2/28/13

Vad ska du köpa när du får löning?

Detta frågade en programledare på en radiostation.  Många ringde in och berättade vad de skulle köpa så fort lönen hade landat på deras konton.

När jag hörde detta ruskade jag på huvudet för mig själv.

Det förvånar mig att så många vuxna inte har kontroll på sin ekonomi. Att så många har kvar så mycket månad i slutet av pengarna. Att så många skjuter upp och förvärrar sina ekonomiska problem genom att köpa på avbetalning och ta lån. Vuxna människor.

Enligt en artikel i GP ligger svenskarna på 8:e plats bland de mest skuldsatta i världen. (Detta är alltså inte statsskulden utan individer som är skuldsatta!) Mycket har hänt sedan Spara och Slösa fanns med i Sparbankens (numera Swedbanks) tidning Lyckoslanten.




Vi bombarderas dagligen med budskap om hur lyckliga vi kan bli om vi köper det ena eller det andra. Att vi bör unna oss saker som vi inte ens behöver.
"Because we're worth it." 
Det kan vara bra att tänka på vad det innebär. Jag rekommenderar Charlie Söderbergs krönika:
 Överväg att du är anställd av ett vitrinskåp
Samt Warren Buffets underbara citat:
"If you buy things you do not need, soon you will have to sell things you need"
Eller varför inte tänka på det gamla ordspråket:

"Man måste rätta munnen efter matsäcken"

Vi lever i en värld av överflöd, så numera är den svåra frågan inte "Vad ska du köpa när du får löning?" utan snarare:
Vad har du bestämt dig för att inte lägga pengar på?

2/21/13

Inget dåligt samvete här inte

I veckan hörde jag på nyheterna att "var sjätte kommunpolitiker hoppar av sitt uppdrag i förtid". En av kvinnorna som intervjuades sa att familjen alltid borde vara prio ett, men när hon hade ett uppdrag så kunde den inte längre vara det.

Det påminner mig om något en kollega sa till mig när jag just hade fött min förste son:
"Välkommen till världen av kontinuerligt dåligt samvete. När man har barn känner man sig alltid otillräcklig både som förälder och som kollega."

Jag bestämde mig där och då för att inte gå med på det.

Ni som har lyssnat på min föreläsning: Gör det du vill, inte det du hinner, vet att det inte räcker att bestämma vad du ska göra och när. Det är minst lika viktigt att bestämma sig för vad du inte ska göra.

Jag har en vän som har bestämt sig för att inte hålla sig ajour med vad som händer i världen. Hon hoppar över det här med nyheter och lägger den tiden på andra saker. Jag och min man bestämde oss för länge sedan att vi inte skulle investera tid och pengar i en sommarstuga. Vi visste att det inte skulle vara värt det för oss.

Men visst finns det veckor när det inte går att få ihop ens det viktiga och roliga. Sådana gånger underlättar det att redan i förväg veta vad som har högst prio i ditt liv.

Jag vet att familjen har prio ett i mitt liv - oberoende av vilket uppdrag jag har i övrigt. Då är det lätt att ha gott samvete även när jag gör avkall på annat.

2/14/13

Amputation eller fluglarver?

När jag hör ordet kallbrand tänker jag på TV serien Raskens. Jag tyckte det var hemskt när han fick kallbrand och de pratade om amputation.
Människor med kallbrand amputeras även idag, trots att det finns andra behandlingsformer.

En alternativ metod är "Maggot therapy" eller biologisk terapi. Den går ut på att använda sig av flugors benägenhet att äta upp död vävnad. Det vill säga, om man lägger speciella fluglarver på området med kallbrand och sätter på bandage, kommer de snart att äta upp den döda vävnaden men lämna den friska orörd. Kallbranden stoppas. Detta har varit känt sedan mycket länge.

Maggots


Äckligt? Ja visst, men den drabbade får behålla sina ben (eller var man nu har kallbranden).

För ett par månader sedan lyssnade jag på vetenskapsradion. De pratade om en lyckad - äckelvarning -  bajstransplantation.

Jag satt i bilen och lyssnade och kände "Usch, usch, usch!" samtidigt som jag tänkte:

"Vad fantastiskt, så enkelt! Ta bajs från en människa med friska tarmar och bota en människa med sjuka tarmar!

Ni som inte är så lättäcklade kan läsa om ett exempel här: en dams tarmflora slogs ut efter en antibiotika kur. Hon gick ner 27 kilo på 8 månader och fick sitta i rullstol eftersom hon inte hade någon ork. Antibiotika kurer sattes in. Så fort de tog slut kom problemen tillbaka.
Till slut sprutade man in bajs från den friska maken in i hennes tarm. Dagen efter var hon frisk.

Så enkelt.

Kanske är det lättare för oss att tro på mediciner som är framtagna på kemisk väg, att tro mer på operationer utförda av läkare i vita rockar än på gammal känd kunskap, kunskap som kanske kommer från andra än akademiker.

Men varför gå över ån efter vatten?  Varför krångla till det när enkla, naturliga lösningar finns?

Så vad skulle du välja? Amputation eller fluglarver?

2/5/13

Dags för plan C...

Efter lång väntan och många påminnelser från mig har jag nu fått besked från TreBöcker - de kommer inte att ge ut Ursus.
Ledsamt förstås, speciellt med tanke på hur länge jag väntat på svar, men jag känner mig ändå glad att jag har fått besked. Allt är bättre än att gå och vänta.



Vänteläget för detta manus har varit mycket långt, som ni som följer "Nästa skrivprojekt" vet. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag borde ha skickat till flera förlag på en gång istället för att starta om processen varje halvår... (Vanligen brukar förlag säga att de ger besked inom 3 månader - av olika skäl har det tagit längre tid för de två förlag jag har varit i kontakt med att komma till beslut.)

Det positiva som jag kan ta med mig från väntetiden på Tre Böcker är de ord som förläggaren skickade med mig:
Jag tycker att det är en fascinerande berättelse. Mitt råd är att du kontaktar ett annat, större förlag som har möjlighet att marknadsföra den. Det är mycket svårt att ge ut romaner idag.
Hon sa också att de äldre lektörerna (jo, hon sa faktiskt så, skojigt med fackuttryck) tyckte mycket om manuset och att de inte ville lägga det ifrån sig. De yngre lektörerna kände dock att det var för mycket, lite splittrat. (Ursus är ett mer komplext manus är Jenny, Jenny med flera trådar som kommer ihop i slutet - jag gillar sådana upplägg men förstår att det kräver en del av läsaren.)

Nåväl, det är bara att vippa upp igen, dags för plan C.

Plan C innebär att jag kontaktar ett förlag som en vän tipsade om (jag skickade just manuset till dem) och jag överväger att skicka till ett par förlag till inom några veckor om jag inte har hört något. Och om inte det går vägen finns en plan D också...