T'as un franc?

Den frågan fick jag nu och då när jag var au-pair i Frankrike. Mamman i familjen jag bodde hos sa att det inte var någon idé att ge pengar till tiggare. De skulle ändå bara köpa vin för pengarna. (Ett tydligt tecken på att detta var i Frankrike - här kanske vi skulle ha sagt köpa sprit för pengarna...)
På mina lediga dagar upplevde jag den underbara staden Paris. En konstnärlig fransman jag lärde känna där gav alltid pengar när vi träffade tiggare och hemlösa. Jag frågade varför. Han ryckte på axlarna och sa enkelt: "Därför att jag har en franc."

Jag vet att det inte är okomplicerat att ge. När jag tågluffade i Italien blev jag inträngd av en grupp tiggare i en gränd. De bad inte om pengar, de krävde pengar. Pengar jag inte hade mycket av som tågluffare. Pengar jag inte gav.

När ger man? När låter man bli? När hjälper man?
Jag tycker att man kan göra det enkelt. Som Diego i Jenny, Jenny. Som Ursus i manuset jag arbetar med nu.

Man hjälper när man kan.  Kan du ge, så ge. Kan du hjälpa, så hjälp.

Filmen på den här länken är en mycket fin film om hur lite kan göra mycket. Några av mina facebook vänner delade den och nu delar jag den med er och hoppas att den rör era hjärtan och öppnar era sinnen.