Det finns ingen dålig litteratur!

Med det uttalandet avslutade jag min presentation på Montessoriskolan i Onsala. Jag var där för att prata med eleverna om processen från idé till bok, något de förhoppningsvis har nytta av när de deltar i projektet Ung Berättare.

Men visst finns det många som inte håller med. Det finns hela yrkesgrupper som har som jobb att recensera, bedöma och rangordna olika former av kultur såsom konst, film, musik och litteratur. Självklart är det många i dessa skrån som tycker att det finns bra respektive dålig litteratur.

Det tycker inte jag. Jag tycker att det är intellektuellt snobberi att hävda att till exempel Camilla Läckbergs böcker är dålig litteratur men August Strindbergs bra. När man säger det sätter man sig till doms både över Camilla Läckbergs alster och hennes läsares smak. Och vem kan säga vad som är bra eller dåligt? Smaken är tack och lov som baken. Varken bra eller dålig, bara delad.

Rosa Rumpa av Camilla Hägg

Jag funderade på det här när jag skickade Jenny, Jenny till olika förlag och när den blev utgiven och därmed lovligt byte för recensenter. Skulle jag bli ledsen om jag fick negativ kritik? Om min berättelse skulle bedömas som "dålig"? Jag kom fram till att så länge som jag själv är nöjd med det jag skriver så kan jag strunta i eventuella dåliga recensioner.

Så, som jag sa till eleverna, det går att försäkra sig om att en berättelse bli bra. Det är bara att jobba med den tills man själv är nöjd - då finns det åtminstone en person som gillar berättelsen!

Och varför inte dra det resonemanget ett varv till?

Om du lever ditt liv på ett sätt som gör dig själv stolt så är du bra. Oberoende av vad andra tycker och tänker.

Det finns ingen dålig litteratur eller dåliga människor - men det finns tack och lov massor av olika!