thank you, Mum, for never fully growing up.

**

Please share this blogpost if you think it can help someone! 

This was a chapter from the book Thank you, mum. A book for those who miss someone.

To read all chapters, type Thank you Mum in the search field on this blog

If you would like to give the book to someone you think can be soothed by it, or to yourself, you can find it on Amazon.

Tack mamma, för din kärleksfulla oro

 Varsågod, här är ännu ett kapitel från boken Tack mamma.  Jag hoppas det rör ditt hjärta.

(For the English version, scroll down to the previous post).

Vågorna, skummet, sanden. Stranden var magisk för en liten flicka som jag. Vi var på semester, vi hade det roligt tillsammans – och du var livrädd att vågorna skulle slå omkull mig och att strömmen skulle ta mig med sig. Så du höll mig i handen. Hela tiden.

Du var ofta orolig. Som när jag tågluffade på den tiden när mobiler ännu inte fanns och det enda sättet ni fick höra från mig var via vykort och enstaka telefonsamtal. En gång när jag ringde hem från en telefonkiosk var du extra upprörd; arg och orolig för att jag inte hade hört av mig. Jag undrade om ni inte hade fått mitt vykort. Det hade ni inte. Det visade sig att vykortet hade trillat ner bakom ett bord när ni hade lagt en hög med post på det. Det var inte förrän många dagar efter vårt samtal som ni hittade det. Att ha ordning och reda hemma var aldrig er starka sida.

Du och pappa lyssnade alltid på radion, hörde alltid om det var en trafikolycka någonstans. Om det var en olycka på en väg som jag ofta körde på ringde du för att kolla att jag mådde bra, att jag inte var skadad.

Tack för din kärlek, en kärlek du visade med din oro. Tack Ineke, min svärmor, för att du visade mig att det går att bry sig om sina nära och kära utan att oroa sig. “Geen nieuws is goed nieuws” (inga nyheter är goda nyheter) är Inekes devis. Nu kan jag älska lika fullt som du mamma, utan att oroa mig för det jag inte kan göra något åt.

***

Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar. 

Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar.  Första kapitlet hittar du här.

Om du vill läsa alla kapitel i boken kan du skriva Tack mamma i sökfältet här på bloggen.

Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.

Om du hellre vill ha en e-bok hittar du den i den vanliga bokhandeln och i tjänster som Storytel, Nextory och liknande.

Thank you, mum, for your loving worry

 Below you can find another chapter from the book Thank you, mum.  I hope it touches your heart.

(For the Swedish version, scroll up to the next post.)

Waves, sea-foam and sand. The beach was magical for a little girl like me. We were on vacation; we had such a blast together. You were terrified that the waves would knock me over and that I, who hadn't mastered swimming, would be swept away by the currents. So, you held my hand. The whole time.

            You worried a lot. Like when I went inter-railing, back before cellphones existed, and we could only communicate by letter and a handful of phone calls. Once when I found a payphone and called home, you were really upset; both mad and worried as you hadn't heard from me in a while. I asked if you'd received my postcard. You hadn't. Turns out the postcard had fallen off the table from a stack of mail. It wasn't until many days later, after our phone call, that you found it. Keeping an organized space was never your forte.

            You and Dad were always listening to the radio, you were always notified if there had been a traffic accident anywhere. If it happened to be on a road I often travelled on, you called to make sure I was okay, that I wasn't hurt.

            Thank you for your love, a love you showed through worry. Thank you Ineke, my mother-in-law, for showing me that there is a way to care about your loved ones without worrying. "Geen nieuws is goed nieuws" (no news is good news) is your saying, Ineke. Now I can love as much as you did, Mum, without having to worry about the things I cannot change. 

**

Please share this blogpost if you think it can help someone! 

This was a chapter from the book Thank you, mum. A book for those who miss someone.

To read all chapters, type Thank you Mum in the search field on this blog

If you would like to give the book to someone you think can be soothed by it, or to yourself, you can find it on Amazon.

You can't solve money problems with money

Blood is thicker than water, right?

So, when a relative of mine called me, crying because she couldn’t pay her rent, I didn’t think twice.

I lent her the money.

She said she would pay back, but she never did. She didn’t even ask to pay back later or pay in instalments. She just behaved as if nothing had happened.

I learned two things from that experience.

 

Never lend out more money than you are willing to give away.

If someone asks you for a loan, ask yourself if you are willing to give the person the money. If you are, lend out the money. If it is paid back, great, you can see it as a bonus. If it isn’t, give yourself a pat on the back for being a generous person and let it go.

If you realize that you are not willing to give the money, then don’t lend it out. Don’t risk your relationship that way. (Of course, not lending money might also risk the relationship, but if people get angry with you if you don’t lend them money, the relationship may not be worth keeping, right?)

Giving money to a person with money problems is not helping them.

At first, I felt foolish, when my relative didn’t pay back. As if I should have known better. On top of that, I felt bad every time I reminded her about the money.

Then I happened to hear Dr. Phil say something that made it all clear:

“You can’t solve money problems with money.”

Then I realized that lending her the money was not helping her. Not in the long run. It just enabled her to continue with her dysfunctional way of dealing with money.

Lending her money was like giving an alcoholic a drink just because he asked for it. Or giving a person struggling with overweight that cake she loves.

We can’t solve money problems with money. 

We can only solve them by changing our money mindset.

That is exactly what we will do in the Timefinder Academy Webinar tomorrow: Let’s remove our money blocks!

I hope you will want to join.

To join, sign up for a free month in the Timefinder Academy (cancel anytime after you sign up).

If you cannot join the workshop live, you will get access to the recording.

I hope you will join us!

Sign up  >> here <<

Tack mamma, för naturens gåvor

 Varsågod, här är ännu ett kapitel från boken Tack mamma.  Jag hoppas det rör ditt hjärta.

(For the English version, scroll down to the previous post).

När du var fyra år dog din älskade mormor. Du fick inte vara med på begravningen, de vuxna trodde att det skulle vara för jobbigt för dig. Du förstod inte det, du ville ju så gärna vara med din älskade mormor så mycket som möjligt.

Du fick berättat för dig att din mormor var död, att hon var borta. Men du var övertygad om att hon var kvar. Du kände hennes väsen i alla växter, alla träd, alla djur. Du ville knappt plocka blommor, för det vore som att knipsa av din mormor.

Även som vuxen blev du mycket upprörd när någon beskar buskar och träd. Du ville att de skulle få växa fritt. När pappa pratade med hantverkare om att skapa ett trädäck mellan er bastu och sjön vägrade du låta dem hugga ner en björk. De fick vara kreativa och bygga runt den vackra björken.

Du och pappa har rest till jordens alla hörn – och du har stenar från vart och ett av dem. De ligger i vackra fat hemma hos er. Du kunde alltid se skönheten i naturen. I vackra höstlöv, krokiga grenar och såväl vilda som köpta blommor. Dina fingrar var så gröna de kunde bli – krukväxter trivs hemma hos dig och pappa.

Jag har fått min kärlek till djur och natur från dig mamma. Vad kan väl vara finare än att kunna glädjas av att gå utanför dörren och känna doften av nyfallet regn? Att titta upp mot skyn och förundras över molnens form? Att stanna till och se när en koltrast äter av fallfrukten?

Tack för att du och din kärlek till din mormor lärde mig att njuta av de gudomliga gåvor som natur och djur är.

***

Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar. 

Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar.  Första kapitlet hittar du här.

Om du vill läsa alla kapitel i boken kan du skriva Tack mamma i sökfältet här på bloggen.

Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.

Om du hellre vill ha en e-bok hittar du den i den vanliga bokhandeln och i tjänster som Storytel, Nextory och liknande.

Thank you, mum, for the gifts of nature

 Below you can find another chapter from the book Thank you, mum.  I hope it touches your heart.

(For the Swedish version, scroll up to the next post.)

When you were four years old, your own beloved grandmother died. You weren't allowed to attend the funeral. The grown-ups thought you, a little kid, would find it scary or too tough. You didn't understand, you desperately wanted to have as much time as possible with your beloved grandma. You were told Grandma was dead; that she was gone.

            But you were convinced she was still around. You felt her presence in all the plants, trees, and animals. You almost never wanted to pick flowers as that would feel like snipping off your grandma.

            Even as an adult, you got upset if anyone cut down bushes or trees. You wanted them all to grow freely. When Dad talked with handymen about creating a dock between your sauna and the lake, you refused to let them cut down a birch tree. They had to get creative and build around the beautiful birch.

            You and Dad traveled to the four corners of the world, and you collected rocks from each and every one. They lay in beautiful trays in your house. You were always able to see the beauty in nature. In lovely fall leaves, crooked branches, wild-picked as well as store-bought flowers. Your fingers were most certainly green, plants thrived at your house.

            The love I have for animals and nature, it's all thanks to you, Mum. What could be more precious than to enjoy the smell of a rainy day? To look up at the sky, and be amazed by the clouds? To stop and observe a blackbird eating the fallen fruit from a tree?

Thanks to you, and the love you had for your grandma, I learned how to enjoy the gifts of nature. 

**

Please share this blogpost if you think it can help someone! 

This was a chapter from the book Thank you, mum. A book for those who miss someone.

To read all chapters, type Thank you Mum in the search field on this blog

If you would like to give the book to someone you think can be soothed by it, or to yourself, you can find it on Amazon.

Tack mamma, för att du var så mycket mer än en mamma

Varsågod, här är ännu ett kapitel från boken Tack mamma.  Jag hoppas det rör ditt hjärta.

(For the English version, scroll down to the previous post).

Vi såg på kort efter din död, pappa och jag. Kort på när du och pappa var iväg på en resa. På kortet är du vacker som alltid och lyser av livslust och äventyr när du ler mot pappa. Pappa och jag blev förvånade när vi såg på årtalet som stod i fotoalbumet. 1969. Året när jag föddes. Jag var några månader gammal och du och pappa var ute och reste. Vissa skulle förfasa sig. Hur kunde ni resa bort när dottern vara bara några månader gammal? Hur kunde ni resa utomlands alla dessa somrar när du var ledig från jobbet som lärare och pappas jobb tog honom – och dig – på expeditioner ut i världen?

Ni kunde det för att ni alltid satte er kärlek i första rummet. Pappa sa ofta till mig och min bror att han tyckte så mycket om oss – men du var den han älskade och alltid skulle ha närmast sitt hjärta. Ni kunde resa iväg från min bror och mig för att ni värderade kärleken till varandra så högt. Och för att mormor fanns.

Din mamma, min mormor, gav mig de mest fantastiska barndomssomrar jag kan tänka mig. Om inte du och pappa hade fortsatt vara ett förälskat par även efter att ni blev föräldrar hade jag inte kunnat vara så ofta och så mycket med henne.

Tack för att du visade mig att det går att vara så mycket mer än en mamma. Det går att vara en levnadsglad resenär, en kvinna som älskar sitt jobb och en kvinna som älskar sin man hela livet. Och det går att vara en mamma som ger sin egen mamma en underbar gåva – möjligheten att spela en stor roll i sina barnbarns liv.

***

Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar. 

Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar.  Första kapitlet hittar du här.

Om du vill läsa alla kapitel i boken kan du skriva Tack mamma i sökfältet här på bloggen.

Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.

Om du hellre vill ha en e-bok hittar du den i den vanliga bokhandeln och i tjänster som Storytel, Nextory och liknande.

Thank you, mum, for being so much more than a mother

 Below you can find another chapter from the book Thank you, mum.  I hope it touches your heart.

(For the Swedish version, scroll up to the next post.)

Dad and I looked at pictures of you after you had died. Pictures of you and him on vacation. In the pictures, you're as beautiful as ever, beaming with a zest for life and adventure when smiling at him. Dad and I were surprised when we noticed the date of the photo album. 1969. The year I was born. I was just a few months old and you and Dad were on vacation. Some people would be horrified. How could you travel when your daughter was just a few months old? How could you go traveling, spend your leave from work as a teacher to go gallivanting with your husband, whose job took him (and you) on expeditions around the world?

            You could because you both always put your love first. Dad often told my brother and me how he was fond of us, but you were the one he loved, and would forever cherish the most. You would go on vacation and leave my brother and me behind because you both valued your love so highly. And because of your mother, my grandma.

            Grandma gave me the most amazing childhood summers that I could ever have dreamt of. If it wasn’t for you and Dad being in love, even after becoming parents, I would have never been able to spend as much time with her as I did.

            Thank you for showing me that there is so much more to being a mother. You can be a joyful traveler, a woman who loves her job, and a woman who loves her husband throughout life. And that a mother can, in turn, give her mother a wonderful gift - the gift of playing a big part in her grandchildren's lives.

**

Please share this blogpost if you think it can help someone! 

This was a chapter from the book Thank you, mum. A book for those who miss someone.

To read all chapters, type Thank you Mum in the search field on this blog

If you would like to give the book to someone you think can be soothed by it, or to yourself, you can find it on Amazon.

Worry less, find more time

 “Stop whining. You could always quit.”

That’s what Eva, Peter Lindén’s wife, would tell him whenever he was pitying himself after crashing his motorcycle in a competition. He crashed and hurt himself many times but doesn’t regret a single moment he has been on his bike.

His wife’s comment may sound cold, but he was happy about it.

“I’m so happy she is cool about it, rather than worrying about me or feeling sorry for me.” 

If you have a loved one who worries about you, it may limit you, prevent you from doing that special thing you always wanted to do. Not on purpose of course, I don’t think those that love you want to limit you. Only protect you. As if that is their job.

The only job anyone of us have, is to lead our life in a way that gives us joy and pride and that can inspire others. (Without harming anyone of course, but that kind of goes without saying, doesn’t it?)

We don’t help our loved ones by worrying about them. We help them by believing in them and by loving them the way they are.  

“But I do love them!”

 You may think.

 “That is why I worry about them!”

If that is what you think, you are not alone.

Too often we equate worrying with loving.

That is a pity, since loving is a strengthening, empowering feeling while worrying is quite the opposite.

Moreover, it is a big waste of energy and thus time.

Or, as Dale Carnegie put it:

“Our fatigue is often caused not by work, but by worry, frustration and resentment.”

As I keep saying when I teach and coach Holistic Time Management, we need energy to be able to make good use of our time.

To use your time well, be energetic.

To be energetic, stop worrying.

When you find a way to stop worrying, you will experience an enormous relief. Suddenly you will have the energy and find the time for what really matters. Like loving and supporting your friends and family, like going after that big dream you may have put on the shelf for so long it has become covered with dust.

Leo F. Buscaglia said it so well:

“Worry never robs tomorrow of its sorrow, it only saps today of its joy.”

Throw the worry out, let love and joy in and discover that the time you thought you lacked was there all the time.

Tack mamma, för att jag fick finnas (från boken Tack mamma)

 Varsågod, här är ännu ett kapitel från boken Tack mamma.  Jag hoppas det rör ditt hjärta.

(For the English version, scroll down to the previous post).

Vi var på ett flygplan. Jag minns inte vart vi var på väg, det var på en av många underbara resor vi gjorde som familj. Du föreslog att jag skulle börja ta p-piller. Jag ryckte på axlarna och sade att det inte behövdes. Jag och dåvarande pojkvännen använde ju kondom.

“De kan gå sönder”, sade du. “Det var så du blev till.”

Jag var arton år när jag fick veta att jag var oplanerad. Inte fick jag någon existentiell kris för det. Pappa förklarade att jag var oplanerad, inte oönskad.

Läkarna avrådde dig från att få mig. Liksom de hade avrått dig från att få min (också oplanerade men inte oönskade) bror. Din hälsa var inte bra nog, sa de.

Men här är vi, min bror och jag.

Tack mamma (och pappa, och kondomen som sprack) för att jag fick finnas. 

***

Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar. 

Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar.  Första kapitlet hittar du här.

Om du vill läsa alla kapitel i boken kan du skriva Tack mamma i sökfältet här på bloggen.

Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.

Om du hellre vill ha en e-bok hittar du den i den vanliga bokhandeln och i tjänster som Storytel, Nextory och liknande.

Thank you, mum, for giving me life (from the book Thank you, mum)

 Below you can find another chapter from the book Thank you, mum.  I hope it touches your heart.

(For the Swedish version, scroll up to the next post.)

We were on an airplane. I don't remember where we were going, but it was one of many wonderful trips we went on as a family. You suggested that I go on the pill. I shrugged my shoulders and told you there was no need; my boyfriend at the time and I used condoms.

"They can break, you know", you said. "That's how you came to be." At eighteen, I found out I was an unplanned child. Not that I had an existential crisis over it. Dad explained I was unplanned, not unwanted.

            The doctors advised against the pregnancy. Just like they advised you to not give birth to my (also unplanned but not unwanted) brother. Your health was at stake, they said. But here we are, my brother and me. Thank you, Mum (and Dad, and the condom that broke) for giving me life. 

**

Please share this blogpost if you think it can help someone! 

This was a chapter from the book Thank you, mum. A book for those who miss someone.

To read all chapters, type Thank you Mum in the search field on this blog

If you would like to give the book to someone you think can be soothed by it, or to yourself, you can find it on Amazon.