Varsågod, här är ännu ett kapitel från boken Tack mamma. Jag hoppas det rör ditt hjärta.
(For the English version, scroll down and then click on previous post).
Tack
för alla gånger du körde mig mamma. Till baletten. Till jazzdansen. Och
framförallt till ridningen. Den var på lördag morgon – inte direkt den tid ni
ville köra mig eftersom fredagar ofta var “ta hand om demoner med vin”-dagar. Dessutom var du
allergisk mot hästar. Jag fick byta om i stallet och lägga ridkläderna i
bakluckan. Sedan körde vi hem med öppna fönster. Dina ögon och din näsa rann
ändå. Det hindrade dig inte från att köra mig.
Inget hindrade dig eller pappa från att stötta mig och min
bror i vad vi än ville. Ni har varit med på så många av mina dansuppvisningar. När
jag började ge föreläsningar och var osäker på om det skulle bli tillräckligt många deltagare kom ni. Och ni
tog med era vänner.
När jag och min man var i den där intensiva fasen i livet
med varsitt intressant och krävande heltidsjobb och tre små barn fanns ni
alltid där. När VAB-andet var svårt att få ihop ringde vi er. Vi möttes vid
hunddagis och ni tog med er ett eller flera barn hem till er medan vi åkte vidare
till jobbet.
Ni gav oss tid att bara vara vi två, genom att ta hand om
våra barn en kväll eller till och med natt då och då. Ni lät våra tre söner
göra som de ville hemma hos er. Att vara i ert vackert belägna hus i Landvetter
med massor av tevekanaler och obegränsat
med godsaker i köksskåpen var alltid populärt. Ni bodde i huset där allt var
tillåtet, ni bodde i Villa Villekulla. Jag kanske skulle ha hetat Pippi trots
allt.
Tack för att du uppskattade varenda present barnen gav.
Varenda pärlhalsband, varje teckning. Du och jag tycker båda om gosedjur och
har kvar många även i vuxen ålder. När min yngste blev förtjust i din vita säl
fick han den av dig. Sälis blev hans favoritdjur under många år och den finns
fortfarande i hans rum, även om den inte längre finns i hans säng.
Tack för allt stöd, tack för alla gåvor, tack för all
frihet. Tack för att du och pappa alltid, alltid, har funnits där när det har
behövts.
***
Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar.
Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar. Första kapitlet hittar du här.
Om du vill läsa alla kapitel i boken kan du skriva Tack mamma i sökfältet här på bloggen.Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.
Om du hellre vill ha en e-bok hittar du den i den vanliga bokhandeln och i tjänster som Storytel, Nextory och liknande.
No comments:
Post a Comment