100 lästa böcker ett vaccin mot rasism?

Jag läste nyligen följande:

Om ett barn vid tolv års ålder har läst hundra böcker är hen immun mot rasism.

Argumentet är att den som läser hundra böcker får ta del av olika världar med en stor variation av människor och lär sig därmed att känna empati och att förstå andra.

Det vore himla bra om det vore sant. Det är trots allt en relativt enkel lösning (se till att alla barn läser minst hundra böcker innnan de fyller tolv) på ett stort problem (rasism).

Jag tror att det ligger mycket i det, men jag tror inte att det är någon garanti.
Vad händer om man läser 100 böcker av stilen Mein Kampf, böcker där den vite mannen alltid beskrivs som överlägsen? Jag kan själv bli störtirriterad när jag läser böcker där kvinnor marginaliseras. Det finns många sådana böcker...


Om vi nu antar att det ändå är bra för empatin att läsa hundra böcker så kanske vi inte ska begränsa oss till böcker. Själv tycker jag mycket om att läsa och har alltid läst mycket. Men det finns andra som inte tycker om det. Det innebär inte att de inte kan ta till sig berättelser. Muntlig berättartradition fanns förstås långt innan vi upptäckte hur vi skulle massproducera böcker. En välberättad film ger också insikt i andra världar och olika människors vardag. Så det viktigaste kanske inte är att läsa, utan att ta till sig olika berättelser och olika verkligheter på det sätt som passar bäst.

På tisdag i nästa vecka kommer jag att prata om just Litteratur med en klass som läser litteraturvetenskap på Schillerska Gymnasiet. Det ska bli intressant att höra deras åsikter om läsandets och litteraturens betydelse.

Jag avslutar med följande välskrivna kommentar som jag läste på nätet, skriven av en kille som heter  Donald Okuku:

"I've always believed that one's ability to read should be considered a privilege. Reading is like being given free access to the writer's imagination: to the writer's world. You can traverse continents in the safety of your bed and return transformed. You can to go to Rome as many times as you like, because you've read many versions of what Rome is like. Those few seconds when you raise up your head from a book, dazed and trying to figure out where you are, because you are still walking in the footprints of the world in the book... truly electrifying...
When people say 'oh I don't really like reading', I honestly don't understand. Who does not like living? Cos to me, reading is life."