9/26/13

"Tur att jag inte är en Mojan...

...för då hade jag behövt äta upp allt skräpet."

Detta konstaterade min yngste son när han och hans skolklass skulle städa runt skolan, på uppdrag av Håll Sverige Rent.

Mojaner? Ja, Mojaner. Larver som kan ändra form och som städar när vi inte ser det. Detta beskrivs i en barnbok men jag tror att många vuxna också tror att Mojanerna städar upp efter oss.

För hur kan det annars komma sig att så många spottar ut sitt tuggummi och bara låter det ligga på gatan? Tuggummi som fåglar kan få för sig att äta och sedan dö av.
Hur kan det komma sig att många hundägare plockar upp bajset efter sin hund men sedan lägger den fulla bajspåsen i diket?
Hur kan så många slänga plast, glas och metall där det inte alls hör hemma och där det kan skada både människor och andra djur?
Det verkar finnas en tro på att någon annan (kanske Mojaner?) städar upp.

I teorin är lösningen självklar. Om vi alla tar hand om vårt egna skräp så behöver problemet inte ens uppstå. Men även om det är självklart så funkar det inte. Det har ju inte gått så bra hittills, det där med att be var och en ta hand om sitt egna skräp.

Men om vi som är villiga att ta hand om vårt skräp också tar hand om lite av andras skräp kanske vi ändå kan få det rent och tryggt omkring oss?
När vi slänger vårt skräp i en papperskorg och ser att det ligger en plastpåse utanför kanske vi kan slänga den på en gång. Om vi plockar upp våra hundars bajs med en påse trädd över handen kanske vi kan plocka upp en äcklig fimp i samma rörelse.

Kanske räcker det inte att lämna varje plats lika fin som vi fann den. Kanske bör vi satsa på att:
Lämna varje plats finare än den var när vi kom dit.
Det kan vi antingen göra genom att städa upp själva eller genom att skapa fler Mojaner. Det senare kan ni göra i Barnhörnan på arrangemanget Live and let Live 7 oktober där ni också kan träffa författaren och illustratören till den populära barnboken: Mojaner - naturens hemliga städare.

Så ta med vänner och familj till Litteraturhuset så kan vi tillsammans se till att det är ännu finare när vi går därifrån än det är när vi kommer dit!




9/19/13

Det näst värsta svaret du kan få är ett nej

När jag var nitton år tågluffade jag från Sverige till Israel. Ensam. Kan låta konstigt för många, men jag har inget emot självvald ensamhet.

På båten från Brindisi till Cypern träffade jag Dallas, en herre i femtioårsåldern. Vi höll varandra sällskap under båtturen men reste sedan åt olika håll. När vi skildes åt frågade han om han fick en kram och sedan gav han mig ett råd:

"Never be afraid to ask. The worst answer you can get is a no. And if you don't ask, you can never get a yes."

Samma visdomsord sade en kollega många år senare, när vi var på affärslunch i USA. Han sa att han brukade be om att bli flyttad till business class på flyget även om han bara hade biljett till economy class. Han använde samma resonmenang. "Det värsta svaret jag kan få är ett nej, och någon gång kanske de uppgraderar mig bara för att jag frågar."

Jag tror dock inte att det värsta svaret är ett nej. Det är inte rädslan för ett nej som får många att aldrig fråga. Som får många att aldrig skicka ansökan till det där jobbet eller manuset till novelltävlingen. Det är rädslan att få ett nej följt av ett fördömande.



Dallas riskerade inte bara att jag skulle säga nej. Jag hade kunnat ge ett mycket värre svar:
"Nej, det är väl klart att du inte får din gamla snuskhummer!"
Min kollega riskerar inte bara ett nej, han riskerar också ett fördömande:
"Nej, det är väl klart att du inte får, vem tror du att du är? Tycker du att du är bättre än alla andra som bara betalat för economy class?" 
Jag är just  nu i marknadsföringsfasen av Ursus - dit rättvisan inte når. Jag kontaktar press och frågar om de vill skriva om min bok, jag kommer att kontakta bibliotek och affärer och fråga om de vill köpa in och sälja den, jag kommer att kontakta föreningar och fråga om de är intresserade av mina föredrag osv.

Jag har redan fått några av de bästa svaren. De har resulterat i några intervjuer, jag lägger upp dem under Pressröster i den takt de blir publicerade.

Antagligen kommer jag att få några av de näst-värsta svaren också. Nej tack svaren.

Och om jag får de värsta svaren - de fördömande svaren?
Då får jag väl lära mig att strunta i dem.


PS. Dallas fick förstås inget fördömande från mig. Han fick en kram. 

9/15/13

Miljöbeskrivningar, läsa högt och "Show don't Tell"

En LoL:are som  liksom jag jobbar med teknisk utveckling samtidigt som han skriver ställde följande fråga till mig:
Hur har du ändrat/utvecklat din stil och hantverksskicklighet mellan dina två böcker?
Det var inte förrän jag fick frågan som jag började fundera över om mitt skrivande har förändrats och kanske till och med förbättrats mellan mina två böcker. Efter en stunds funderande kom jag fram till följande:

Miljöbeskrivningar

Jag minns när jag träffade Florence Oppenheim (Jenny, Jennys förläggare) första gången. Hon sa att det var  få miljöbeskrivningar i mitt manus.
"Få?" sa jag. "Jag tror inte jag har en enda."

Även i verkliga livet är platser något som lätt går mig förbi. Hur det ser ut på ett ställe, hur jag hittar dit,vad platsen heter... det är inte viktigt för mig och därför glömmer jag. Däremot minns jag musik, människor, enstaka händelser, vackra saker...

Detta avspeglade sig också i de första versionerna av mitt första manus, men när jag skrev Ursus hade jag lärt mig detta och jag såg till att ha med miljöbeskrivningar från början.

Upprepningar

När jag och  mitt förlag jobbade med Jenny, Jenny diskuterade vi texten i detalj. Varje mening, kommatecken och ordval. Till min förvåning visade det sig att jag ofta upprepade vissa ord utan att jag märkte det. På ett annats förlags hemsida läste jag ett tips som jag numera använder och gärna delar med mig av:
Läs din egen text högt för dig själv. Då kommer du att höra vad som låter fel. 

Show, don't tell

Detta är ett standardtips som är bra att ha i huvudet för er som skriver. Det betyder att det är bättre att beskriva en människas karaktär genom att beskriva hur hon agerar, istället för att berätta hur hon är eller känner.

Jämför:

”Helvete Walker, jag sa åt dig att hålla Sussi utanför all det här! Hon får bara inte råka illa ut!”

Walker svarade inte. Han skämdes och var för upprörd för att kunna prata. (TELL)

Med

”Helvete Walker, jag sa åt dig att hålla Sussi utanför all det här! Hon får bara inte råka illa ut!”

Walker svarade inte. Hans käkar var så hårt spända att det inte gick att få ut några ord. (SHOW)

Berätta om ni märker skillnad!

Dessa tre lärdomar gör att jag fortare kommer fram till ett bra manus än förr. Vägen mellan första utkastet och den slutliga boken har helt enkelt blivit lite kortare.

Men huruvida jag har förändrat eller förbättrat min skrivstil på ett sätt som märks även i slutresultatet vet jag inte. Det kanske ni kan berätta för mig genom att läsa både Jenny, Jenny och Ursus - dit rättvisan inte når och berätta vad ni tycker!

Nu finns Ursus inte bara virtuellt utan även på riktigt och förlaget kommer att skicka ett stort antal exemplar till mig i veckan som kommer. Jag hoppas att ni vill köpa den, antingen på bokmässan där jag kommer att vara 29 september eller på arrangemanget Live and Let Live på Litteraturhuset i Göteborg 7 oktober. Eller när vi träffas.

För er som inte är i närheten av Göteborg går det alldeles utmärkt att köpa på nätet!

9/5/13

7 oktober

7 oktober...

7 oktober 3761 f.kr. skapades enligt judisk tradition Adam.
(Sedan tänkte Gud, som vi alla vet, "Äsch, bättre kan jag" och så skapade han Eva.)

7 oktober 1882 grundades förbundet Djurens rätt

7 oktober 1921 övervägde "State officials" i Texas att förbjuda Ku Klux Klans parader

och...

7 oktober 2013 arrangeras 




 för att:

  • Fira att boken Ursus-dit rättvisan inte når, likt Adam 3761 f.kr. nu är redo att möta världen, det vill säga detta är en härlig chans för mig att läsa för er som vill lyssna och erbjuda signerade exemplar för de som vill ha!
  • Tillsammans uppleva underbar konst som visar andra djurs skönhet och rätt att bara vara
  • Låta alla deltagande barn mysa i en barnhörna tillsammans med Mojaner - naturens magiska städare

Till skillnad från Ku Klux Klan bjuder vi med glädje alla att delta på en härlig kväll med litteratur, musik, konst och härligt umgänge.

Mer information kommer. Tills vidare ber jag er att boka just 7 oktober i kalendern för Live and Let Live, ett välkomnande arrangemang på Litteraturens hus i Göteborg!