Annikas läsare: Writing

My mother was a teacher, so she knew how important it was for children to read. She made sure there were interesting books around at home, hoping I would take to reading. Well, you know the saying:
"Be careful what you wish for, because it just may come true"
It came true. I read. And read. And read.

I read a lot. Still do. And I had many stories in my head. Lived just as much in my made up worlds as in the real one (if there is such a thing as a real world...).

Stories, or rather, scenes and interesting personalities, drop into my head just like that. When I write, all I do is figuring out how these scenes fit together and what is happening to the characters that have decided to come into my head. It is a very interesting process.

Below I write (in Swedish) the process for turning the stories in my head into scripts and the scripts into book. On this page you can read more about each book.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nästa skrivprojekt

För ovanlighetens skull har jag just nu två skrivprojekt samtidigt. Det fungerar eftersom det ena projektet är en icke-skönlitterär bok, en bok med arbetsnamnet: Visst har du tid.
Det är en bok som många har frågat efter under flera år.  En bok som beskriver att vi alla har tid att göra det vi vill snarare än det vi hinner. 

Det har varit ett annorlunda skrivande jämfört med att skriva skönlitteratur där berättelsen i mångt och mycket driver skrivandet. I den här boken är struktur och layout viktigare än i mina romaner för att framföra budskapet så att det når så många som möjligt.

Jag skickade som vanligt manuset till min familj för att få feedback. Förutom hjälp med ordval, saker jag hade missat och idéer till saker jag kunde ändra på,  sa de följande:

Mycket lätt att läsa - som alltid när du skriver

En mycket bra bok. Den handlar om så mycket mer än tid, det är en livsstilsbok.

Riktigt kul att läsa! 
Kul att läsa en logiskt uppbyggd bok, strukturerad på ett sätt som jag skulle vara stolt över själv. 
Det är ju självklarheter så det är svårt att tänka annorlunda. Svårigheten är just att få till helheten som du gjort här. Och sen att implementera helheten.

Referenserna är många och bra och bra blandade med egna erfarenheter.

Manuset är nu uppdaterat och skickat till förlag. Jag kompletterade följebrevet med två videos, en som beskriver bakgrunden och innehåller en presentation av mig själv, och en som beskriver innehållet i boken i korthet. Jag är nyfiken på vilka reaktioner jag kommer att få från förlagen. Kanske tittar de inte alls på videos, det är ju trots allt förläggare jag skickar till, sådana som har som jobb att läsa manus och snabbt bedöma dem, inte att titta på videos. Jag tyckte ändå det var värt arbetet, det får manuset att sticka ut lite. Och jag har lärt mig en del längs vägen, angående att göra videos inklusive lämpliga mjukvaror och utrustning att använda. Och materialet till videon kommer att vara användbart när boken väl finns. Det här skrivprojektet går härmed in i vänteläge, vänta på förlagens åsikter om manuset. 

Parallellt har jag hållit på med mitt andra skrivprojekt, uppföljaren till Qui sine peccato est . Det är roligt att arbeta med den här boken och hoppa in i i Ingelrike och Arniak igen. Jag trivs i den världen och det är roligt att träffa Leyah, Silaz, Holyany, Stante, Yonan och de andra. Jag har nu skrivit och skrivit om, tagit bort och lagt till, i det utkast som jag skrev redan innan jag skickade Qui sine peccato est till förlag. Den versionen skickade jag till min familj och till lektören som läste, och påverkade, Qui sine peccato est.
Som alltid var feedbacken från både familj och lektör mycket givande. Lektören skrev bland annat följande: 


Författarens styrka

Din styrka är berättandet och drivet.




Du är väldigt bra på att driva en story framåt.




Du är även bra på att fånga ögonblick men missar en del av tillfällena.



Författarens svaghet


Det känns som du ofta håller tillbaka och emellanåt har lite för bråttom att få fram din
historia. Sakta ned och fånga berättarrösten och karaktärerna mer.




Inre och yttre känslor, sinnen, dialoger, tankar och rörelser som gestaltar behöver du
jobba mer med.

Jag har nu uppdaterat manuset enligt den feedback jag har fått och revision B av manuset är skickat till Recito förlag. Boken kommer ut i höst! 


Vägen från idé till bok

Tre berättelser har än så länge flyttats från mitt huvud till papper:


Jenny, Jenny -  Oppenheim förlag

Ursus-dit rättvisan inte når -  Idus förlag
Qui sine peccato est -  Recito förlag

Jag valde Recito förlag för min tredje bok för att jag blev inspirerad av Tyler Perry, när han sa följande angående "all white Oscars":

“I’ve never been one to knock on the door and say: Please let me in. I have always tried to make my own way.  I don’t think change comes from asking people to let you in. I think change comes from becoming owners of projects, owners of studios, owners of content.” 

För att slippa knacka på förlagens dörrar och snällt be dem trycka min bok, har jag tagit följande steg:
  • Jag köper professionell feedback på mitt manus, så att jag kan känna mig säker på mitt manus även om förlagen säger nej tack
  • Jag ger ut min bok på Recito
  • Jag kommer att öppna en web shop där jag kan sälja mina böcker. Signerade förstås.
Information om vägen från manus till bok på Recito:

Det jag skickade till Recito var ett manus i Wordformat:



Recito skickade ett provtryck till mig. Provtrycket visar hur texten kommer att se ut i boken och ser så här ut:




Det jag brukar kolla på när jag får provtrycket är förstås helhetsintrycket. När det gäller detaljer är det framförallt avstavningar som jag tittar på. Vissa förlag verkar sköta avstavningarna mycket bra, andra kan man behöva kolla och eventuellt be om ändringar.

Jag valde ut ett foto på istockphoto och köpte en licens som ger mig tillstånd att använda fotot. Jag skickade in fotot till Recito förlag och hoppades att deras grafiska designer skulle kunna göra ett snyggt omslag baserat på fotot. Det kunde hon :-) och jag godkände omslagets provtryck.


Boken är nu på tryck. Två dagar innan bokreleasen hade böckerna fortfarande inte kommit, trots att leveransdatum var beräknat till 5 dagar innan. Det blev nervöst en stund, men efter en diskussion med Recito och med hjälp av min flexibla och underbara man, kunde han hämta 79 exemplar direkt från tryckeriet dagen innan releasen. Just in time.


Information om vägen från tankar i mitt huvud till manus, hittar ni här:

Mitt senaste manus har arbetsnamnet "Första stenen". Jag jobbade länge på det utan att dela med mig av det på bloggen. Det var inte förrän jag var på steg 5 i nedan process, som jag ville berätta.


Precis som med mina två första böcker har själva berättelsen funnits i mitt huvud i flera år.
När jag börjar skriva får berättelsen form och jag kan bli uppslukad av skrivandet och bli nyfiken på vad som ska hända, hur personerna kommer att bli. Nu vet jag ju det i stora drag redan när jag börjar skriva, men det ändras medan jag skriver vilket gör skapandet spännande och inspirerande.

Det här skrivandet har skiljt sig något från arbetet med Ursus (som ni kan läsa mer om längre ner på den här sidan). Den första versionen kom fram snabbare men var också mindre komplett, jag hade hela kapitel som det bara stod TBD (To Be Defined) på eftersom jag visste att jag behövde läsa på mer innan jag kunde skriva dem. Jag brydde mig inte ens om att läsa och justera efter varje kapitel som jag gjorde med Ursus och Jenny, Jenny. Jag bara skrev vidare. Därför blev omarbetet mellan PA1 och PA2 större än för tidigare böcker.

Jag skickade en PA3 version till mina närmaste för en första genomläsning medan jag själv tog paus från berättelsen, så att jag kunde se den med nya ögon senare.

Detta manus är det första som jag har delat i två delar. Ni som har läst mina två första böcker vet att jag skriver långa berättelser och den här gången kände jag att boken kanske skulle bli alltför lång så jag bestämde mig för att dela den i två delar.

Jag tänkte först skriva del ett och först långt senare skriva del två, men jag märkte att det inte funkade för mig. Jag tog en paus i berättelsen och började skriva annat, men märkte att jag inte fick ro till det. Den första berättelsen fanns fortfarande i mitt huvud och pockade på uppmärksamhet.

Så jag ändrade mig och satte mig och skrev del två. Först i en grov version, bara för att få ut den ur huvudet. En PA1. Därefter återgick jag till del ett och uppdaterade den. Jag kunde ändra den med tanke på vad jag hade skrivit i del två. Resultatet blev en PA4 av del ett. Den innehöll också finlir. En noggrann genomläsning av varje kapitel, inklusive att jag läser högt för mig själv. Det är då jag hör om jag upprepar ord för ofta eller har krånglat till meningarna. Mina närmaste fick även denna version och ombads göra en ordentlig korrekturläsning.

Efter en slutlig uppdatering kände jag mig redo. Detta var version A och den skickades till fyra stora förlag. Medan jag väntade på svar började jag förbereda mig på en självutgivning och jag bestämde mig för att köpa ett lektörsutlåtande. Det gjorde jag på skrivsidan och Leffe gav mig givande feedback som:

En välskriven story och du skriver enkelt och lättläst vilket gynnar spänningen och drivet. Dock går det lite för fort och den blir nästan filmisk i sitt berättande.

I övrigt välskrivet och skolat, du är en storyteller som bara behöver gräva lite mer i story och karaktärer. Sakta ned en aning och få med allt lullull som miljö, sinnen, reflektioner, återkopplingar, känsloliv, detaljer som sticker ut etc. 

Jag fick också specifika kommentarer och förslag på själva berättelsen och Leffe listade också vad han uppfattar som mina styrkor respektive svagheter.

Författarens styrka

Din styrka är berättandet och du har ett bra driv.

Det är ett väldigt bra flyt i texten och stakar sig väldigt sällan. Du är bra på att skriva en story som är tajt och rör sig framåt i ett bra tempo men behöver sakta ned här och där.

Du har en bra röst i berättandet och jag har lätt att ta till mig texten.

Författarens svaghet

Du behöver fördjupa dig storymässigt och i gestaltningen. Få udd och leka mer med
överraskningar och twister.

En del detaljer som sticker ut, miljö och sinnen och känsloliv kan du jobba mer med.

För mig var den här feedbacken värdefull och jag arbetade om manuset till PB1 ungefär i samma veva som jag fick tack men nej tack av de fyra förlag som hade fått vesion A att läsa.
Jag skrev sedan en PB2 som mina närmaste fick läsa och ge feedback på. Sedan filade jag en sista gång och gjorde en version B. En version som jag skickade till fem andra förlag. När tre av dem hade tackat nej bestämde jag mig för att inte vänta på de två sista, utan istället laddade jag upp manuset (en version C) till Recito som ser till att manuset blir en bok i november i år :-).


Om ni är nyfikna på vägen från idé till bok för Ursus, kan ni läsa om den här:

Från idé till manus:

I första versionen (PA1) skrev jag av mig hela berättelsen, från början till slut. Sedan gjorde jag en version (PA2), där jag kastade om kapitelordningen för att få berättelsen intressant och läsbar även för andra. I PA3 gick jag igenom kapitel för kapitel och kollade att logiken, tidlinjen och språket blev bra. Denna version skickade jag på granskning till mina nära och kära. Nedan ser ni vad de tyckte:
 Läste färdigt inatt. Jag är MYCKET imponerad. Bättre än Stieg Larsson.
 Boken är jättehäftig, krypande och varm. Spänning, kärlek, ja den har ALLT.
Nu har jag läst hela boken och ÄLSKAR den! Den är tokbra! Skitspännande! Gräsligt sorglig! Allt!! Jag vill se denna bok på bio!

Jag ändrade en del i texten efter denna första granskning och läste igenom allt ännu en gång. Detta blev min PA4. I november 2011 satte jag PA4 till version A och skickade den till Oppenheim förlag som gav ut min första bok Jenny, Jenny.

Vägen till ett förlag:

I januari hade Oppenheim läst igenom manuset en gång. De tyckte att
"berättelsen är spännande och flyter på, precis som i Jenny, Jenny"

De sa också att jag behövde ta bort onödiga ord och formuleringar som drar ner tempot och undvika att bli överpedagogisk. Manuset behövde bli kortare.

Jag gick igenom manuset igen, strök och skrev om och sparade manuset i version PB1. Denna version printade jag ut och läste igenom ännu en gång för att se om det hela hängde ihop efter min "kill your darlings" övning. Resultatet efter den genomgången blev PB2, 22300 ord kortare än version A. I mars skickade jag den till mitt nuvarande förlag som i början av juni meddelade att de inte kommer att ge ut denna bok just nu.

Jag gjorde då en lista över möjliga förlag att skicka Ursus till. Läste igenom manuset ytterligare en gång och gjorde uppdateringar i en version som jag kallade PB3. Jag kontaktade Tre Böcker via mail och telefon och berättade om mig, Jenny, Jenny och Ursus. Vi kom överens om att jag skulle skicka manuset till dem och jag satte då revision PB3 till B och skickade iväg det.
TreBöcker läste manuset och tycker att det är en "fascinerande berättelse" men de råder mig att kontakta ett större förlag som har mer möjligheter att marknadsföra romanen.

Jag tröttnade då på den långa tiden som varje förlag hade tagit på sig att komma fram till ett nej så jag skickade till 4 förlag under februari månad - och Idus ville gärna ge ut min bok!

Från manus till bok

Jag och Idus förlag skrev ett avtal och de var redo att "sätta" min bok. Jag gjorde ytterligare en korrekturläsning, hittade saker som sorgen där det skulle stå sorgsen, hind där det stod hund, ord som stavningskontrollen inte hittar och som det är lätt att missa när man läser eftersom man förstår vad det ska stå. Resultatet blev revision C.

I min roman använder jag platser, personer och vissa företag från verkligheten, även om allt jag skriver är påhittat. Jag funderade dock på om det jag skrev kunde tas illa upp av ett företag så förlaget bad mig dubbelkolla med juristerna på författarförbundet. De informerade mig om att:

"I Sverige är det inte straffbart att förtala företag och därmed inte heller varumärken. Det är endast straffbart att förtala fysiska personer. Du behöver alltså inte få ett OK från fabriken för att använda namnet i ett osmickrande sammanhang.

Att använda ett företagsnamn eller varumärke kan i vissa fall vara straffbart som varumärkesintrång, men det gäller bara om det sker i näringsverksamhet. "

Trots detta kom Idus och jag överens om att kolla med företaget i fråga. Det var lika bra, för det visade sig att de inte ville bli omnämna i en roman överhuvudtaget, oberoende av vad jag skrev om dem. Så jag bytte företagsnamnet och deras varumärke tilll påhittade versioner och skapade revision D.

Förlaget gjorde sedan sättningen av mitt manus (sättning inom tryckeriteknik beskrivs av Nationalencyklopedin som omvandling av ett manuskript eller en textförlaga till ett fysiskt medium som gör det möjligt att mångfaldiga texten genom tryckning) och jag och mina första granskare korrekturläste. Vi hittade ett antal avstavningar som jag skulle vilja ha annorlunda och jag hittade ett antal fontbyten som hade blivit fel. Efter ett antal vändor fram och tillbaka kom vi fram till en tryckbar version.

Samtidigt jobbade vi med omslaget. Jag beskrev vad jag var ute efter och Idus formgivare kom med olika förslag. Till slut fastnade vi för ett upplägg som hon jobbade vidare med.  Jag tycker att det blev mycket snyggt och passande till berättelsen!

8 comments:

  1. Jag blir glad när jag ser att du arbetar så metodiskt och genomtänkt med ditt skrivande och dina berättelser. Och så såg jag under "Pressröster" att "det är inte skrivandet som är drivkraften utan det är mer berättelsen". Plötsligt kändes det lite motsägelsefullt eller kanske snarare komplext. Jag blir nyfiken på hur du känner för skrivandets olika faser. Är vissa delar lustfyllda medan andra är något som du kämpar dig igenom? Om du arbetar länge med en berättelse som inte når målet att bli en bok, känner du dig då frustrerad eller trivs du ändå med skrivandet/berättelsen i sig? Hur som helst, lycka till med det fortsatta arbetet!

    ReplyDelete
  2. Hej Hans,
    Tack för kommentaren! När det gäller att få en berättelse som finns i mitt huvud att ta form genom att skriva den så är allt i den processen lustfyllt. Det enda som kan vara frustrerande är bristen på sammanhängande tid. Jag gillar att skriva hela kapitel / skeenden i ett svep och då kan det vara begränsande att bara ha ett par timmar att skriva nu och då. Jag kan vara väldigt inne i berättelsen och om det är tunga delar av boken för mina karaktärer kan jag själv hamna i den känslan. Men skrivandet, vilket är sättet för mig att få berättelserna att ta form är enbart lustfyllt. Blir det inte som jag vill en kväll låter jag det vila en stund. Tänker på hur jag vill ha det så att jag nästa gång jag sätter mig kan skriva om kapitlet. Ibland behövs mer tid än så och då går jag vidare till nästa kapitel och tänker att jag tar hand om det halvdana kapitlet när jag går igenom allt en gång till. (Vilket jag vet att jag kommer att göra många gånger om.) Jag har än så länge inte skrivit en lång berättelse som inte har blivit en bok. Jag hoppas jag slipper få reda på hur det känns!

    ReplyDelete
  3. Fick en fråga via facebook angående hur man skickar ett manus till ett förlag rent konkret.
    Många förlag vill att man skriver ut manuset på papper och skickar till dem. Det finns till och med önskemål om fontstorlek och radavstånd ibland. Det brukar stå på förlagens hemsidor hur de vill ha det.

    ReplyDelete
  4. Nu blev jag ju ännu mer sugen på att läsa nästa bok...! Hoppas den kommer snart!
    /Lisa

    ReplyDelete
  5. Att det ska vara så mkt jobb för att ge ut en bok samt så många revisioner för att få slutresultatet. Tur att du är så tålmodig och noggrann! Har inte läst Jenny, Jenny ännu men nu blev jag väldigt intresserad av dina böcker med tanke på allt ditt jobb med dessa! Inte så lätt för en oinsatt att förstå vilket jobb det egentligen är för att få till en bok. Lycka till med Ursus!

    ReplyDelete
  6. Hej,
    Jag har märkt när jag pratar på skolor om "Att skriva" att många blir förvånade över just det du nämner. Att det kan finnas många omskrivningar och omarbetningar av en bok. Jag förstår att det kan verka jobbigt men jag ser det inte så. Jag ser det som en del av processen, att nu och då låta berättelsen och texten "ligga till sig" så man kan se den med nya ögon och göra den ännu bättre.
    Tack för lyckönskningen!

    ReplyDelete
  7. Ursus förlöst och utgiven! Grattis!!
    Nyfiket undrar jag.... är näste skrivprojekt klart i tanken?

    ReplyDelete
  8. Tack för frågan, jag har uppdaterat beskrivningen för att svara på din fråga!

    ReplyDelete