Varsågod, här är ännu ett kapitel från boken Tack mamma. Jag hoppas det rör ditt hjärta.

(For the English version, scroll down and then click on previous post).

“Vi kan slå in som man gjorde förr i världen”, sa du och tog fram vitt papper på en stor rulle och en röd rektangulär sak jag inte visste vad det var. Det var en lackstång och du visade hur vi kunde värma upp lacket med ett ljus och sedan använda det för att fästa det vita presentpapperet.

Jag vet inte om vi gjorde det för att du ville visa mig något från förr, för att du ville återuppleva barndomsminnen eller för att inte “slösa pengar” på vanligt presentpapper, men vi hade en mysig stund tillsammans när vi slog in klapparna. Det hade vi alla år. Hela december var en underbar månad fylld av förväntan. Du ordnade alltid stämningsfulla julavslutningar för dina skolbarn och vi pysslade och kände julstämning hemma. Varje advent tände vi ännu ett ljus och vi gjorde en julkrubba av lera. Den julkrubban fick hänga med många år, även efter att Jesusbarnet tappade huvudet.

En jul stöpte vi ljus hemma i mormors kök. Inte visste jag innan det att det tog så lång tid. Att man behövde det som jag så ofta får höra att jag saknar. T-å-l-a-m-o-d.

Lucia var en underbar högtid för oss. Du firade den med din klass och med oss. När du inte längre jobbade som lärare tyckte du mycket om att följa med på luciafirandet i mina barns förskolor och skolor.

På slutet, när det var svårt för dig att läsa, svårt för dig att hänga med i samtal, så gick det fortfarande att slå in presenter. Jag satte på julmusik, tog fram papper, tejp, sax och presenter. När vi satt tillsammans och slog in - dina paket blev inte så fina som de brukade bli, mina blev precis så ofina som de brukar bli - tittade du på mig och sa:

“Vad mysigt vi har det!”

Vi hade det mysigt varenda december, mamma. Du gjorde hela månaden speciell, full av julstämning. Du spred den till resten av släkten när du förberedde julspel för dina föräldrar och farföräldrar. Du spelade och sjöng, min bror och jag var Lucia och tomte och sjöng med ljusa barnröster det du hade lärt oss. Tack för att du gjorde julen så speciell mamma, så speciell att den fortfarande är en favorithögtid för mig.

Vem ska jag slå in presenter med nu mamma? Mina tonåringar är inte intresserade. Min man har aldrig riktigt förstått sig på det här med presenter. Han ger hellre vällagad mat. Du och jag letade efter presenter som skulle passa någon perfekt. Något de skulle vilja ha, fast de inte ens visste att de ville ha det. Du och jag njöt av att dricka glögg, lyssna på julmusik och slå in paket. Nu är det bara jag kvar som tycker om det.

Nästa gång jag sätter mig för att slå in noggrant utvalda presenter vill jag att du är med. När jag slår på julmusiken och sätter mig vid bordet kommer jag att sätta fram två glögglas. Ett till mig och ett till dig.

Lova att du kommer.

***

Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar.

Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar. Första kapitlet hittar du här. För att hitta alla kapitel kan du skriva in Tack mamma i sökfältet på den här bloggen.

Om du vill få ett meddelande på mail när ett nytt kapitel är upplagt kan du klicka här.

Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.

Om du hellre vill ha en e-bok hittar du den i den vanliga bokhandeln.

Boken finns också på bibliotek. Finns den inte på just ditt bibliotek kan du be dem beställa den.