4/18/13

Konsten att koka en groda

Hur kokar man en groda?
Man kan inte stoppa den i kokande vatten - då hoppar den ut direkt. Tricket är att stoppa i den i kallt vatten och sedan långsamt öka värmen.
Photo by Frank Winkler


Ni förstår säkert att jag inte förordar att någon ska koka grodor. Men jag tycker att det är en bra metafor för vad som händer när vi låter små saker passera, för att sedan bli förvånade när vattnet har blivit skållhett.

Det är lätt att reagera och förfasa sig när det kokar för fullt. När nynazister marcherar på gatan, när män med lasersikte skjuter prick på människor som ser annorlunda ut än de själva, när moskéer bränns ned.

Men reagerar vi tillräckligt snabbt när vattnet bara värms upp lite grann? När kommentarerna är oskyldiga och kanske lite komiska?
"Judar är duktiga på att placera pengar."
"Araber kan det här med att köpslå."
Eller som jag har sett på ett par dekaler nyligen (antagligen som reaktion på Uppdrag Gransknings reportage om Åkeribranchen): "Föraren av det här fordonet betalar skatt i Sverige!"

Inget allvarligt. Men vattnet blir lite, lite varmare. Så lite att vi inte tänker på det. Så lite att vi börjar tycka att nästa nivå av kommentarer är okej.

"Vi behöver ställa krav på att invandrarna lär sig svenska." 
"Det är inte de som är blonda och blåögda som gömmer de papperslösa"
"Massinvandringen hotar vår välfärd."  

Några grader till. Tillräckligt för att det ska kännas obehagligt, men inte tillräckligt för att reagera. Plötsligt blir det okej att säga saker som:
"Hur mycket invandring tål Sverige?"
"Du, innan du går på tunnelbanetåget vill jag se ditt leg."
"Invandrare som begår våldsbrott ska tamejfan utvisas!" 
 Plötsligt sjuder vattnet. Grodan mår dåligt och vi som ser dess ångest gör det också.

När det börjar koka reagerar vi ofta. Grodan försöker hoppa ut, vi kanske är tillräckligt många för att ta bort kastrullen från plattan, tillräckligt många för att undvika en katastrof.

Men vi behöver inte vänta så länge. Vi kan alla se till att temperaturen inte vrids upp överhuvudtaget.

Vi kan tänka efter ordentligt, tänka på vad vi säger, hur vi uttrycker oss.

Vi kan lyssna på andra och lära oss när vi behöver säga ifrån och inte bara rycka på axlarna.

Tillsammans kan vi se till att varje individ får leva i en skön och behaglig temperatur, tillsammans med andra glada grodor.






4/11/13

Hund i snor

Jag var nyligen i Danmark och blev glad när jag såg hur väl integrerade hundar är i vårt grannland.
Här i Sverige blir hundar och hundägare isolerade. Vi får hålla oss på Brukshundklubbens gräsytor, i utställningsringar och på agilitytävlingar, men gud förbjude att vi tar med våra hundar när vi gör andra aktiviteter, till exempel går på Liseberg eller hälsar på vänner som inte har hund.

På Legoland gick många familjer tillsammans med sin hund. När vi besökte Seaworld i Florida för ett par år sedan såg vi att de erbjöd hundpassning under tiden som man besökte parken. I många länder ses hunden som en naturlig del av familjen och samhället, inte någon farlig/smutsig/allergiframkallande hobby som man får ägna sig åt vid sidan av övriga livet.

Innan vi åkte till Danmark besökte vi Rörtången (en badplats vid havet på västkusten). En blå skylt förkunnade att hundar inte var tillåtna på badplatsen.

Jag förstår att ingen vill ha hundbajs på en badplats. Jag förstår också att vissa tycker att det är otrevligt med lösspringande hundar som springer fram till dem. Men det finns också människor som skräpar ner något alldeles bedrövligt och som beter sig otrevligt mot andra. Ska vi lösa det genom att förbjuda människor på badplatserna?

Jag  föredrar skylten som stod vid den underbara sandstranden som vi besökte i Danmark.



Förutom att det låter äckelroligt för en svensk så tycker jag det är så mycket bättre att beskriva vad man vill ha istället för att hålla på med kollektiva bestraffningar och förbud.

När jag bodde i Nederländerna gick jag ofta med mina hundar i Kijkduin (en sandstrand i närheten av Den Haag).  Skyltar beskrev att hundar skulle vara kopplade under badsäsong. Till min förvåning var det bara jag som följde regeln. Så gott som alla andra hundar sprang omkring lösa. I "Happy corner of Europe", som en amerikan kallade Nederländerna, ses regler på sin höjd som förslag.

Så hellre hund i snor än helt och hållet förbjudna och - framför allt - hellre sunt förnuft än blint följande av regler.

Vov, vov