It's not what you do...

...it's how you do it.

Detta uttalande tillskrivs Louis Armstrong, i Roddy Doyle's skönlitterära bok Oh, play that thing. Huruvida han verkligen har sagt så eller ej vet jag inte, men uttalandet i sig är intressant.

Det stämmer väl både med det som står i Jack Pransky's bok: Parenting from the heart och en diskussion jag hade med mina kollegor för inte så länge sedan.

En vän och kollega nämnde hur olika vi ibland pratar med våra barn jämfört med hur vi pratar med andra vuxna. Som att till exempel skrika fram ett:
MAT! till barnen medan vi till kollegorna oftare säger något i stil med: "Ska vi gå och äta lunch?"
Eller kanske ett "KOM NU!" jämfört med ett: "Oj vi är sena till mötet, vi behöver skynda oss."

Det intressanta är inte så mycket vad vi säger som hur vi säger det. 

Eller som Jack Pransky skriver när han beskriver en insikt de får under ett gräl mellan mamman Judy och dottern Jaime:

We could say, "Jaime, honey, would you mind picking this up please," instead of "How could you do this!" and have her take is as a personal affront.
[...]

In a sense it does not even matter what we say. It's what our children feel coming out of us towards them from our hearts.

Det kan vara värt att tänka på i vår kommunikation med andra. Att säga det vi vill ha sagt på ett kärleksfullt sätt. Det är först då vi verkligen når fram.

Vad vill du göra med all din tid?

De flesta som kommer för att lyssna på föreläsningen Gör det du vill - inte det du hinner, undrar hur de ska hinna med mer i vardagen. Mer av det de verkligen vill.

En av frågorna jag ställer under föreläsningen är vad som hindrar dem - är det brist på tid, brist på ork eller något annat? (På måndag kommer jag att ge föreläsningen på Medborgarskolan för en grupp arbetssökande.  Jag är nyfiken på vad deras svar på frågan kommer att bli!)

Hittills har majoriteten av åhörarna svarat brist på ork, men några har svarat annat.

Under föreläsningen brukar vi fokusera på den upplevda bristen på tid och ork. Men om det är "något annat" som hindrar oss, så är det också intressant. Därav det här inlägget.

En sak som kan hindra oss att göra det vi vill är att vi kanske inte vet vad vi vill.

Om vi inte vet vad vi vill och bara kör på kan det hända att vi står där och känner att:

"Alla de där dagarna som kom och gick - inte visste jag att det var livet."

Charlie Söderberg beskriver detta i sin krönika Toaletter, snö och gravstenar.


Så om du inte riktigt vet vad du vill kan det vara läge att ta reda på det.

Här finns lite tips på metoder du kan använda.

Tips från Anders Haglund om hur du gör 2014 till ditt bästa år någonsin.

En nedladdningsbar pdf från Ola Wallström med övningar för att skapa ett briljant 2014.

Anna Hagstedt som här beskriver sätt att ta reda på vad vi vill (enligt Anna vet de flesta vad de vill men de vågar inte lyssna på sin inre röst).

Eller sätt dig bara ner och fundera på vad du skulle vilja göra om inget kunde hindra dig. Skriv ner det om det hjälper dig.

Jag hoppas att någon metod passar dig!