Tack mamma, för din odödlighet

Varsågod, här är det sista kapitlet till bloggen från boken Tack mamma.  Jag hoppas det rör ditt hjärta.

(For the English version, scroll down and then click on previous post).

När jag ska gå ut lite snabbt i trädgården tar jag en jacka, vilken som helst, i hallen. Jag vet ju att jag kan ha alla jackor som hänger där. På något underligt sätt har jag blivit minst i familjen trots att jag inte har krympt.

Jag är mamma till tre pojkar. Pojkar som en gång var små bebisar som var helt beroende av mig. Mina bebisar blev barn och nu är de plötsligt tonåringar. Det är svårt att tänka sig att de en gång kommer att bli vuxna och till och med medelålders. Jag minns hur konstigt du tittade på mig mamma, när du hade blivit lite snurrig och jag sade att jag var femtio. Det kunde jag väl inte vara? För dig kändes det som om jag på något konstigt sätt hade blivit äldre än du.

När jag ser på foton på mina barn som små ler jag vemodigt. Men jag sörjer inte, även om bebisarna inte längre finns kvar. Jag vet ju att mina pojkar fortfarande finns. Vi ändrar form hela tiden. Det är bara när vi ändrar form från levande till död, som vi tror att det har tagit slut. Att livet har kommit till en punkt, inte till ett komma.

Ju mer jag tänker på det, desto konstigare tycker jag det är att vi tror att döden är ett slut.

Jag är ingenjör, men man behöver inte vara ingenjör för att veta att energi inte försvinner. Energi bara ändrar form. Vi är energi. Den energin försvinner inte bara för att vi dör. Den förändras.

En gång i tiden trodde en stor del av mänskligheten att jorden var platt. Idag skrattar vi åt det. Jag tror att vi om några generationer kommer att skratta åt att så många en gång trodde att när människor dör så försvinner de för alltid. Förresten, vi behöver inte vänta några generationer.

Vi kan bara se oss om i världen. Det finns många kulturer som redan idag ser döden som en transformation, en förändring. Inte ett slut. I Deepak Chopras vackra ord från boken Life after death:

“Death itself was seen as a brief stopping point on an endless soul journey that could turn a peasant into a king and vice versa. [...] Death ended nothing; it opened up limitless adventures.”

Du är på ännu ett äventyr mamma, ännu en resa. Och du har inte lämnat oss. Du är hos mig, hos pappa, hos min bror och hos mormor. Du är här och överallt. Så fri är du mamma, på din eviga resa.

***

Dela gärna inlägget om du tror det kan hjälpa någon! Du får också gärna lämna en kommentar nedan med dina tankar. 

Detta var ett kapitel ur boken Tack mamma. En bok för dig som saknar.  Första kapitlet hittar du här. För att hitta alla kapitel kan du skriva in Tack mamma i sökfältet på den här bloggen. 

Om du vill få ett meddelande på mail när ett nytt kapitel är upplagt kan du klicka här.

Om du vill ge boken till någon du tror kan hitta tröst i den, eller till dig själv, kan du köpa ett personligt signerat exemplar här.

Om du hellre vill ha en e-bok hittar du den i den vanliga bokhandeln.

Boken finns också på bibliotek. Finns den inte på just ditt bibliotek kan du be dem beställa den.