Konsten att koka en groda

Hur kokar man en groda?
Man kan inte stoppa den i kokande vatten - då hoppar den ut direkt. Tricket är att stoppa i den i kallt vatten och sedan långsamt öka värmen.

Photo by Frank Winkler

Ni förstår säkert att jag inte förordar att någon ska koka grodor. Men jag tycker att det är en bra metafor för vad som händer när vi låter små saker passera, för att sedan bli förvånade när vattnet har blivit skållhett.

Det är lätt att reagera och förfasa sig när det kokar för fullt. När nynazister marcherar på gatan, när män med lasersikte skjuter prick på människor som ser annorlunda ut än de själva, när moskéer bränns ned.

Men reagerar vi tillräckligt snabbt när vattnet bara värms upp lite grann? När kommentarerna är oskyldiga och kanske lite komiska?

"Judar är duktiga på att placera pengar."

"Araber kan det här med att köpslå."

Eller som jag har sett på ett par dekaler nyligen (antagligen som reaktion på Uppdrag Gransknings reportage om Åkeribranchen): "Föraren av det här fordonet betalar skatt i Sverige!"

Inget allvarligt. Men vattnet blir lite, lite varmare. Så lite att vi inte tänker på det. Så lite att vi börjar tycka att nästa nivå av kommentarer är okej.

"Vi behöver ställa krav på att invandrarna lär sig svenska." 

"Det är inte de som är blonda och blåögda som gömmer de papperslösa"

"Massinvandringen hotar vår välfärd."  

Några grader till. Tillräckligt för att det ska kännas obehagligt, men inte tillräckligt för att reagera. Plötsligt blir det okej att säga saker som:

"Hur mycket invandring tål Sverige?"

"Du, innan du går på tunnelbanetåget vill jag se ditt leg."

"Invandrare som begår våldsbrott ska tamejfan utvisas!" 

 Plötsligt sjuder vattnet. Grodan mår dåligt och vi som ser dess ångest gör det också.

När det börjar koka reagerar vi ofta. Grodan försöker hoppa ut, vi kanske är tillräckligt många för att ta bort kastrullen från plattan, tillräckligt många för att undvika en katastrof.

Men vi behöver inte vänta så länge. Vi kan alla se till att temperaturen inte vrids upp överhuvudtaget.

Vi kan tänka efter ordentligt, tänka på vad vi säger, hur vi uttrycker oss.

Vi kan lyssna på andra och lära oss när vi behöver säga ifrån och inte bara rycka på axlarna.

Tillsammans kan vi se till att varje individ får leva i en skön och behaglig temperatur, tillsammans med andra glada grodor.

Hund i snor

Jag var nyligen i Danmark och blev glad när jag såg hur väl integrerade hundar är i vårt grannland.
Här i Sverige blir hundar och hundägare isolerade. Vi får hålla oss på Brukshundklubbens gräsytor, i utställningsringar och på agilitytävlingar, men gud förbjude att vi tar med våra hundar när vi gör andra aktiviteter, till exempel går på Liseberg eller hälsar på vänner som inte har hund.

På Legoland gick många familjer tillsammans med sin hund. När vi besökte Seaworld i Florida för ett par år sedan såg vi att de erbjöd hundpassning under tiden som man besökte parken. I många länder ses hunden som en naturlig del av familjen och samhället, inte någon farlig/smutsig/allergiframkallande hobby som man får ägna sig åt vid sidan av övriga livet.

Innan vi åkte till Danmark besökte vi Rörtången (en badplats vid havet på västkusten). En blå skylt förkunnade att hundar inte var tillåtna på badplatsen.

Jag förstår att ingen vill ha hundbajs på en badplats. Jag förstår också att vissa tycker att det är otrevligt med lösspringande hundar som springer fram till dem. Men det finns också människor som skräpar ner något alldeles bedrövligt och som beter sig otrevligt mot andra. Ska vi lösa det genom att förbjuda människor på badplatserna?

Jag  föredrar skylten som stod vid den underbara sandstranden som vi besökte i Danmark.

Förutom att det låter äckelroligt för en svensk så tycker jag det är så mycket bättre att beskriva vad man vill ha istället för att hålla på med kollektiva bestraffningar och förbud.

När jag bodde i Nederländerna gick jag ofta med mina hundar i Kijkduin (en sandstrand i närheten av Den Haag).  Skyltar beskrev att hundar skulle vara kopplade under badsäsong. Till min förvåning var det bara jag som följde regeln. Så gott som alla andra hundar sprang omkring lösa. I "Happy corner of Europe", som en amerikan kallade Nederländerna, ses regler på sin höjd som förslag.

Så hellre hund i snor än helt och hållet förbjudna och - framför allt - hellre sunt förnuft än blint följande av regler.

Vov, vov

Bra lösningar behöver inte kosta mer!

För många år sedan satt jag på jobbet när det kom in ett par män från en firma och bytte ljusrören i taket.
"Det ljusröret är inte trasigt", meddelade jag, när jag såg att de plockade ner även ett fungerande ljusrör.

"Det spelar ingen roll, det är billigare att byta ut alla ljusrör på en gång än att vi kommer hit varje gång det går sönder ett ljusrör."

Jag förstod den ekonomiska kalkylen, men det kändes helt fel att ljusrör som fungerade skulle slängas för att det var så dyrt att låta firman byta ut dem. Detta är bara ett exempel på hur storskalighet kan få knasiga konsekvenser.

Därför blir jag glad när jag hör om motsatsen. När olika problem löses på ett bra och roligt sätt utan att det för den skull blir dyrare. Ett sådant exempel hörde jag om på radion för någon vecka sedan:

Det var på våren 2012 som det stod klart för Bostadsbolagets kvartersvärd Christer Jacobsson att flera av trappuppgångarna i hans område var så nötta och solkiga att något måste göras. 

-Av en händelse pratade jag med Fanny Nylund som var nyinflyttad i en av uppgångarna på Landalabergen, säger Christer Jacobsson. 

Det samtalet ledde till att renoveringen av trappuppgångarna gjordes tillsammans med konstelever och hyresgäster. Resultatet blev betydligt trevligare än en standardrenovering men den extra kostnaden var obetydlig. Mer info hittar du här.



Jag är övertygad om att de boende uppskattar byggnaden mer och att fler kommer att göra det de kan för att det ska förbli fint och "oklottrat".

Har du exempel på absurda konsekvenser av storskaliga ekonomiska beslut?
Har du exempel på när bra lösningar har hittats inom de ekonomiska ramarna?

Skriv gärna en kommentar!

Två fel gör inte ett rätt

Tänk er Anders, en kille som äter vegetariskt och sopsorterar för djurens och miljöns skull. Han bor och arbetar så att han behöver en bil att lita på som tar sig fram i många olika sorters terräng. En morgon när han går till parkeringsplatsen för att köra iväg i sin nyss avbetalade SUV ser han att däcken är sönderskurna av personer som kallar honom miljöbov.
Vi kan också tänka oss Greta, en dam i åttioårsåldern som fick en pälskappa av sin man för flera decennier sedan, när livet och samhället var annorlunda. En eftermiddag när hon är ute och går springer det fram några tjejer som sprayar med målarfärg på hennes kappa och ropar "Djurplågare!" åt henne när de springer iväg.

Visst kan vi alla tycka att andra gör fel ibland. Men två fel gör inte ett rätt.

Själv tror jag inte på elitism, att döma andra. Att säga att "jag har rätt och du har fel och därför får jag straffa dig".



Förutom att jag anser att det är oförsvarligt att bete sig illa mot andra så tror jag också att det är kontraproduktivt. Att fördöma skapar bara mer motstånd. Jag är till exempel övertygad om att världen mår bättre om många äter vegetariskt då och då än om några få äter veganskt hela tiden (samtidigt som de fördömer de som inte gör det).

Det finns naturligtvis djurrättsorganisationer som inte gör dessa felsteg, som förstår att det inte bara är vad  de gör utan också hur de gör det som gör skillnad.
Som Forska utan Djurförsök som jobbar med att få mer vetenskaplig forskning till gagn för oss alla.
Som Animals for Asia som samarbetar med myndigheter och allmänhet istället för att peka finger och skälla. Som Svenska Rovdjursföreningen som vinnlägger sig om att hålla en sansad och respektfull ton även om deras debattmotståndare inte alltid gör detsamma.

Så jag väljer att stödja de djurrättsorganisationer som respekterar alla djur - inklusive djuret människan.

Det finns ingen dålig litteratur!

Med det uttalandet avslutade jag min presentation på Montessoriskolan i Onsala. Jag var där för att prata med eleverna om processen från idé till bok, något de förhoppningsvis har nytta av när de deltar i projektet Ung Berättare.

Men visst finns det många som inte håller med. Det finns hela yrkesgrupper som har som jobb att recensera, bedöma och rangordna olika former av kultur såsom konst, film, musik och litteratur. Självklart är det många i dessa skrån som tycker att det finns bra respektive dålig litteratur.

Det tycker inte jag. Jag tycker att det är intellektuellt snobberi att hävda att till exempel Camilla Läckbergs böcker är dålig litteratur men August Strindbergs bra. När man säger det sätter man sig till doms både över Camilla Läckbergs alster och hennes läsares smak. Och vem kan säga vad som är bra eller dåligt? Smaken är tack och lov som baken. Varken bra eller dålig, bara delad.

Rosa Rumpa av Camilla Hägg

Jag funderade på det här när jag skickade Jenny, Jenny till olika förlag och när den blev utgiven och därmed lovligt byte för recensenter. Skulle jag bli ledsen om jag fick negativ kritik? Om min berättelse skulle bedömas som "dålig"? Jag kom fram till att så länge som jag själv är nöjd med det jag skriver så kan jag strunta i eventuella dåliga recensioner.

Så, som jag sa till eleverna, det går att försäkra sig om att en berättelse bli bra. Det är bara att jobba med den tills man själv är nöjd - då finns det åtminstone en person som gillar berättelsen!

Och varför inte dra det resonemanget ett varv till?

Om du lever ditt liv på ett sätt som gör dig själv stolt så är du bra. Oberoende av vad andra tycker och tänker.

Det finns ingen dålig litteratur eller dåliga människor - men det finns tack och lov massor av olika!

Vad ska du köpa när du får löning?

Detta frågade en programledare på en radiostation.  Många ringde in och berättade vad de skulle köpa så fort lönen hade landat på deras konton.

När jag hörde detta ruskade jag på huvudet för mig själv.

Det förvånar mig att så många vuxna inte har kontroll på sin ekonomi. Att så många har kvar så mycket månad i slutet av pengarna. Att så många skjuter upp och förvärrar sina ekonomiska problem genom att köpa på avbetalning och ta lån. Vuxna människor.

Enligt en artikel i GP ligger svenskarna på 8:e plats bland de mest skuldsatta i världen. (Detta är alltså inte statsskulden utan individer som är skuldsatta!) Mycket har hänt sedan Spara och Slösa fanns med i Sparbankens (numera Swedbanks) tidning Lyckoslanten.




Vi bombarderas dagligen med budskap om hur lyckliga vi kan bli om vi köper det ena eller det andra. Att vi bör unna oss saker som vi inte ens behöver.

"Because we're worth it." 

Det kan vara bra att tänka på vad det innebär. Jag rekommenderar Charlie Söderbergs krönika: Överväg att du är anställd av ett vitrinskåp

Samt Warren Buffets underbara citat:

"If you buy things you do not need, soon you will have to sell things you need"

Eller varför inte tänka på det gamla ordspråket:

"Man måste rätta munnen efter matsäcken"

Vi lever i en värld av överflöd, så numera är den svåra frågan inte "Vad ska du köpa när du får löning?" utan snarare:

Vad har du bestämt dig för att inte lägga pengar på?

Inget dåligt samvete här inte

I veckan hörde jag på nyheterna att "var sjätte kommunpolitiker hoppar av sitt uppdrag i förtid". En av kvinnorna som intervjuades sa att familjen alltid borde vara prio ett, men när hon hade ett uppdrag så kunde den inte längre vara det.

Det påminner mig om något en kollega sa till mig när jag just hade fött min förste son:

"Välkommen till världen av kontinuerligt dåligt samvete. När man har barn känner man sig alltid otillräcklig både som förälder och som kollega."

Jag bestämde mig där och då för att inte gå med på det.

Ni som har lyssnat på min föreläsning: Gör det du vill, inte det du hinner, vet att det inte räcker att bestämma vad du ska göra och när. Det är minst lika viktigt att bestämma sig för vad du inte ska göra.

Jag har en vän som har bestämt sig för att inte hålla sig ajour med vad som händer i världen. Hon hoppar över det här med nyheter och lägger den tiden på andra saker. Jag och min man bestämde oss för länge sedan att vi inte skulle investera tid och pengar i en sommarstuga. Vi visste att det inte skulle vara värt det för oss.

Men visst finns det veckor när det inte går att få ihop ens det viktiga och roliga. Sådana gånger underlättar det att redan i förväg veta vad som har högst prio i ditt liv.

Jag vet att familjen har prio ett i mitt liv - oberoende av vilket uppdrag jag har i övrigt. Då är det lätt att ha gott samvete även när jag gör avkall på annat.