Behovet att vara behövd...

Det här inlägget finns nu också som en drygt 3,5 min lång youtube video.

...är grundläggande för oss människor, flockdjur som vi är.

Detta pratade Christer Olsson om på en underbar föreläsning jag hade förmånen att lyssna på igår kväll. Det stämde bra överens med den föreläsning jag själv gav tidigare samma dag, för en trevlig och pratsam grupp arbetssökande på Medborgarskolan.

Föreläsningen: Vi är alla fantastiska - även när livet golvar oss, innehåller många frågor som vi pratar om tillsammans. Bland annat diskuterar vi vad det är som gör att man orkar skicka det där sjuttioelfte ansökningsbrevet. En av kommentarerna var:

"Jag kan ju!" 

Det är frustrerande att vilja och kunna göra något, men inte hitta en arbetsplats som vill dra nytta av det kunnandet.

Att inte verka i ett sammanhang, vare sig det är på arbetsmarknaden, inom en släkt eller i ett grannskap, är ångestskapande. Eller som Christer så träffande uttryckte det:

"Ensam är inte stark - ensam är död"

Vi är flockdjur, vi behöver varandra och vi behöver bli behövda.

Känner sig dina barn (om du har några) behövda? Om inte, se till att de gör det! När tre-åringen vill vara med och diska - låt hen göra det - även om det innebär att golvet blir blött, att disken bara blir halvren och att du och barnet behövet byta till torra kläder efteråt. Jag brukar se det som att bygga för framtiden. Om de inte får hjälpa till nu när de vill, kanske de inte alls vill hjälpa till när de blir äldre (och faktiskt kan hjälpa till på ett sätt som inte bara är gulligt...)

Som jag nämner i föreläsningen Gör det du vill - inte det du hinner, kan vi underlätta för varandra genom att byta arbetsuppgifter.  Det du tycker är svårt och tråkigt tycker någon annan är jättelätt och kanske till och med roligt. Hjälp varandra! Om din granne älskar att köra omkring med sin åkgräsklippare kanske hon kan klippa ditt gräs också - och du kanske kan rensa i grannarnas trädgård - om du nu tycker det är roligt.

Många av oss har alldeles för länge inbillat oss att vi måste klara allt själva, vara starka, vara oberoende. Istället kan vi fokusera på att tillgodose behovet att vara behövd. Eller som Christer Olsson uttryckte det:

"Låt andra känna givandets glädje"