Nothing else matters

Jag hade tänkt skriva ett helt annat blogginlägg den här veckan. Men sedan kom livet och påminde mig om om det jag redan visste. Att om jag och mina nära och kära inte är friska och glada är allt annat oviktigt. Eller som Metallica sjunger: Nothing else matters.

När mina barn var små var jag orolig att de skulle dö i plötsligt spädbarnsdöd. Jag råkade ibland väcka dem när jag lutade mig nära, nära för att kunna se och höra att de verkligen andades.
När de sedan blev några år gamla, lite större, lite starkare, inbillade jag mig på något fånigt sätt att faran var över. Att det värsta som skulle kunna drabba dem nu var förkylningar och kräksjukor. Nu var de ju stora.

Inte för att jag inte visste. Jag har ju själv skrivit om det i inlägget Liv och Död. Men för varje år som går invaggas jag i någon slags tro att jag och min underbara familj kommer att vara förskonade från hemska sjukdomar.

Den här veckan blev jag brutalt ryckt ur den lugnande vaggan när min äldste son åkte med ambulans till sjukhuset med underliga symptom. De senaste dagarna har varit en känslomässig bergochdalbana som, tack och lov, slutade med en lyckad inbromsning. Åkomman må vara obehaglig men är ofarlig och kommer troligen att helt enkelt växa bort.

Jag blev påmind om att det enda som är riktigt viktigt, det är att jag och mina närmaste har hälsan och mår bra.

Nothing else matters.

Ursus blir bok på Idus!

Ni som har följt "nästa skrivprojekt" vet att vägen har varit lång, men nu sitter jag här med ett påskrivet avtal i ena handen och ett glas champagne i den andra. Dags att fira!

Jag ser fram emot att arbeta med förlaget tills mitt manus blir en så bra bok som möjligt. Sedan kan jag äntligen erbjuda er en möjlighet att läsa den berättelse som jag arbetat med så länge!

För ett par veckor sedan blev jag intervjuad av några gymnasieelever om hur det är att vara "kreatör". De frågade om det var svårt att skriva.

Nej, sa jag. Det är inte svårt. Att få in berättelser i huvudet och skriva ner dem är lätt. Att hitta förlag och därefter få läsare att hitta det vi ger ut är desto svårare.

Men nu när jag sitter här med ett avtal och läser titeln på det här inlägget känns det som om det kanske var det här som var meningen.

Ursus blir bok på Idus.
Ursus och Idus.

Något som låter så bra ihop kan ju inte bli annat än jättebra eller hur?

Som grädde på moset har jag fått ett nytt spännande projekt att leda på jobbet så för mig är det just nu lätt att sjunga med i den här gamla låten av Timbuk3: The future's so bright I gotta wear shades

Är det manligt att äta kött?

Jag fick mitt första jobb i Nederländerna. Eftersom jag ännu inte hade någon lägenhet där, bodde jag hos en kollega medan jag letade eget boende.
Han var vegetarian och arbetskamraterna drev ofta med honom och sa att han var så smal och blek för att han inte åt kött.

Nu vet vi allihop att vårt myckna köttätande är dåligt både för oss själva och miljön vi lever i.

Det var inte så länge sedan som vi pratade om söndagsstek. Nu äter många kött dagligen och tycker inte att de blir mätta om det inte får en stor köttbit till lunch.*

Det finns många exempel på vad den här överkonsumtionen av kött leder till:

Dagens amerikaner har enligt uppgift ett par kilo (!) osmält kött i tarmarna när de dör - kroppen hinner inte ta hand om och bryta ned den stora mängden kött så det blir helt enkelt liggande i tarmarna.

Köttindustrin står för mer utsläpp av växthusgaser än hela transportsektorn.

Den industrialiserade djurhållningen är oetisk och trubbar av de som jobbar med djuren som filmen Världens älskade kött beskriver på ett bra sätt.**

Men jag tänker inte dra upp fler exempel. För mig räcker det som Anders Haglund sa på seminariet Optimal hälsa (kolla gärna in denna video från seminariet även om det inte inkluderar just nedan citat):

När vi växer och utvecklas som mest, det vill säga under vårt första levnadsår, så är den bästa mat vi kan äta  bröstmjölk. Bröstmjölk innehåller 1-2% protein. Varför skulle vi någonsin behöva äta mer protein än så?

Låt dig inte luras att tro att du behöver äta mycket kött för att bli "stor och stark". För handen på hjärtat - hur många av er skulle klara av att brotta ner en växtätande gorilla?

* Svensken äter i snitt 85 kilo kött per person och år - 25 kilo mer än för 30 år sedan.

** Om ni vill äta kött, se till att veta var det kommer ifrån och hur djuren hade det medan de levde och hur de hanterades när de dödades. Dina val gör skillnad!