Tack mamma, för dina fantasifulla namn

 Varsågod, här är ännu ett kapitel från boken Tack mamma.  Jag hoppas det rör ditt hjärta.

(For the English version, scroll down and then click on previous post).

Videmiss. Vilket underbart namn på en katt. Du tänkte på lenheten hos videung när du kom på namnet på min första katt. Stora, svarta, fina Videmiss. Du var alltid bra på att hitta på namn. Den katt som kom till dig och pappa och som bestämde sig för att bo hos er även om ni gjorde det ni kunde för att hitta en annan ägare, fick namnet Missyou.

I och för sig skulle man kunna se det som brist på fantasi att ni inte hade bestämt er för vad jag skulle heta förrän jag var född och du och pappa tittade på ett avsnitt av Pippi Långstrump på sjukhuset. Då kom namnet tydligt och klart: Det var klart att jag skulle heta Annika. Jag är glad att ni inte valde Pippi 😊. Jag är också glad att ni inte valde att gå på min farfars förslag att kalla mig Greta eftersom min storebror heter Hans.

Inte för att du brydde dig så mycket om vad vi hette. Du hittade på egna namn ändå. Jag var ofta AnnKicka, Kickan eller Stumpan. Pappa Olle var Loll och min man Michiel var Kilen. (Det sista är förståeligt, att säga min mans namn korrekt är en utmaning för alla som inte är från Nederländerna.) Mina barn var inte bara Sebastian, Samuel och Lukas; de fick bli Bastian, Mamuel och... Lukas fick nog faktiskt heta Lukas, förutom när du kallade honom något helt annat som Lillknöpen eller Charmtrollet.

Din fantasi begränsade sig inte till namn. Du hade också många ovanliga lösningar på praktiska problem. Som när Hans och jag hjälpte en äldre granne att klippa gräset. Flera gånger blev vi attackerade av getingar och vi drog oss för att klippa gräset efter det. Även om vi kunde skydda oss med kläder var våra ansikten oskyddade. Din lösning? Att vi hade på oss en MC-hjälm med visiret nere.  Det såg tokigt ut, men det funkade.

Tack för din fantasi, tack för din kreativitet.  Den, i kombination med pappas övertygelse att vi alla kan uppnå vad vi vill, gav mig en en obegränsad och rolig uppväxt. Tack för att ni tillsammans lärde mig att allt, precis allt, är möjligt!

***

Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar. 

Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar.  Första kapitlet hittar du här.

Om du vill få ett meddelande på mail när ett nytt kapitel är upplagt kan du klicka här.

Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.

Om du hellre vill ha en e-bok hittar du den i den vanliga bokhandeln.