Folkhemmet behöver ett ovillkorligt golv

Den situation som folkhemmet skapades för är ett minne blott och bäst-före-datumet på vårt välfärdssystem är sedan länge passerat. Det är dags för en renovering där det stigmatiserande sociala skyddsnätet ersätts av ett ovillkorligt golv för alla. Det är dags för en svensk modell för basinkomst.

Ett desperat skapande av arbetstillfällen

På 1930-talet trodde ekonomen John Maynard Keynes att dagens människor inte skulle behöva arbeta mer än tre timmar om dagen. Tack vare tekniska framsteg skulle vi inte längre ha några akuta ekonomiska problem. I stället för att kämpa för vår överlevnad skulle vi kunna fokusera på att leva klokt, behagligt och väl.

Om Keynes skulle se oss nu, tror jag att han skulle undra hur det kommer sig att vi, trots en hög automatiseringsnivå och levnadsstandard, desperat försöker skapa arbetstillfällen.

En anledning till att vi vill skapa arbeten, till synes till varje pris, är att vårt välfärdssystem skapades när arbetsföra kunde hitta ett passande arbete relativt snabbt.

Skuldbeläggning av de som inte arbetar

När vi i vår alltmer globaliserade och digitaliserade värld inte lyckas skapa tillräckligt många arbetstillfällen, skuldbelägger vi de arbetslösa. Om man inte lyckas hitta eller behålla en anställning, vare sig det är för att ett företag flyttar sin verksamhet utomlands eller för att utbildningen som skulle leda till jobb inte gjorde det, eller för att de som anställer tycker att man är för ung, gammal eller inte passar in i gänget, så är det ens eget fel. Man borde ha utbildat sig annorlunda, sökt fler arbeten, varit villig att flytta ännu längre bort eller inte ha satsat på det där företaget som gick i konkurs.

Arbetsmarknaden har förändrats i grunden och med AI fortsätter förändringen. Att i det läget göra sig beroende av en ständig ström av nya arbetstillfällen är att sticka huvudet i sanden.

Fallgropar i dagens system

Vårt nuvarande system är ineffektivt, inhumant och har flera fallgropar.

Arbetslöshetsfällan är den mest uppenbara. Vårt system utformades när en tillsvidareanställning på heltid var normen. Dagens arbetssökande möter i stället gig-uppdrag, provanställningar och deltidsjobb. Den som tar ett jobb, hur osäkert det än är, riskerar att få sitt inkomstprövade ekonomiska bistånd indraget. I praktiken en marginaleffekt på 100 procent. Om jobbet dessutom kräver en flytt eller kostsam pendling är det inte säkert att det blir ekonomiskt fördelaktigt att arbeta. Då är det rationellt, om än olyckligt, att individen väljer att behålla sitt stöd framför att ta en ekonomisk risk.

Ironiskt nog leder dagens system även till motsatsen: arbetsfällan. Många stannar i arbeten de mår dåligt av för att de inte vågar ta ett nytt jobb som kanske bara erbjuder en provanställning till att börja med. Försäkringskassans statistik visar att det sedan ett par decennier är psykiska diagnoser som orsakar mest sjukfrånvaro. För att låna filosofen Jonna Bornemarks ord: "Förr i tiden var det männens kroppar som slets ut i det industriella arbetet. I dag är det kvinnors psyken som slits ut i det relationella arbetet."  

En tredje fallgrop är ensamhetsfällan. Den som bor ensam får högre bostadsbidrag och försörjningsstöd än den som bor ihop med någon. Det kan verka rimligt, men det kan också leda till att det blir ekonomiskt ofördelaktigt att flytta ihop. Det i sin tur leder till ett sämre resursutnyttjande av bostäder.  Ett annat problem med utformningen av dessa bidrag är kontrollen. Tidigare kunde det räcka att veta om någon var gift eller ej. Nu kan det gå så långt att socialtjänsten gör hembesök och räknar tandborstar för att bedöma hushållets sammansättning.

Ingen ska behöva stanna i ett destruktivt jobb eller en dito relation för att hen inte ser något ekonomiskt alternativ. Ingen ska behöva känna sig mindre värd för att hen av olika skäl inte har möjlighet att försörja sig själv.

Basinkomst: värdigt och ekonomiskt sunt

Basinkomst har sedan 1700-talet setts som ett sätt att minska fattigdom och säkerställa frihet, värdighet och rättvisa. På senare tid ses det också som ett mer ändamålsenligt och hållbart välfärdssystem än sådana som är baserade på krav, misstänksamhet och skapande av arbetstillfällen.

Det första argumentet för basinkomst handlade om allas rätt till jorden och dess resurser. Denna tanke har lett till att man i Alaska sedan 1982 delar ut en andel av statens oljeintäkter till invånarna. Detta, säger de, har bidragit till att de har den högsta ekonomiska jämlikheten av alla delstater i USA.

En nutida variant av argumentet är att inte bara jordens naturliga resurser utan även den rikedom som har byggts upp med hjälp av tidigare generationers arbete och uppfinningar också tillhör alla. En basinkomst är det enklaste och mest effektiva sättet att ge alla som har rätt till gemensamma resurser tillgång till dem.

Ekonomi och moral

Basinkomst kallas ibland medborgarlön och är en regelbunden, ovillkorlig kontantöverföring som betalas till alla invånare individuellt. Barnbidrag är ett exempel på en basinkomst som vi redan har infört.

En vanlig invändning mot basinkomst är den moraliska: är det rätt att folk får pengar utan att arbeta? De som ser detta som ett problem glömmer att detta sker även i vårt nuvarande system.

Ekonomen Thomas Straubhaar avfärdar invändningen helt. Det här är inte en fråga om moral, säger han; det är en fråga om god ekonomi. Att ersätta ett komplext lappverk av bidrag, avdrag och kontrollsystem med en enkel, transparent utbetalning till alla är ett effektivt sätt att använda skattebetalarnas pengar.

De bortser också från att samhällets välstånd skapas av mer än lönearbete. Basinkomst till alla synliggör värdet av det obetalda arbete som utförs i hemmet, föreningslivet och omsorgen om närstående. Ett arbete som i dag varken syns i BNP eller berättigar till pension.

Arbete fortsatt relevant

Många undrar om inte folk skulle sluta arbeta om de fick en basinkomst. Det finns ingen anledning att tro att detta skulle ske. Dels för att basinkomsten, åtminstone till en början, kommer att vara så låg att de flesta kommer att vilja kombinera den med en lön om de kan. Dels för att de studier och piloter som har gjorts runt om i världen inte har visat några sådana indikationer. Det enda man sett är att de som ”bör” arbeta mindre gör det – som de som väljer att studera längre eller lägga mer tid på barn och anhöriga.

Dags att hitta en svensk modell

Grundidén med basinkomst är tydlig, men hur den ska fungera i Sverige och hur vi tar oss från dagens system till basinkomst är inte självklart. Vi behöver prova oss fram.

Det jag skulle vilja se är ett experiment där en kommun, i samarbete med ett universitet, under minst ett år ger alla kommuninvånare – utom barn och pensionärer, som fortsatt får barnbidrag respektive pension – en basinkomst på 4000 kronor i månaden.

Experimentet görs kostnadsneutralt för både mottagare och samhälle genom att deltagarna får en motsvarande reducering av jobbskatteavdrag, bidrag eller skattereduktioner kopplade till kapitalinkomster och ränteutgifter.

Är 4 000 kronor tillräckligt för att göra skillnad?

Den statliga riksnormen för en ensamstående vuxen är 5 220 kronor i månaden. Det bedöms täcka personliga behov som mat, kläder och hygien medan boendekostnad hanteras separat.

En basinkomst på 4000 kronor per månad täcker cirka 75 procent av riksnormen. Det är tillräckligt för att ge en grundtrygghet, samtidigt som det är lågt nog för att experimentet ska finansiera sig självt som nedan exempel visar.

Basinkomst till sjuksköterskan Anna

Anna jobbar som sjuksköterska och har en lön på 41 000 kronor. I experimentet får hon 4 000 kronor i basinkomst samtidigt som jobbskatteavdraget sänks med samma belopp. Nettoeffekten är noll för Anna, men en del av inkomsten är säkrad oavsett om hon jobbar eller ej.

Basinkomst till arbetssökande Simon

Simon är arbetssökande och lever idag på ekonomiskt bistånd (försörjningsstöd). I experimentet får han 4 000 kronor i basinkomst samtidigt som bidraget sänks med samma belopp. Simon får samma summa som tidigare, men kan nu ta korta uppdrag utan att förlora sin grundtrygghet. Simon betalar skatt när han arbetar, och kommunens kostsamma administration och kontroll av honom minskar.

En basinkomst att leva på

Om vi i framtiden ökar basinkomsten till 10 000 kronor når vi en nivå som är nästan dubbelt så hög som dagens riksnorm, en summa som går att leva på, om än knappt.

Vid den här nivån ser vi stora effekter: Simon och tusentals andra skulle lämna socialtjänstens kontrollsystem helt och kostnaderna för handläggning minskar. På sikt får vi ännu större vinster, både mänskliga och ekonomiska. Basinkomstexperiment världen över har visat effekter som minskad kriminalitet, mer entreprenörskap, ökad skolnärvaro och utbildning samt bättre fysisk och mental hälsa.

Även om samhällets kostnader minskar på sikt, innebär en basinkomst på den här nivån att vi behöver hitta finansieringsmodeller för att täcka utbetalningarna innan dess. I Sverige har vi redan de finansieringsverktyg som internationella ekonomer föreslår, såsom moms och progressiv skatt. Genom att använda dessa verktyg mer strategiskt kan vi bygga ett folkhem som är ekonomiskt sunt och samtidigt ger varje medborgare förtroende att forma sitt eget liv.

Ett golv för alla

Philippe van Parijs, en av de ledande forskarna på området, beskriver skillnaden mellan det gamla och det nya systemet som skillnaden mellan ett skyddsnät och ett golv. Problemet med nätet är att det har hål som man faller igenom om man inte uppfyller alla delar i regelverket, medan ett golv ger en grund som alla kan stå på och bygga sina liv från.

Det är det senare vi behöver för att möta dagens och morgondagens utmaningar. Ett system som ger alla samma utgångspunkt. Ett folkhem där alla får lika förutsättningar och förtroendet att göra något bra med dem.

Jag hoppas det finns en kommun som i samarbete med ett universitet vill ta första steget mot en svensk modell för basinkomst så att vi kan börja vår eftersatta modernisering av folkhemmet.

Bakgrund

Detta är en av flera texter jag skriver som underlag till en kommande roman där två främlingar möts på ett tåg och diskuterar olika sätt att skapa ett samhälle som litar på och tjänar sina medborgare, inte sig självt.

Mer information om mitt författande finns på annikarosendahl.se

Källor och beräkningar

Riksnormen 2026: Baserat på Socialdepartementets officiella nivåer för ekonomiskt bistånd.

Skatteberäkningar: Uppskattat jobbskatteavdrag baserat på Skatteverkets aktuella skattetabeller för en genomsnittlig kommunalskatt på 32 %.