Varsågod, här är ännu ett kapitel från boken Tack mamma. Jag hoppas det rör ditt hjärta.
(For the English version, scroll down and then click on previous post).
Listor
och lappar. Våra bord var fyllda av dem. Alla dina att-göra-listor. Punkter som ströks över och lades till,
lappar som försvann och listor som överlappade varandra. Du försökte alltid
komma på hur du kunde kombinera olika saker.
“När vi ändå gör det där, så kan vi också göra det här.”
Jag
minns hur pappa, frustrerad vid ett sådant tillfälle, hävde ur sig:
“Men ta det lugnt, ditt jäkla... effektivitetsmonster!”
Jag
tyckte om ordet effektivitetsmonster. Jag var ju ett själv.
Sysslolös var jag sällan. Och om jag någon gång var det,
så fick hjärnan tänka vidare. Ofta på berättelsen som fanns i huvudet i väntan
på att jag skulle skriva ned den.
Jag lärde mig att bli effektiv och att planera, av dig.
Och jag lärde mig att inte stressa som du. Stress var en stor del av
ditt liv. Den där känslan att du hela tiden låg efter, att det alltid var något
du behövde göra. Att om du inte hela tiden gjorde någonting var du inget värd.
Som den där lappen jag hittade på en plastficka hemma hos
er. I din fina handstil stod det: “Att göra om tid ges”. Jag log. Jag som hjälper så
många att förstå att tiden alltid ges, så långe som vi räcker ut handen och tar emot
den. Och sedan håller om den utan att låta den rinna mellan fingrarna.
En
av de kvinnor jag coachade angående tidshantering frågade mig hur det kom sig
att jag hjälper kvinnor göra det de vill, inte det de hinner. Jag verkade ju ha
full kontroll utan minsta stress. Som om tiden vore på min sida. Hur kunde jag
förstå uttröttade och stressade kvinnor som hon? Det var inte förrän hon sa
det, som jag kom på att det var ännu en sak du gav mig.
Min marknadsföringsbyrå hade försökt flera gånger att få
en Askungesaga ur mig.
De
ville att jag skulle berätta att jag en gång hade haft problem med
tidshantering. Att jag hade slösat bort min tid innan jag äntligen kom på hur
jag skulle använda den. Eller att jag hade stressat och kanske till och med
bränt ut mig innan jag kom på min lösning. Det var nästan som att de blev
besvikna när jag berättade att jag alltid har varit effektiv, att jag alltid
har använt min tid på ett genomtänkt sätt. Jag har inte jagat tid, jag har använt
den. Det blev ingen bra maknadsföringsberättelse av det. Det var inte förrän
jag talade med den här kvinnan som jag kom på att du var Askungen men att den
goda fen kom till mig. Du hade problemet, jag fick lösningen. En lösning jag
har gett många vid det här laget. Mina kunder berättar hur de ser helt
annorlunda på livet efter att de har arbetat med mig. De har hittat ett lugn
och framförallt en glädje de hade tappat bort.
Du fortsatte med ditt stressande långt efter att du blev
pensionär. Känslan att du behövde göra
något, och sedan något annat och om du inte gjorde allt det där var det för sent på något
sätt.
Den känslan
hade du alltid
kvar. Även när du inte hade några barn att ta hand om, varken dina elever eller
dina egna barn. Känslan satt så djupt. Om
jag hade kommit på det när marknadsföringsbyrån intervjuade mig hade de hittat
en berörande berättelse. Berättelsen om en kvinna som släpper ut andra kvinnor ur sina
tidsfängelser, men som aldrig lyckades släppa ut sin egen mamma. Dörren till
tidsfängelset kan bara öppnas inifrån och hur många nycklar jag än kastade
in hittade jag aldrig en du var redo att använda. Tack mamma, för att du hjälpte
mig bli riktigt bra på att hjälpa andra med det jag så gärna hade velat hjälpa
dig med.
***
Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar.
Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar. Första kapitlet hittar du här.
Om du vill läsa alla kapitel i boken kan du skriva Tack mamma i sökfältet här på bloggen.Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.
Om du hellre vill ha en e-bok hittar du den i den vanliga bokhandeln och i tjänster som Storytel, Nextory och liknande.
No comments:
Post a Comment