Tack mamma, för att du alltid såg ett ljus

Varsågod, här är ännu ett kapitel från boken Tack mamma.  Jag hoppas det rör ditt hjärta.

(For the English version, scroll down and then click on previous post).

Du gick igenom många mörka perioder, men det hindrade dig inte från att se ljuset. Visst slog det över ibland.

“Det är ingen fara” gjorde att du gick djupare in i mörkret än du hade behövt, men oftast använde du ljuset för att hitta vägen ut.

“Oj, nu blev den vita t-shirten rosa i tvätten. Men rosa är ju också fint, tycker du inte?”

“Ja, han är lite grinig av sig, men han kan vara väldigt snäll om man bara lyssnar på honom.”

“Vad synd att du inte hittar din favoritleksak. Den kommer säkert fram igen. Du kan ju leka med den här så länge, den hade du ju nästan glömt bort.“

Jag minns hur vi delade vår oro när Sissi, min älskade cockerspaniel, opererades för livmoderinflammation och vi inte visste om hon skulle överleva eller ej. Vi gick som osaliga andar i huset och väntade på veterinärens telefonsamtal. Hon överlevde, älskade hund och när hon kom tillbaka med många stygn på magen och var väldigt medtagen blev vi båda rörda när katten Randi lade sig bredvid henne. Det brukade hon inte göra, men hon kände att nu behövde Sissi hennes spinnande för att läka snabbare.

Min underbara, tokiga Sissi blev femton år. Hon hade då funnits hos mig i halva mitt liv. Sorgen efter henne var enorm. Hon är begravd vid en tjärn i min och min mans skog. Jag gick ofta dit efter hennes död, sörjde för mig själv vid hennes grav.

När jag gick på dagis, ja, då kallades det fortfarande så, berättade en kamrat att hon inte fick ha husdjur. Hennes mamma sa att hon bara skulle bli ledsen när de dog. Du tyckte att det var ett konstigt resonemang.

“Men, man är ju glad all den tid de lever!”

Det var så du såg det, mamma. Det är så jag ser det. En dag ska vi alla dö. Visst ska vi det. Men alla andra dagar ska vi leva.

Det gör ont att du är borta mamma. Men jag är så glad för alla dagar du levde med oss och delade med dig av ditt ljus. 

***

Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar. 

Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar.  Första kapitlet hittar du här. För att hitta alla kapitel kan du skriva in Tack mamma i sökfältet på den här bloggen. 

Om du vill få ett meddelande på mail när ett nytt kapitel är upplagt kan du klicka här.

Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.

Om du hellre vill ha en e-bok hittar du den i den vanliga bokhandeln.

Boken finns också på bibliotek. Finns den inte på just ditt bibliotek kan du be dem beställa den.