Bra lösningar behöver inte kosta mer!

För många år sedan satt jag på jobbet när det kom in ett par män från en firma och bytte ljusrören i taket.
"Det ljusröret är inte trasigt", meddelade jag, när jag såg att de plockade ner även ett fungerande ljusrör.

"Det spelar ingen roll, det är billigare att byta ut alla ljusrör på en gång än att vi kommer hit varje gång det går sönder ett ljusrör."

Jag förstod den ekonomiska kalkylen, men det kändes helt fel att ljusrör som fungerade skulle slängas för att det var så dyrt att låta firman byta ut dem. Detta är bara ett exempel på hur storskalighet kan få knasiga konsekvenser.

Därför blir jag glad när jag hör om motsatsen. När olika problem löses på ett bra och roligt sätt utan att det för den skull blir dyrare. Ett sådant exempel hörde jag om på radion för någon vecka sedan:

Det var på våren 2012 som det stod klart för Bostadsbolagets kvartersvärd Christer Jacobsson att flera av trappuppgångarna i hans område var så nötta och solkiga att något måste göras. 

-Av en händelse pratade jag med Fanny Nylund som var nyinflyttad i en av uppgångarna på Landalabergen, säger Christer Jacobsson. 

Det samtalet ledde till att renoveringen av trappuppgångarna gjordes tillsammans med konstelever och hyresgäster. Resultatet blev betydligt trevligare än en standardrenovering men den extra kostnaden var obetydlig. Mer info hittar du här.



Jag är övertygad om att de boende uppskattar byggnaden mer och att fler kommer att göra det de kan för att det ska förbli fint och "oklottrat".

Har du exempel på absurda konsekvenser av storskaliga ekonomiska beslut?
Har du exempel på när bra lösningar har hittats inom de ekonomiska ramarna?

Skriv gärna en kommentar!

Två fel gör inte ett rätt

Tänk er Anders, en kille som äter vegetariskt och sopsorterar för djurens och miljöns skull. Han bor och arbetar så att han behöver en bil att lita på som tar sig fram i många olika sorters terräng. En morgon när han går till parkeringsplatsen för att köra iväg i sin nyss avbetalade SUV ser han att däcken är sönderskurna av personer som kallar honom miljöbov.
Vi kan också tänka oss Greta, en dam i åttioårsåldern som fick en pälskappa av sin man för flera decennier sedan, när livet och samhället var annorlunda. En eftermiddag när hon är ute och går springer det fram några tjejer som sprayar med målarfärg på hennes kappa och ropar "Djurplågare!" åt henne när de springer iväg.

Visst kan vi alla tycka att andra gör fel ibland. Men två fel gör inte ett rätt.

Själv tror jag inte på elitism, att döma andra. Att säga att "jag har rätt och du har fel och därför får jag straffa dig".



Förutom att jag anser att det är oförsvarligt att bete sig illa mot andra så tror jag också att det är kontraproduktivt. Att fördöma skapar bara mer motstånd. Jag är till exempel övertygad om att världen mår bättre om många äter vegetariskt då och då än om några få äter veganskt hela tiden (samtidigt som de fördömer de som inte gör det).

Det finns naturligtvis djurrättsorganisationer som inte gör dessa felsteg, som förstår att det inte bara är vad  de gör utan också hur de gör det som gör skillnad.
Som Forska utan Djurförsök som jobbar med att få mer vetenskaplig forskning till gagn för oss alla.
Som Animals for Asia som samarbetar med myndigheter och allmänhet istället för att peka finger och skälla. Som Svenska Rovdjursföreningen som vinnlägger sig om att hålla en sansad och respektfull ton även om deras debattmotståndare inte alltid gör detsamma.

Så jag väljer att stödja de djurrättsorganisationer som respekterar alla djur - inklusive djuret människan.

Det finns ingen dålig litteratur!

Med det uttalandet avslutade jag min presentation på Montessoriskolan i Onsala. Jag var där för att prata med eleverna om processen från idé till bok, något de förhoppningsvis har nytta av när de deltar i projektet Ung Berättare.

Men visst finns det många som inte håller med. Det finns hela yrkesgrupper som har som jobb att recensera, bedöma och rangordna olika former av kultur såsom konst, film, musik och litteratur. Självklart är det många i dessa skrån som tycker att det finns bra respektive dålig litteratur.

Det tycker inte jag. Jag tycker att det är intellektuellt snobberi att hävda att till exempel Camilla Läckbergs böcker är dålig litteratur men August Strindbergs bra. När man säger det sätter man sig till doms både över Camilla Läckbergs alster och hennes läsares smak. Och vem kan säga vad som är bra eller dåligt? Smaken är tack och lov som baken. Varken bra eller dålig, bara delad.

Rosa Rumpa av Camilla Hägg

Jag funderade på det här när jag skickade Jenny, Jenny till olika förlag och när den blev utgiven och därmed lovligt byte för recensenter. Skulle jag bli ledsen om jag fick negativ kritik? Om min berättelse skulle bedömas som "dålig"? Jag kom fram till att så länge som jag själv är nöjd med det jag skriver så kan jag strunta i eventuella dåliga recensioner.

Så, som jag sa till eleverna, det går att försäkra sig om att en berättelse bli bra. Det är bara att jobba med den tills man själv är nöjd - då finns det åtminstone en person som gillar berättelsen!

Och varför inte dra det resonemanget ett varv till?

Om du lever ditt liv på ett sätt som gör dig själv stolt så är du bra. Oberoende av vad andra tycker och tänker.

Det finns ingen dålig litteratur eller dåliga människor - men det finns tack och lov massor av olika!