En ursäkt att dagdrömma

Jag pratade i tisdags med en grupp elever på Schillerska Gymnasiet. Vi pratade om litteratur. När vi pratade om vad som inspirerar oss kände jag igen mig i mycket av det eleverna blev inspirerade av.

• Musik - En av mina största inspirationskällor vilket är extra tydligt i min bok Jenny, Jenny
• Böcker och filmer - Ursus-dit rättvisan inte når, är bland annat inspirerad av filmerna Mångalen och Fisher king.
• Människor runt omkring oss - ibland överträffar verkligheten som bekant dikten och att lyssna på och betrakta människor kan vara en inspiration till egna berättelser.

Sedan finns förstås sådant som kommer inifrån utan att vi vet var det kommer ifrån - dagdrömmeri.

Som jag berättade för klassen är det något av det roligaste för mig med att vara författare - nu är det legitimt att göra det jag alltid har gjort - att dagdrömma!

Jag pratade inte om mitt dagdrömmeri förut. Det var som om jag anade att det var något dåligt med att vara i min egen påhittade värld istället för att vara med alla andra i den vanliga världen. Men efter två utgivna böcker har jag plötsligt en helt godtagbar ursäkt för att vara lite frånvarande - nu kan jag helt enkelt säga att jag tänker på min nästa bok!

Vi är nu i en tid när vi allihop tillåter oss ett kollektivt dagdrömmeri - om Sinterklaas som vi just nu firar i Nederländerna och snart om jultomten och allt som hör därtill.



Kanske gillar vi dessa traditioner så mycket just för att det är roligt att hoppa in i en annan värld än den vardagliga nu och då.

Så dröm på  - det är härligt för stunden och kan leda till underbara saker som du inte har någon aning om idag.

100 lästa böcker ett vaccin mot rasism?

Jag läste nyligen följande:

Om ett barn vid tolv års ålder har läst hundra böcker är hen immun mot rasism.

Argumentet är att den som läser hundra böcker får ta del av olika världar med en stor variation av människor och lär sig därmed att känna empati och att förstå andra.

Det vore himla bra om det vore sant. Det är trots allt en relativt enkel lösning (se till att alla barn läser minst hundra böcker innnan de fyller tolv) på ett stort problem (rasism).

Jag tror att det ligger mycket i det, men jag tror inte att det är någon garanti.
Vad händer om man läser 100 böcker av stilen Mein Kampf, böcker där den vite mannen alltid beskrivs som överlägsen? Jag kan själv bli störtirriterad när jag läser böcker där kvinnor marginaliseras. Det finns många sådana böcker...


Om vi nu antar att det ändå är bra för empatin att läsa hundra böcker så kanske vi inte ska begränsa oss till böcker. Själv tycker jag mycket om att läsa och har alltid läst mycket. Men det finns andra som inte tycker om det. Det innebär inte att de inte kan ta till sig berättelser. Muntlig berättartradition fanns förstås långt innan vi upptäckte hur vi skulle massproducera böcker. En välberättad film ger också insikt i andra världar och olika människors vardag. Så det viktigaste kanske inte är att läsa, utan att ta till sig olika berättelser och olika verkligheter på det sätt som passar bäst.

På tisdag i nästa vecka kommer jag att prata om just Litteratur med en klass som läser litteraturvetenskap på Schillerska Gymnasiet. Det ska bli intressant att höra deras åsikter om läsandets och litteraturens betydelse.

Jag avslutar med följande välskrivna kommentar som jag läste på nätet, skriven av en kille som heter  Donald Okuku:

"I've always believed that one's ability to read should be considered a privilege. Reading is like being given free access to the writer's imagination: to the writer's world. You can traverse continents in the safety of your bed and return transformed. You can to go to Rome as many times as you like, because you've read many versions of what Rome is like. Those few seconds when you raise up your head from a book, dazed and trying to figure out where you are, because you are still walking in the footprints of the world in the book... truly electrifying...
When people say 'oh I don't really like reading', I honestly don't understand. Who does not like living? Cos to me, reading is life."

Den fjärde nyckeln

I tisdags pratade jag på Sigma Technology om att göra mer av det vi vill i vardagen. Jag påstod att det inte finns några måsten. Bara basala behov, det vi vill göra och det vi inbillar oss att vi måste göra.

För att låsa upp hjärnan och förstå vad som är upplevda måsten snarare än absoluta måsten pratade vi om tre nycklar:

• Ifrågasätt och ta bort måsten
• Minska ambitionsnivån (vilket kan göra att det blir roligt att göra och därmed förvandlas till vill-tid)
• Hjälpa varandra (det du tycker är tråkigt kan någon annan gilla att göra och vice versa).

Efter föreläsningen frågade Liselotte, en av deltagarna, om jag hade tänkt på ytterligare en sak. Det här med att se annorlunda på det som man tycker är tråkigt.

Jag har tänkt på och pratat om det med andra, men det var först när Liselotte tog upp det som jag insåg att det är en fjärde nyckel, en nyckel jag kan lägga till i  kommande versioner av föreläsningen: Gör det du vill - inte det du hinner.

Vi prövar nycklarna på exemplet dammsugning.

Måste det göras?
Innan dammsugare fanns klarade vi oss naturligtvis utan att dammsuga. Då dög det med en sopborste. Strikt talat klarar vi oss väldigt länge utan att dammsuga eller sopa om vi ser på ren överlevnad, men en dålig hygien riskerar att göra oss sjuka. Så låt oss säga att vi kommer fram till att detta måste göras.

Kan du sänka ambitionsnivån?
Det kan du säkert. Tänk på hur sällan vi tenderar att dammsuga/sopa när vi är ute och seglar under en lång tid eller kanske campar. Då sänker vi ambitionsnivån och mår inte sämre för det.
Men även om du väljer att dammsuga sällan istället för ofta kanske du ser det som en energi- och tidstjuv.

Kan du hitta någon annan som tycker att det är roligare (eller åtminstone mindre tråkigt) än du?
Kanske, kanske inte. Om du inte hittar någon som vill göra det gratis i utbyte mot något du hellre gör så finns möjligheten att betala för det. Tjänsteföretag finns det numera många av.

Eller så kan du använda...

Den fjärde nyckeln
Att se annorlunda på själva uppgiften. Att istället för att med en suck säga till dig själv:
"Usch, nu måste jag verkligen dammsuga"
tänka och säga:
"Åh, vad skönt det ska bli när det blir rent här!"

Det är inte aktiviteten i sig som drar energi från dig. Det är din attityd till den.

Eller som det så populärt brukar sägas: "Det är inte hur du har det, det är hur du tar det!"

Eller...