12/18/13

Känner du julfrid ännu?

Jag pratade i måndags för en grupp på Ericsson om det här med att få mer vill-tid i vardagen. Vi pratade om att vi lurar oss själva - och människor omkring oss - när vi säger "jag har inte tid".

Visst har vi tid. De som gör mycket har inte ett extra, hemligt dygn någonstans mellan söndag och måndag. De har samma mängd tid som de som känner att de inte hinner någonting.

Så det handlar inte så mycket om hur mycket tillgänglig tid vi har, det handlar mer om hur vi ser på vår tid och det vi gör. Hur väl vi tar hand om våra egna önskningar och prioriteringar.

Ändå är det oerhört vanligt att säga "jag har inte tid". Vi uppmuntras att ha så mycket att göra att det inte går att lägga till ytterligare saker. Roliga vill-saker. Det anses normalt att känna stress.

Jag tänkte på det när jag läste Kungälvs Posten för någon vecka sedan. En reporter ställde en fråga till fem Kungälvsbor. Frågan löd:

"Känner du julstress redan?"

Snacka om ledande fråga. Ett antagande om att vi alla förr eller senare kommer att känna stress inför julen.

Frågan hade lika gärna kunnat vara:

"Känner du julfrid redan?"

 Eller kanske hade det varit ännu bättre om frågan hade varit helt öppen:

"Vad känner du inför julen?"

Så låt dig inte luras av det du hör omkring dig, tro inte att det är "normalt" att känna stress eller att inte ha någon tid över till det som är roligt och ger energi.


Och se till att ha en riktigt härlig jul!


12/4/13

Är allt utanför bekvämlighetszonen värt att göra?

Jag tycker om att hitta på och skriva berättelser - det ger mig massor av energi och glädje och jag skulle göra det även om ingen skulle läsa det jag skriver.

Men det är också fantastiskt roligt att ha läsare och lyssnare och på något underligt, flummigt, sätt känner jag att jag vill ge mina karaktärer en chans att finnas i fler huvuden än i mitt egna.

Det innebär att läsare behöver hitta mina böcker. Mina förlag gör det de kan för att hitta läsare till mina böcker, men ju mer jag själv gör, desto större chans att hitta ännu fler.

Det finns många sätt att hitta läsare, men de flesta jag kommer på innebär att jag behöver kontakta människor jag inte känner och på något sätt förklara varför det vore intressant för dem att köpa mina böcker eller boka mina föreläsningar. Sälja med andra ord. Jag blir mer och mer van att göra det och hittar hela tiden olika sätt, men jag tycker fortfarande inte att det är roligt. Det kostar mer energi än det ger.

Borde jag kanske fokusera på att bli en bättre säljare? Att se det som en svaghet hos mig själv som behöver förstärkas? En möjlighet att lära mig mer? Borde jag se det som ett sätt att utvidga min bekvämlighetszon?




Men jag är inte säker på att allt som känns jobbigt och tråkigt är värt att göra, bara för att det är utanför bekvämlighetszonen.

Jag har skrivit om den duktige föreläsaren Christer Olsson tidigare och en av de saker han säger (och som jag själv har som en "nyckel" i min föreläsning Gör det du vill-inte det du hinner) är att livet är ett samverkansprojekt (lyssna till exempel från min. 26 i det här klippet). Vi når absolut bäst resultat när vi fokuserar på det vi gillar och är bra på och samarbetar med andra som gör det de gillar och är bra på  - så att vi tillsammans kan nå mycket längre än var och en på eget håll.

Så frågan är, ska jag gå utanför min bekvämlighetszon och se till att bli riktigt duktig på att sälja eller ska jag bli bättre och bättre på det jag redan gillar och hitta någon annan som hittar föreläsningstillfällen och nya läsare till mig?

Jag lutar åt det senare.

Så om du, eller någon du känner, skulle tycka att det vore roligt att hitta nya läsare och lyssnare till mina böcker och föreläsningar så hoppas jag att du hör av dig. Tillsammans kan vi hitta på ett riktigt roligt samverkansprojekt som tar oss utanför våra bekvämlighetszoner på ett sätt som inspirerar oss!