Det är tydligen inte svårt att få män att vilja jobba med hemtjänst. Det som är svårt att är att få brukarna, speciellt de äldre kvinnorna, att acceptera en man i den rollen.
Först tyckte jag det verkade fånigt. Vad spelar det för roll om den som kommer och hjälper till hemma är en man eller kvinna? Sedan läste jag vidare och förstod att Hemtjänsten ibland hjälper brukaren med personhygien.
Då kommer saken i ett annat läge. Jag vill hellre ha en kvinnlig än en manlig gynekolog - även om den mest hårdhänta gynekolog jag någonsin har haft var en lång och rödhårig kvinna. Det som irriterade mig mest med den manliga gynekolog jag en gång hade var när han sa "Ja, jag vet att det känns otrevligt" efter att jag hade ryckt till när han förde in ett kallt instrument.
JASÅ? Och vad vet du om det?
Fotograf: Elisabeth Ohlson Wallin. Publicerades i Magasinet Hållbar jämställhdet |
Så jag har förståelse för att äldre damer väljer bort män, när de kanske behöver hjälp för att bli rena under brösten, i underlivet.
Men är inte det diskriminering då? Får man verkligen välja bort någon bara för att de har ett visst kön?
Hur är det med att välja en personlig tränare? En psykolog? När vi kan välja, tar vi förstås någon vi trivs med, någon vi litar på, någon som kan hjälpa oss att nå resultat. Har då inte hemtjänstens brukare samma rätt att bestämma vem de vill ha hemma hos sig?
Som någon på Södermalms Hemtjänst sa när frågan kom på tal: "Vi ska väl inte komma och uppfostra pensionärer heller?"
Så vi kanske inte ska se det som att vi väljer bort eller diskriminerar. Det kanske bara är fråga om att ge var och en möjlighet att välja vilken individ de vill ha hos sig när de behöver hjälp.
No comments:
Post a Comment