Liv och död

Detta inlägg finns också som en annikaslolTBT video.

Igår morse öppnade jag två brev. Vanliga brev som numera är ovanliga, dvs pappersbrev som läggs i brevlådan. När jag öppnade det ena brevet fick jag se ett par vackra och pigga ögon. En av mina nederländska vänner delade sin lycka med mig genom att skicka kort på sin nyfödda bebis. I det andra kuvertet fanns det, som det heter på Nederländska, ett rouwkaart. Ett sorgekort som berättade att en av min mans släktingar hade dött. Det var inte förrän jag lade de båda korten bredvid varandra på bordet som symboliken blev tydlig. Liv och död sida vid sida.

Det var först när jag blev mamma som jag insåg hur nära liv och död är varandra. Hela tiden. En person sa något till min man och mig när vi kämpade med vår ofrivilliga barnlöshet. Ett uttalande som gav tröst. Han sa att även om vi vet mycket idag är livet fortfarande ett mysterium. Ett liv kan vara 4 dagar, 4 månader, 4 år, 4 decennier eller hela 100 år långt. Ingen vet på förhand hur långt ett liv blir.

En stund efter att jag hade lagt korten med liv och död på frukostbordet åkte jag till jobbet. Det var tidigt på morgonen och till min förvåning var det en stillastående bilkö där det aldrig brukar vara kö. Långt fram såg jag blåljus så jag stängde av motorn. Det här kunde ta tid. Strax efter körde ett räddningsfordon förbi kön på väg mot olyckan. Jag förstod att detta var allvarligt så jag vände, tog en omväg på en halvmil - mil och kom till jobbet senare än tänkt. Senare på dagen fick jag höra att en person hade dött i olyckan. Han hade antagligen dött ungefär när jag hamnade i kön.

Foto: Hakan Erenler

Ingen av oss vet hur långa våra liv blir. Vi får göra det bästa av de liv vi har så länge vi får leva dem. Framförallt kan vi se till att ha distans till våra egna problem och inte känna stress och frustration när vi fastnar i köer på grund av olyckor. Visst, vi kommer senare fram än vi har tänkt, men någon annans liv har just förändrats för alltid - eller i värsta fall ändats.

6 minuter och 40 sekunder

20 * 20 sekunder. Så länge hade jag förmånen att prata tidigare ikväll inför många intressanta människor på Park Lane. Jag pratade om Skuld, hämnd och förlåtelse och fick reda på vad publiken tyckte om dessa ämnen genom att lyssna på deras röstning där röstmetoden var att väsnas för ett av två alternativ i tre olika frågor.
Jag hade mycket roligt under kvällen när jag lyssnade på de andra talarna och pratade med en del av er i publiken och fick höra att många uppskattade det interaktiva upplägget. Hoppas att vi hörs igen, kanske tittar ni in här på forumet för första gången? Om ni vill ha information om när sidan uppdateras, maila mig så lägger jag till er på AnnikasLol maillistan!
Tack för ikväll alla som var med på Pecha Kucha Göteborg volume 29!

Ses vi på Park Lane 6 dec?

Nu är talarlistan för Pecha Kucha på Park Lane 6 dec klar. Hoppas ni ser något ni tycker verkar intressant och kommer dit när jag pratar om Skuld, Hämnd och Förlåtelse. För mer detaljer, se fliken Annikas Lyssnare.

TALARLISTAN (inte slutgiltig ordning):
* Kristofer Hagbard & Dan Henriksson – Ideofon
* Rasoul Nejadmehr – mångkulturkonsulent
* Enver Ramirez – “Gör samhället otryggt”
* Iki Gonzalez Magnusson – Utopias
* Kaarlo Voionmaa – Finland
* Annika Rosendahl – Skuld, hämnd och förlåtelse
* Dan Persson – Danapersona Greatband presenterar konspirationsteorier
* Robin Andreas Asitha Vithanage Premawathie Jonsson – “The Adventures of Charles the Bear”
* Jesper Jonsson – En äldre generations nya behov.

Manus skickat!

Berättelsen som har funnits så länge i mitt huvud och som jag har skrivit på under ett drygt år är nu skickad till mitt förlag.

Se mer under fliken Nästa skrivprojekt!

Pecha Kucha 6 december!

Jag har just fått höra från arrangörerna av Pecha Kucha i Göteborg att jag är bokad för att prata på nästa arrangemang 6 december! Ni som har läst Jenny, Jenny vet att boken tar upp mycket om skuld, hämnd och förlåtelse. Det är också detta jag kommer att prata om på Pecha Kucha. Jag har föreläst om detta tidigare men detta blir första gången som jag gör det i det här formatet. Läs mer på Annikas lyssnare!

In i Ursus värld igen

Jag har under några veckor ägnat den tid jag normalt sett reserverar för att skriva, åt att förbereda, hålla och boka föreläsningar. Nu har jag återvänt till min "Ursus-värld" och jag trivs bra där! Det är roligt att återvända till berättelsen och personerna, jag tycker fortfarande om att "vara" med dem. Att mina första granskare har varit mycket positiva gör inte saken sämre. Läs gärna några av deras kommentarer på Nästa skrivprojekt.

Either you deliver or you don't

Detta inlägg finns numer också som en 4 min lång video.

Så uttryckte sig chefen för den utvecklingsenhet jag jobbar på. Det var vid en fest så själva leveransen i det här fallet var inte speciellt viktig (varje bord skulle förklara varför de på det bordet var värda ett pris). Det är dock ett kärnfullt uttalande som jag märker är relevant i mina båda världar - den på jobbet (produktutveckling på ett telekombolag) och den som rör mitt skrivande.

På jobbet behöver vi leverera en väl fungerande produkt i tid, där "i tid" betyder inom produktens marknadsfönster, det vill säga under den tid den är relevant att sälja på marknaden.

När det gäller mitt skrivande har jag inga tider att hålla mig till. Jag är klar när jag är klar och skickar till mitt förlag när jag känner mig nöjd.

I båda fallen är det så att jag - på jobbet är det tillsammans med mina kollegor - får göra en bedömning av när vi är klara. Det är nämligen inte så enkelt som att det är klart eller inte. Det finns alltid mer att göra. På jobbet kan man alltid utföra några fler tester, rätta några fler buggar, lägga till någon funktionalitet till. Inom skrivandet går det alltid att ändra några meningar här och några där, lägga till och dra ifrån och göra texten så läsbar som möjligt. Man blir aldrig klar, därför måste man bestämma sig för när man är klar.

Photo: Donald Tong

Nu när jag pratar med människor som gärna vill skriva hör jag många som har "halva romaner i byrålådan", är journalister men har "författardrömmar" men har svårt att få till det. I vissa fall är det deras egna ambitioner som lägger krokben för dem.

Ett halvt mästerverk i en byrålåda gör mindre nytta än en bra bok som blir läst.

När Jenny Grensman intervjuade mig för en artikel i Ingenjören, frågade hon om jag hade använt mina civilingenjörskunskaper på något sätt när jag skrev min roman. Jag svarade att jag nog hade nytta av mitt kunnande inom projektledning eftersom det hjälper att kunna sätta mål, planera och se till att saker och ting blir gjorda när man skriver romaner på kvällstid. Däremot sa jag att jag inte trodde att jag använde mitt ingenjörskunnande i mitt skrivande.

Jag har ändrat mig. Som ingenjör vet jag att vi behöver göra saker och ting tillräckligt bra för produktens syfte och att vi behöver avsluta och leverera. "Engineering is comprising."
Det skulle inte falla mig in att skriva en berättelse utan att skriva klart. Att hålla på och förbereda i all evighet utan att sätta berättelsen på pränt. För i det här fallet håller jag med chefen som sa: "Either you deliver or you don't".