Julstress och midsommarfrid

Jag tycker om jul. Har alltid gjort, ända sedan barndomens förväntningar och förberedelser som kulminerade i en lång resa till mormor och morfar där julen alltid var vit och tomten kom efter Kalle Anka.

Jag tycker om jul nu också. Pyntande, Luciafirande, julmusik, att hitta rätt present till rätt person, pepparkakor, glögg och julmust. (Mat är jag inte så noga med som några av er redan vet...)

Det är många som tycker om jul. Och det är många som känner sig stressade av den. När jag googlar på julstress får jag 396000 (!) träffar.
När jag googlar på midsommarstress får jag "bara" 1720 träffar.

Både midsommar och jul är traditionsfyllda högtider. Varför upplever många fler att julen är stressig? Är det presenterna? Maten? Släkten? Att barnens ögon måste tindra?

Det är förstås inte julen som genererar stressen, lika lite som midsommar, påsk eller en vanlig helg gör det. Det är vi själva. Våra egna tankar och idéer om hur en jul "ska vara".

Julen behöver naturligtvis inte vara på ett speciellt sätt när det gäller mat, presenter eller att träffa släkten. Den kan vara hur som helst. Så länge som den känns, för att citera Askungen: "Alldeles... alldeles... underbar!"


Jag önskar er alla en God och Fridfull jul!