Jenny och jag

Många frågar om Jenny, Jenny är självbiografisk, om det som händer Jenny i boken har hänt mig på riktigt. Svaret är Nej.
Jenny, Jenny är en roman, inte en självbiografi, och både personer och händelser är påhittade. Men var går egentligen gränsen?

Om vi tar följande utdrag ur Jenny, Jenny:

Efter ytterligare några kilometers körning började motorcykeln
att rycka – den svarade inte på gasen som den skulle.
Vad är det nu då? tänkte Jenny medan motorcykeln gick långsammare
och långsammare. Ungefär samtidigt som hon insåg
vad som var fel såg hon att den lilla nålen på bensinmätaren stod
på rött. ”Jävla klant” svor hon högt åt sig själv så att det kom ett
litet moln av imma på visiret. Istället för att stanna motorcykeln
böjde hon sig ner för att vrida på bensinkranen så att reservtankens
bensin skulle rinna till. Den satt trögt som vanligt.
Plötsligt märkte hon att marken som rusade fram under henne
inte längre var grus. Det var gräs, det var …
Innan hon förstod vad som hade hänt, hörde hon det underliga
ljudet av metall mot grus och hon kände hur hon flög av
motorcykeln när hon körde av vägen.

Jag har gjort samma sak. Öppnat reservkranen på min Honda medan jag körde och bensinkranen var alltid trög på den. Till skillnad från Jenny körde jag inte omkull, men jag var nära att göra det och kom ihåg känslan när jag skrev det här stycket.

Så boken är inte baserad på verkliga händelser som det heter ibland, men visst finns det saker i den som jag har tagit från mitt egna liv.
Är jag lik Jenny då? Ja, de av er som känner mig eller har träffat mig på något av mina arrangemang får bedöma själva...