They will when they leave

 

På flyget från Stockholm till Göteborg i onsdags passade jag på att läsa den utmärkta tidningen Time. Det är en tidning som tar upp intressanta ämnen från hela världen, belyser dem från många olika vinklar och ger en personlig åsikt. Välskrivet och helt sensationsfritt.

Den här gången ställdes deras avslutande "10 Questions" till Blues artisten Buddy Guy.

En av frågorna var om det inte störde honom att Eric Clapton och Rolling Stones (som ser Buddy som en stor influens) säljer så mycket mer skivor än han gör. Buddy's svar:

"Here's my thing - every night I pick the guitar for the audience, even if the club don't hold but 10 people who don't know who I am. They will when they leave."

Buddy spelar för att han tycker om att spela. Vem eller hur många som lyssnar spelar ingen roll. Han är trygg i förvissningen att när de väl har hört honom så kommer de att veta vem han är.

En bra livsfilosofi tycker jag.
Gör det du vill och är bra på.
Om folk inte vet eller bryr sig om vem du är kan du se till att de vet det efter att de har träffat dig.

"They will when they leave."

Du kanske är eller känner en trubadur som vill ta chansen att visa vem hen är?  Som vill spela och sjunga några låtar ur Ursus och Jenny, Jenny på det arrangemang som jag och en annan författare planerar i oktober?
Om du är intresserad eller vet någon som kan vara det så är det bara att kontakta mig för mer information!

Ursus är här! Åtminstone virtuellt...

Min andra roman Ursus - dit rättvisan inte når, går nu att beställa!

Det tar dock några veckor innan ni kan ha den i handen, något jag själv längtar efter. Underlaget har nyligen skickats till tryck och boken beräknas vara tillgänglig i mitten av september.

Om ni hellre vill köpa den av mig och få den signerad hoppas jag ni kan komma på Bokmässan i Göteborg söndagen den 29 september. Då kommer jag att stå i Idus monter (A03:55) mellan kl 9 och 12. Jag hoppas att jag träffar några av er då!

Ytterligare ett tillfälle kommer att finnas i oktober, då jag, en duktig konstnär och ytterligare ett par författare kommer att ordna ett trevligt arrangemang någonstans i Göteborg där ni kan se på konst, höra oss läsa ur våra böcker, bläddra i dem, umgås och förstås köpa signerade böcker om ni vill. Jag återkommer när vi har satt datum och lokal.

Så, det har varit en lång resa hit, men snart, mycket snart, kan ni som vill läsa Ursus, dit rättvisan inte når. Jag är mycket nyfiken på vad ni kommer att tycka om den!

Inte jättar men väl jämlikar

"If I have seen further it is by standing on the shoulders of giants."

Detta ödmjuka uttryck tillskrivs ofta Isaac Newton men lär ha myntats ännu tidigare av den franske filosofen Bernard of Chartres.

I vilket fall som helst så tycker jag om frasen, men känner att jag inte står så mycket på jättars axlar som jag bärs fram av välvilliga jämlikar.



På mina föreläsningar om att göra det vi vill istället för det vi bara hinner, så nämner jag att det enklaste sättet att göra mer av det du vill är att byta de tråkiga  och svåra arbetsuppgifterna med någon som tycker att samma uppgifter är roliga och lätta. Att hjälpa varandra med andra ord.

Ibland är det först när livet tar emot som vi förstår hur mycket hjälp det finns att få, hur många som gärna bär fram oss en bit i livet när vi själva har svårt att gå.

Är det för att de är starka och den som ber om hjälp är svag? Nej, faktiskt inte. Som jag skrev om i Behovet att vara behövd, mår vi bra inte bara av att bli hjälpta utan också av att hjälpa.

Det har föreningen: The mission continues tagit fasta på. Många som har varit soldater känner desperation och meningslöshet när de kommer tillbaka till ett "vanligt" liv. När det deltar i The mission continues' olika aktiviteter (till exempel att bygga upp städer efter naturkatastrofer) får de tillbaka känslan av att göra nytta, att vara del av något som är större än de själva.

Jag har kanske inte stått på jättars axlar, men jag och många, många fler, bärs fram av våra jämlikar då och då.

Och i bästa fall får vi också vara med om att bära fram andra.