Putsa fönster i minusgrader?

I Kungälvsposten för några veckor sedan intervjuades en "städexpert" som är delägare i ett städföretag. Hon gav råd inför vårstädningen. Ett av råden löd:

Putsa fönstren med varmt vatten och diskmedel. Vid minusgrader; ha i lite spolarvätska eller T-röd, så fryser inte vattnet när du putsar.

Vid minusgrader? Vem putsar fönster vid minusgrader?

Själv putsar jag fönster när vi tar in och ur innanfönstren, dvs två gånger per år. Och då blir inte utsidan på fönstren på övervåningen putsade. Det skulle kräva stege och så mycket bryr jag mig inte.

Vissa tycker att det är viktigt med putsade fönster. Andra tycker att det är nödvändigt att vara vältränad. Ytterligare andra tycker att en välansad trädgård är en självklarhet. Själv tycker jag att en text som kommer att läsas av många ska skrivas väl.

Att brinna för något, att vilja göra något riktigt, riktigt bra, är naturligtvis utmärkt.
Det som inte är bra är när andra förväntas tycka och göra likadant.

Städexperten sa till exempel att hon kunde hälsa på hos vänner och tänka
"Men, ser de inte hur det ser ut!" om det var ostädat.
En vältränad kvinna jag läste om irriterade sig på att så många personer går omkring med några trivselkilon. "Det är ju bara att träna och äta rätt, att inte göra det är ren lathet".
Och nog finns det många som retar sig på hur grannens trädgård stör deras utsikt eftersom den inte är välansad nog.
Själv kan jag låta bli att köpa varor från ett företag om de har stavfel på sin hemsida...

Men självklart är det bättre om vi vidgar vyerna något och kommer ihåg att vi alla är olika. Det som är viktigt för mig kan vara helt oviktigt för någon annan - och det är okej!

Så låt grannen putsa fönster i minusgrader om hen vill det! Låt dina vänner ha sina trivselkilon i fred och koncentrera dig på din egen trädgård istället för grannens.

Själv ska jag komma ihåg att korrekt stavning och bra ordval inte alltid är bästa kriteriet när jag ska välja vilket företag jag ska köpa stängsel från...

Fick just en snyting...

I min föreläsning: Vi är alla fantastiska - även när livet golvar oss, pratar jag om att vi alla får snytingar av livet ibland. Snytingar som kan knocka oss. Det är då det är viktigt att vara en vippedocka. En som studsar upp igen och tar nya tag istället för att ligga kvar och ge upp.

De besked jag just har fått är att mitt förlag inte har möjlighet att ge ut mitt nästa manus just nu. Jenny, Jenny har inte sålts i tillräckligt många exemplar för att täcka kostnaderna och de vill inte investera i ännu ett riskfyllt projekt för närvarande. Detta har de förvarnat om tidigare så jag visste att risken fanns. Vårt samarbete fortsätter, men om jag vill få ut Ursus i närtid behöver jag hitta andra vägar.

Mitt mål att få Ursus utgiven under 2012 är därmed längre bort än jag hade hoppats. Oroa er inte, jag ger förstås inte upp målet. Vägen dit blev bara längre och mer otydlig.

Det är dags för mig att följa mina egna råd:

Komma ihåg att jag, precis som alla andra, är fantastisk -  även när resultaten går emot mig.

Låta mig motiveras av mina visioner så att jag vill gå vidare även om fler snytingar kan vara att vänta.

Och komma ihåg att:

Har du idéer om hur jag kan hitta fler läsare till Jenny, Jenny, eller idéer och kontakter som kan leda till en utgivning Ursus får du gärna höra av dig!