Liv och död

Detta inlägg finns också som en annikaslolTBT video.

Igår morse öppnade jag två brev. Vanliga brev som numera är ovanliga, dvs pappersbrev som läggs i brevlådan. När jag öppnade det ena brevet fick jag se ett par vackra och pigga ögon. En av mina nederländska vänner delade sin lycka med mig genom att skicka kort på sin nyfödda bebis. I det andra kuvertet fanns det, som det heter på Nederländska, ett rouwkaart. Ett sorgekort som berättade att en av min mans släktingar hade dött. Det var inte förrän jag lade de båda korten bredvid varandra på bordet som symboliken blev tydlig. Liv och död sida vid sida.

Det var först när jag blev mamma som jag insåg hur nära liv och död är varandra. Hela tiden. En person sa något till min man och mig när vi kämpade med vår ofrivilliga barnlöshet. Ett uttalande som gav tröst. Han sa att även om vi vet mycket idag är livet fortfarande ett mysterium. Ett liv kan vara 4 dagar, 4 månader, 4 år, 4 decennier eller hela 100 år långt. Ingen vet på förhand hur långt ett liv blir.

En stund efter att jag hade lagt korten med liv och död på frukostbordet åkte jag till jobbet. Det var tidigt på morgonen och till min förvåning var det en stillastående bilkö där det aldrig brukar vara kö. Långt fram såg jag blåljus så jag stängde av motorn. Det här kunde ta tid. Strax efter körde ett räddningsfordon förbi kön på väg mot olyckan. Jag förstod att detta var allvarligt så jag vände, tog en omväg på en halvmil - mil och kom till jobbet senare än tänkt. Senare på dagen fick jag höra att en person hade dött i olyckan. Han hade antagligen dött ungefär när jag hamnade i kön.

Foto: Hakan Erenler

Ingen av oss vet hur långa våra liv blir. Vi får göra det bästa av de liv vi har så länge vi får leva dem. Framförallt kan vi se till att ha distans till våra egna problem och inte känna stress och frustration när vi fastnar i köer på grund av olyckor. Visst, vi kommer senare fram än vi har tänkt, men någon annans liv har just förändrats för alltid - eller i värsta fall ändats.