20211022

Tack mamma, för att du berättade vad du ville

Varsågod, här är ännu ett kapitel från boken Tack mamma.  Jag hoppas det rör ditt hjärta.

(For the English version, scroll down and then click on previous post).



“Det känns lite otäckt. När jag somnar vet jag inte om jag någonsin kommer att vakna igen.”

Det förvånade mig att du sade så. Du hade av och till under ditt liv pratat om att ta livet av dig. Jag visste inte att du kunde vara rädd för att dö. Om vi är rädda för att dö, är vi rädda hela livet. Döden kommer ju förr eller senare. Antingen är vi rädda för döden tills vi dör, eller så är vi rädda tills vi förstår att den inte finns.

I Eckhart Tolles ord:

“The secret of life is to die before you die and find that there is no death.”

Hur dör vi då innan vi dör?

När jag skrev min roman Ursus-dit rättvisan inte når läste jag om hur krigare och soldater gör sig beredda att dö. Ett sätt att göra sig beredd är helt enkelt att ordna det praktiska. Hur kommer ekonomin att se ut för mina nära och kära? Hur vill jag att begravningen ska gå till? Vem ska få vad? Vi vet ju att vi inget ska ta med oss dit vi slutligen går.

Det kan kännas makabert att planera vad som händer efter döden. Det behöver inte vara olustigt. Det kan kännas lugnande. När vi tänker på vår död så ser vi det där monstret under sängen i vitögat. Utan att vika undan med blicken. Vi säger inte om jag dör. Vi pratar om när jag dör. Och plötsligt ser vi att monstret under sängen bara är en hög med kläder vi hade glömt lägga i tvättkorgen.

En studie genomförd av University of Kentucky kom fram till att de som tänker på sin död blir lugnare och gladare än innan de gjorde det. I andra kulturer är det här med att kontemplera över sin död inte något konstigt, det är vanligt förekommande. Till och med förväntat. I flera former av Buddhism tillämpas Maranasati: mindfulness om döden.  När vi vänjer oss vid tanken på att dö försonas vi med det oundvikliga.

Nu har jag själv fyllt i min Sista vilja.  När jag dör kommer mina anhöriga att meddelas och få tillgång till det jag har skrivit ned. Jag hoppas det underlättar för dem.  Om du som läser det här tror att det skulle kännas skönt för dig att fylla i en sådan sista vilja är det bara att googla på nätet eller kontakta en begravningsbyrå.

Vi har alla hört om hur de som har varit nära att dö lever med extra gnista efter sin nära-döden-upplevelse. Om vi ger oss själva en påhittad nära-döden-upplevelse kan det hjälpa oss att leva våra liv precis som vi vill. När vi påminns om livets förgänglighet är det lättare att strunta i de saker som inte ger oss glädje.

Jag har lagt till en övning i slutet av boken. Du som läser kan använda den för att skapa en fin karta för ditt liv. Hur kort eller långt det än blir. Och du, om det känns olustigt att tänka på frågorna i den övningen, hoppa över den. Kom ihåg, det viktigaste är att leva ett lyckligt liv, att må bra. Det är den finaste gåva vi kan ge de som älskar oss.  

***

Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar. 

Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar.  Första kapitlet hittar du här. För att hitta alla kapitel kan du skriva in Tack mamma i sökfältet på den här bloggen. 

Om du vill läsa alla kapitel i boken kan du skriva Tack mamma i sökfältet här på bloggen.

Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.

Om du hellre vill ha en e-bok hittar du den i den vanliga bokhandeln och i tjänster som Storytel, Nextory och liknande.


No comments:

Post a Comment