Vägen till Jenny, Jenny

Vägen till Jenny, Jenny - min första bok

Berättelsen som till slut blev boken Jenny, Jenny fanns i mitt huvud i många år innan jag ens kom på tanken att skriva ned den. Inte hela berättelsen, men scener. Jenny och Peter fanns där, liksom Keyvan, Agneta och Diego, även om karaktärernas namn inte blev klara förrän långt senare.

Att beskriva hela vägen fram till boken Jenny, Jenny skulle kunna bli en bok i sig, så jag håller mig till några höjdpunkter.

3 (av många) inspirationskällor

Careless Whisper

Aah, saxofonsolot. Finns det någon som kan lyssna till det utan att beröras? Jag kan det inte, det rörde vid mig första gången jag hörde det. Berättelsen i låten och berättelsen i boken har inget gemensamt men känslan i solot finns i boken och Jenny känner tidvis alltför väl igen sig i textraden: 

Guilty feet have got no rhythm.

Länk till låten på Spotify.

John Hron

Mordet på John Hron var en händelse som skakade om mig. Hur kunde sådant hända? Om du redan har läst boken vet du vilka delar som har inspirerats av den här händelsen.

Wikipedia om John Hron

Il faut vivre et non pas seulement exister

När jag var ung gick jag gärna in i affärer och tittade på vackra kort, speciellt när jag var au-pair i Paris med mängder av souvenirbutiker. 

Ett kort jag såg hade en vacker bild av ett hav och flygande fåglar. Texten på kortet var ”Il faut vivre et non pas seulement exister”. Orden stämmer så väl in i Peters sätt att tänka och när du läser boken kommer du att se exakt var den här inspirationen har hamnat i boken.

Kortet har jag inte kvar, men det påminde om denna tavla av PO Åhman.

 

Från manus till bok

När Jenny, Jenny var färdigskriven (2009) var det fortfarande så att man behövde ett förlag för att publicera en bok. Egenpublicering var ovanligt då.

Som många andra skickade jag mitt manus till flera förlag och fick intetsägande men hövliga ”tack men nej tack” tillbaka.

Jag ändrade i berättelsen och lade till de ”framåtsyftande kapitel” som boken nu har och tänkte att jag kanske bara skulle skriva ut boken på en vanlig skrivare och ge till vänner och bekanta.

Men så en dag var jag och hälsade på mina föräldrar i Landvetter och läste om Oppenheim förlag i den lokala tidningen Härryda posten. Ett ungt, mindre förlag som hade värderingar som jag delade. Jag skickade manuset till dem.

När de återkom och berättade att de gärna ville ge ut Jenny, Jenny, blev jag euforisk. Tänk att min berättelse skulle bli en riktig bok!

Tillsammans med förläggarna förbättrade jag manuset ytterligare och de ordnade layout och kontakt med en duktig omslagskonstnär.

 

Bokrelease

När det var dags för release (2010) och jag stod där med boken i handen, en vacker bok med hård pärm, tänkte jag förvånat:

”Men, det är ju en riktig bok!”.

Det var först då det verkligen slog mig att min berättelse var, just det, en riktig bok. En bok som fick fina omdömen i stora tidningar som GP och Amelia och som många, många av mina läsare tycker mycket om.

Jenny, Jenny – min första bok – kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

Du kan läsa mer om boken här.