Att le mitt i sorgen

I min bok Tack Mamma – en bok för dig som saknar, skrev jag om hur tacksamhet och en större förståelse för liv och död kan hjälpa en på vägen genom sorg.

Trots mitt eget sorgearbete varken kan eller vill jag tänka på hur det vore att sörja sitt eget barns död.

Ewa-Britt berättade i en intervju hur hon hanterade att hennes son blev ihjälsparkad. 

(Extra fruktansvärt! Det var en liknande händelse som inspirerade mig till en viktig del i min bok Jenny, Jenny).

Ewa-Britt tyckte att det hjälpte att låta hennes sons organ doneras. Då kändes det mindre meningslöst. 

Det andra hon gjorde var att låta sig själv sörja hans död samtidigt som hon fortsatte vara tacksam för hans liv.

”Jag tänker på Marcus en gång i halvtimmen. Men jag blir inte ledsen – jag känner ett leende inom mig. Jag kan bli ledsen över det som hände men jag känner mig aldrig ledsen i stunden då jag tänker på Marcus.”

 

Om du går igenom en stor sorg hoppas jag du hittar ditt sätt att gå vidare.

Jag har lagt upp kapitel från min bok Tack Mamma här på min blog. Kanske kan de hjälpa dig att le trots sorgen.

Här hittar du första inlägget.