Tack mamma, för dina sjukdomar

 Varsågod, här är ännu ett kapitel från boken Tack mamma.  Jag hoppas det rör ditt hjärta.

(For the English version, scroll down and then click on previous post).

Jag var inte där, men jag hörde att er husläkare kom hem till er när ni bodde i Nederländerna. De kom båda två för att de ville prata allvar med dig.

När ni flyttade till Nederländerna pappa och du, var du först orolig att du inte skulle kunna jobba. Vem var du, om du inte tog hand om “dina barn”, dina elever? Det tog inte lång stund förrän du blev lärare igen. Du hjälpte svenska barn som bodde i Nederländerna behålla sin svenska, du införde hemspråk i ett land som inte visste vad det var. Du körde fram och tillbaka i en trafik som var olik den trafik du var van vid. Som vanligt gav du så mycket som du bara kunde för dina elever. Jobbade utan paus.

Och nu stod du och stödde dig mot ett bord eftersom du knappt orkade stå upprätt. Du hade haft din tredje lunginflammation på kort tid och läkarna försökte få dig att förstå. De berättade för dig att om du inte saktade ned, om du inte tog bättre hand om dig skulle du dö och det snart.

“Nej då, det är ingen fara. Jag mår snart bra igen.”

Det var så du hade vuxit upp. Du hade lärt dig att det var fel att klaga. Du var rädd för att läkare skulle se på dig och säga:

“Det är inget fel på dig, du inbillar dig bara.”

Du dog hellre än att anklagas för att vara låtsassjuk.

När min fina gudson skulle döpas skrev vi lyckohälsningar. Jag vill minnas att jag skrev något om att jag önskade honom kärlek och hälsa. Jag visste ju vid det laget hur begränsade våra liv blir när vi inte har hälsan. Jag visste det inte av egen erfarenhet, jag visste det av din erfarenhet mamma. Jag minns också att jag hade en känsla av att hälsa kunde vi inte styra över. Det var därför jag önskade honom det. Resten kan vi alltid ordna själva, tänkte jag.

Nu vet jag att vi visst kan påverka vår hälsa. Vi kan inte undgå döden, men vi kan leva så hälsosamt vi kan. De flesta av oss vet vad vi behöver göra för att ta hand om oss. Det visste du också. Men du hoppade över det allra viktigaste. Grundstenen som alla andra stenar staplas på.

Du förstod aldrig att du var värd att vårda mamma. Du förstod inte att din hälsa förtjänade att tas på allvar. Du förstod inte hur värdefull du var.

Vi lär oss inte av ord. Inte ens av välformulerade sådana. Vi lär oss av erfarenheter och jag lärde mig mycket av dina. Tack mamma, för att du lärde mig att värdera min egen hälsa. Tack till mig själv för att jag har lärt mig att vi alla är värda att vårda.

Psst, du som läser det här. Det gäller dig också. Du är värdefull, du är värd att vårda. Vårda dig ömt.

***

Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar. 

Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar.  Första kapitlet hittar du här.

Om du vill få ett meddelande på mail när ett nytt kapitel är upplagt kan du klicka här.

Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.

Om du hellre vill ha en e-bok hittar du den i den vanliga bokhandeln.