12/21/12

Julstress och midsommarfrid

Jag tycker om jul. Har alltid gjort, ända sedan barndomens förväntningar och förberedelser som kulminerade i en lång resa till mormor och morfar där julen alltid var vit och tomten kom efter Kalle Anka.

Jag tycker om jul nu också. Pyntande, Luciafirande, julmusik, att hitta rätt present till rätt person, pepparkakor, glögg och julmust. (Mat är jag inte så noga med som några av er redan vet...)

Det är många som tycker om jul. Och det är många som känner sig stressade av den. När jag googlar på julstress får jag 396000 (!) träffar.
När jag googlar på midsommarstress får jag "bara" 1720 träffar.

Både midsommar och jul är traditionsfyllda högtider. Varför upplever många fler att julen är stressig? Är det presenterna? Maten? Släkten? Att barnens ögon måste tindra?

Det är förstås inte julen som genererar stressen, lika lite som midsommar, påsk eller en vanlig helg gör det. Det är vi själva. Våra egna tankar och idéer om hur en jul "ska vara".

Julen behöver naturligtvis inte vara på ett speciellt sätt när det gäller mat, presenter eller att träffa släkten. Den kan vara hur som helst. Så länge som den känns, för att citera Askungen: "Alldeles... alldeles... underbar!"


Jag önskar er alla en God och Fridfull jul!

12/13/12

I wanna die old

Det här inlägget finns också som en annikaslolTBT videohttps://youtu.be/ldKLzuGlOY8.

I wanna die old. 

Det uttrycket hörs inte så ofta. I wanna / gonna die young är betydligt vanligare än I wanna die old i sångtexter, dikter och filmer. Som om det är lite romantiskt och fräckt att dö ung. Fast det, när det händer, bara är oändligt tragiskt.

Det är unga människor som sjunger och pratar om att dö ung. (Förstås. Man kan inte gärna prata eller sjunga om att dö ung när man inte längre är det, då har man på något vis redan missat fönstret.)

Jag tror att det är på samma sätt som hur vi svenskar (inte) firar vår nationaldag. Fredrik Lindström gjorde den intressanta analysen att det inte beror på att vi är tråkiga eller rädda för att ses som överdrivna nationalister. Det är snarare så att vi tar vår frihet, vårt land och vår långa fred för givet. Vi firar inte vår nationaldag eftersom det den kan tänkas stå för känns så självklart.

På samma sätt är det lätt att prata om ett tidigt slut av livet när livet tas för givet. Det är lätt att prata om att dö ung när det känns helt osannolikt att det ska hända. När man är så fylld av liv och hälsa att döden är något abstrakt, något som finns i litteratur och på film men inte i det egna livet.

Jag har nu nått en ålder där jag, om jag lever lika länge som medelsvensken, har knappt hälften kvar. Jag har upplevt vänners, släktingars och älskade husdjurs död. Både unga och gamla personer i min närhet har lämnat detta livet. Jag tar inte längre livet för givet. Jag vet att jag vill dö gammal.


Jag vill bli så gammal att jag fortfarande finns här när mina barn är riktigt gamla. Jag vill vara en farmor under många, härliga år till de barn jag hoppas mina barn kan och vill få. Och jag vill att min underbara man blir en riktigt gammal farfar så att vi kan dela våra härliga liv länge, länge.


Lev väl och länge!

11/29/12

Behovet att vara behövd...

Det här inlägget finns nu också som en drygt 3,5 min lång youtube video.

...är grundläggande för oss människor, flockdjur som vi är.
Detta pratade Christer Olsson om på en underbar föreläsning jag hade förmånen att lyssna på igår kväll. Det stämde bra överens med den föreläsning jag själv gav tidigare samma dag, för en trevlig och pratsam grupp arbetssökande på Medborgarskolan.

Föreläsningen: Vi är alla fantastiska - även när livet golvar oss, innehåller många frågor som vi pratar om tillsammans. Bland annat diskuterar vi vad det är som gör att man orkar skicka det där sjuttioelfte ansökningsbrevet. En av kommentarerna var:
"Jag kan ju!" 
Det är frustrerande att vilja och kunna göra något, men inte hitta en arbetsplats som vill dra nytta av det kunnandet.

Att inte verka i ett sammanhang, vare sig det är på arbetsmarknaden, inom en släkt eller i ett grannskap, är ångestskapande. Eller som Christer så träffande uttryckte det:
"Ensam är inte stark - ensam är död"
Vi är flockdjur, vi behöver varandra och vi behöver bli behövda.



Känner sig dina barn (om du har några) behövda? Om inte, se till att de gör det! När tre-åringen vill vara med och diska - låt hen göra det - även om det innebär att golvet blir blött, att disken bara blir halvren och att du och barnet behövet byta till torra kläder efteråt. Jag brukar se det som att bygga för framtiden. Om de inte får hjälpa till nu när de vill, kanske de inte alls vill hjälpa till när de blir äldre (och faktiskt kan hjälpa till på ett sätt som inte bara är gulligt...)

Som jag nämner i föreläsningen Gör det du vill - inte det du hinner, kan vi underlätta för varandra genom att byta arbetsuppgifter.  Det du tycker är svårt och tråkigt tycker någon annan är jättelätt och kanske till och med roligt. Hjälp varandra! Om din granne älskar att köra omkring med sin åkgräsklippare kanske hon kan klippa ditt gräs också - och du kanske kan rensa i grannarnas trädgård - om du nu tycker det är roligt.

Många av oss har alldeles för länge inbillat oss att vi måste klara allt själva, vara starka, vara oberoende. Istället kan vi fokusera på att tillgodose behovet att vara behövd. Eller som Christer Olsson uttryckte det:
"Låt andra känna givandets glädje" 


11/22/12

Det räcker inte att vara bäst...

...man måste vara bra också.

Nej, jag har inte skrivit fel. Jag vet att vi brukar se att vara bra som sämre än att vara bäst.

Problemet med att vilja bli bäst är att man lägger in ett beroende till omgivningen. Stig Strand hade kunnat vara vår alpine hjälte ett par år om han inte hade råkat vara aktiv samtidigt som Ingemar Stenmark.

Det är säkert på samma sätt för många duktiga fotbollsspelare idag. De hade fått mycket mer uppmärksamhet, kanske till och med kallats bäst, om det inte vore för en viss Zlatan Ibrahimovic. Som just vann sin sjunde (!) guldboll i rad.

Men det är väl bra, att försöka bli bättre än den bäste, att ha höga ambitioner?

Tja, saken är den att det kan slå åt båda hållen. Ibland kanske du är bäst på något utan att vara bra, bara för att de du jämför dig med är mediokra.

Eller som Randy Pausch säger i sin underbara "the last lecture":
"Throughout my academic career, I'd given some pretty good talks. But being considered the best speaker in the computer science department is like being known as the tallest of the Seven Dwarfs." 



Det var just i det sammanhanget som den inledande meningen sades - vi pratade om vår marknadsledande produkt och kom fram till att det inte räcker att vara bäst - vi vill vara bra också. Så vi vill fortsätta att förbättre vår produkt, att göra den riktigt, riktigt, bra - även om den redan är bäst.

Så satsar du på att bli en lång dvärg, eller fokuserar du på att bli riktigt bra på det du gillar oberoende av  de jättar och dvärgar du har omkring dig?

11/15/12

Jag kan allt jag vill...

...och säkert lite till!

Nej, detta är inte ett euforiskt uttalande från mig angående publicering av mitt manus Ursus (jag är fortfarande i vänteläge där) utan ett utdrag ur en sångtext som en av mina söner sjöng på avslutningen i somras.

Det fick mig att fundera på självklarheten att lära barn just det - att de kan allt de vill och säkert lite till. Det lär vi så gärna ut när de är små, och det funkar. Det fick jag nyligen bevis på när samma son inför ett utvecklingssamtal på skolan fyllde i sitt svar på frågan:
Vad är du duktig på?
 Utan minsta tvekan skrev han med stora och spretiga bokstäver:
ALLT
Jag fick en så varm känsla i mitt bröst, och visste då att det enda jag behöver göra som mamma är att se till att han fortsätter att känna så. Inte att han någon gång ska börja känna så, när han har uppnått något bra, eller är ännu duktigare. Utan att han ska fortsätta känna det han redan gör.

Anders Haglund pratade på ett seminarium om hur vi vill att våra barn ska bli lyckliga och få det bra, att de ska lyckas i livet.
Vi glömmer ofta bort att de aldrig kommer att vara lyckligare än de redan är.  Som de gånger vi ägnar hela vår tid och uppmärksamhet åt dem och det de vill göra. Hoppa i vattenpölar, bygga med lego eller se vad som händer om man häller vatten i glaset när det finns lite mjölk kvar (det blir "spökvatten" för er som inte vet).

Så vi behöver inte jaga lyckan, varken vår egen eller våra barns. Då  smiter den bara undan. Allt vi behöver göra är att unna dem, och oss själva, att vara lyckliga när vi är det. Just nu och just här. Även om vi inte längre är barn.

kind over matter: at the height of laughter, the universe is flung into a kalei


11/8/12

Får man välja bort män?

Eller är det lika oacceptabelt som att välja bort icke-svenskar, handikappade eller stockholmare?

Det är tydligen inte svårt att få män att vilja jobba med hemtjänst. Det som är svårt att är att få brukarna, speciellt de äldre kvinnorna, att acceptera en man i den rollen.

Först tyckte jag det verkade fånigt. Vad spelar det för roll om den som kommer och hjälper till hemma är en man eller kvinna? Sedan läste jag vidare och förstod att Hemtjänsten ibland hjälper brukaren med personhygien.

Då kommer saken i ett annat läge. Jag vill hellre ha en kvinnlig än en manlig gynekolog - även om den mest hårdhänta gynekolog jag någonsin har haft var en lång och rödhårig kvinna. Det som irriterade mig mest med den manliga gynekolog jag en gång hade var när han sa "Ja, jag vet att det känns otrevligt" efter att jag hade ryckt till när han förde in ett kallt instrument.
JASÅ? Och vad vet du om det?
Fotograf: Elisabeth Ohlson Wallin.
Publicerades i Magasinet Hållbar jämställhdet

Så jag har förståelse för att äldre damer väljer bort män, när de kanske behöver hjälp för att bli rena under brösten, i underlivet.

Men är inte det diskriminering då? Får man verkligen välja bort någon bara för att de har ett visst kön?

Hur är det med att välja en personlig tränare? En psykolog? När vi kan välja, tar vi förstås någon vi trivs med, någon vi litar på, någon som kan hjälpa oss att nå resultat. Har då inte hemtjänstens brukare samma rätt att bestämma vem de vill ha hemma hos sig?

Som någon på Södermalms Hemtjänst sa när frågan kom på tal: "Vi ska väl inte komma och uppfostra pensionärer heller?"

Så vi kanske inte ska se det som att vi väljer bort eller diskriminerar. Det kanske bara är fråga om att ge var och en möjlighet att välja vilken individ de vill ha hos sig när de behöver hjälp.

11/1/12

Född vinnare!

En uppdaterad version av detta inlägg finns numer som en mindre än 4 min lång annikaslolTBT video.

Vadå, vem är född vinnare?
Tja, du. Och jag. Och alla andra.

Detta nämnde en av deltagarna på min föreläsning på Medborgarskolan. Det han menade och hade hört från en som hade överlevt Backabranden, är att vi alla är vinnare, bara genom att finnas. Det var många miljoner spermier som ville komma först till det där speciella ägget - men det var den spermie som blev du som vann - du är född vinnare!

Det passade bra in på det vi pratade om i föreläsningen Vi är alla fantastiska - även när livet golvar oss. Nedan bild tycker jag också passar in alldeles utmärkt:




På Relationscafét där vi pratade om Skuld och försoning under vinjetten Förlåt då för fan! kom det också fram många intressanta tankar. En av deltagarna delade med sig av det här vackra ordspråket:
Förlåtelse är att låsa upp dörrarna för att släppa någon fri - och inse att fången var du
Max Lucado 

Det är det här som är så roligt med att få komma till olika grupper och föreläsa/ samtala. Jag får så mycket intressanta tankar tillbaka.

Tack!

10/25/12

Förlåt då, för fan!

Att be om förlåtelse, att ursäkta sig. Det ingår i vanlig hyfs, i förväntat beteende. Men om man säger  "Förlåt då, för fan", har man på något vis missat hela poängen.

Och hur är det med, "sluta bråka barn, räck varandra en hand och säg förlåt". Ger det något? Eller måste ett förlåt komma spontant för att vara något värt?

På onsdag nästa vecka hoppas jag att ni vill vara med och prata om detta. Kom gärna till Göteborgs Relationscafé på Café Viva la Vida, 4:e Långgatan 48 kl 18 så ses vi där!

Den kvällen kommer vi nog också in på det här med skuld och skam. Jag har aldrig tänkt över skillnaden så noga, men Brené Brown beskriver hur hon ser det i sin TED föreläsning.




Guilt (skuld) innebär att man kan säga:

Sorry, I made a mistake.

Men när det gäller Shame (skam) är det som att säga:

Sorry, I am a mistake.

Ingen ska behöva känna sig som ett misstag, som ett misslyckande. Kanske kan vi hjälpa de som känner skam att känna sig stolta igen?

Kanske spelar då de där orden: Jag förlåter dig, väldigt stor roll?

Hoppas vi ses på onsdag!

10/18/12

You can sleep when you are dead

Detta är ett populärt uttryck för att säga att det är här med sömn är onödigt, kanske till och med lite löjligt - något för mesar. Varför sova bort sitt liv när man kan uppleva så mcket mer om man håller sig vaken? Man kanske är slö och slapp om man sover mycket?

funny de motivational poster: Diligence - You can sleep when you're dead.

Förr i tiden skötte det här med sömn sig självt. Vi jobbade hårt och på kvällarna behövde vi vila. Dessutom blev det för mörkt för att göra något.

Nu har vi inte de begränsningarna. De flesta av oss behöver inte vila efter arbetsdagens slut, vi behöver snarare motion. Att det blir mörkt utomhus spelar inte längre någon roll. Vi kan tända lampor, se på TV, spela spel, kolla facebook och göra precis samma saker på natten som på dagen. Inga begränsningar, det är bara att köra på.

Eller?

Eller är det kanske så att hjärnan behöver vila, även om inte kroppen gör det? Få sova, drömma och göra plats för nya tankar och idéer. Och visst vilar våra kroppar mer än de behöver - men sover de tillräckligt?

Om vi inte sover tillräckligt mycket, hur mycket det nu än må vara, tror jag att vi bara byter sovtid mot spilltid. Tid när vi inte är på topp, inte orkar göra det vi vill. Jag kommer att prata mer om detta på frukostföreläsningen "Gör det du vill, inte det du hinner" på Ericsdotter nästa vecka.

Jag har själv varit en som tyckte att det här med sömn var överreklamerat. Som student var det lätt att festa ett par dagar i rad, plugga järnet inför en tenta, göra det man kände för oberoende av tid på dygnet. Efter att ha fått tre underbara barn på fem år och låtit deras behov styra min sömn under tiden de var riktigt små, har det blivit tydligt för mig hur underbart välgörande tillräckligt med sömn är.

Det tog många år, men jag förstår nu vad Sam Graci menade när han i boken the Path to Phenomenal Health skrev:
Sleep is not a waste of time



Sov så gott!

10/11/12

Bonobo eller chimpans?

Alfahannar. Ledare som slår sig för håriga bröst. Den starkaste vinner med hjälp av aggression och slagsmål. Så ser många på apor och därmed på oss.

Det finns de som använder vissa chimpansbeteenden som referens, som något naturligt vi inte kan värja oss mot. Som om det är ofrånkomligt att leva i hierarkier med en alfahanne på toppen. Som om aggression är det naturliga sättet att lösa konflikter.

Men tänk om apan bonobo (Pan paniscus) hade varit lika känd som apans chimpans (Pan troglodytes). Då hade bilden varit helt annorlunda.


Bonoboerna använder inte aggression för att lösa konflikter. De använder sex. Där finns inga alfahannar. Honorna är de som styr och de gör det genom samarbete. Och apropå naturlighet - homosexualitet sägs ibland vara onaturligt eftersom andra djur inte har sex mellan samkönade. I så fall är även bonoboerna onaturliga. De gnuggar med njutning genitalier med så många som möjligt. Honor med honor, honor med hanar och hanar med hanar.

Nauren innehåller så mycket. Vad som är naturligt och inte går inte att säga med enkelhet. Och som Lasse Berg skriver i den utmärkta boken Gryning över Kalahari, är det inte ens givet att det som är naturligt är bra.

Det verkar roligare och mer fridfullt att leva som bonobo än som chimpans, men roligast är nog att leva som en människa som förstår att vi inte behöver låsa oss vid vad som anses "naturligt".

10/3/12

Hunden Paasikivi

När jag skriver mina berättelser vet jag inte alltid vad mina karaktärer ska heta. Ibland gör jag något så fantasilöst som att leta namn på siter med namnstatistik. Det gör jag bara på bifigurer, mina huvudpersoner vet jag i allmänhet vad de ska heta. Men inte alltid.

I Jenny, Jenny finns en person som är mycket viktig i berättelsen - ändå kunde jag inte bestämma mig för vad han skulle heta. Allt jag visste var att han skulle ha ett ovanligt namn. I mina första utkast av berättelsen hette han GG, initialer som jag aldrig tänkte förklara vad de stod för.

Sedan gick jag och min äldste son på bio och såg på Ice Age. När den sabeltandade tigern dök upp visste jag det direkt. Diego var namnet jag sökte!



Detta berättade jag när jag pratade om att "Våga skriva" på bokmässan - och en av åhörarna kände igen sig. När han höll på med en berättelse kom han plötsligt på att hunden i berättelsen skulle heta Paasikivi, från en av Finlands tidigare presidenter. När han kom på det tydliggjordes mer av berättelsen och han satte sig ner för att skriva även om han inte hade planerat att göra det just då.

Detta kan hända även vid andra tillfällen i livet. Problem som kan verka svåra kan plötsligt få sin lösning när man håller på med något helt annat. Som om hjärnan arbetar i bakgrunden och presenterar sin idé när du minst anar det.

Sitter du fast? Har du ett problem du inte vet hur du ska lösa? Testa att strunta i det ett tag och se vad din hjärna kommer på, till synes helt av sig själv!

9/27/12

Hur får du inspiration just de timmarna?

Den frågan fick jag på Bokmässan för två år sedan. Jag pratade under en vinjett som löd ungefär:
Civilingenjör, projektledare, 3-barnsmamma och författare - om att hitta tid i vardagen. 
Jag hade just förklarat hur jag hittar tid i min vardag för att skriva. Det är ingen rocket science, det är mycket enkelt. Varannan kväll lägger min man barnen och de kvällarna passar jag på att skriva 1-2 timmar. Klart. Så hinner jag skriva.

Men frågan, hur jag kunde få inspiration just de två timmarna, visade att jag bara hade svarat på:
Hur hinner du skriva ned berättelserna som du har i ditt huvud?
men helt hoppat över frågan:
Hur kommer berättelserna in i ditt huvud?
Så på årets Bokmässa i Göteborg åtgärdar jag detta genom att prata om hela processen, från idé till bok inklusive hur jag och andra kan få inspiration till berättelser.



Kom gärna och lyssna och bidra med dina egna tankar om hur du inspireras!

Kl 16 på fredag och kl 14 på lördag i Oppenheims monter C03:42



9/20/12

Arrangemang i höst - ses vi?

Planeringen för höstens olika arrangemang börjar ta form - jag hoppas jag träffar er på några av dem!

Bok & Bibliotek

Våga skriva!

En föreläsning för alla som funderar på det här med att skriva och att förmedla berättelser. Tips och tankar om att hitta inspiration, få berättelser på pränt och våga dela med sig av det man har skrivit.

När: 28/9 kl 16 och 29/9 kl 14
Var: Bokmässan i Göteborg, Oppenheims monter C03:42
Öppet för alla!





Gör det du vill - inte det du hinner

En föreläsning om att vi är drottningar och kungar över vår egen tid - inte slavar under den. Om att göra det vi vill här i livet. Tankar om vill-tid, spill-tid och måste tid.

När: 23/10 Frukostföreläsning kl 7:30
Var: Ericssons kontor på Lindholmen Göteborg. (Det blir även en föreläsning i Borås men datumet är ej spikat.)
För: Kvinnor anställda av Ericsson på dessa kontor



Skuld och försoning

Ett samtal med Dan Götharsson och alla som deltar på Göteborgs Relationscafé denna kväll
När: Preliminärt 31 oktober 18-20
Var: Café Vida La Vida, 4:e Långgatan 48, Göteborg
Öppet för alla!

Hanhals kyrka

Skuld, hämnd och förlåtelse

En föreläsning och dialog om viktiga frågor som skuld, förlåtelse, öga mot öga eller vända andra kinden till.
När: 17 Nov, lördagsfrukost samling 9:30-11
Var: Hanhals församlingshem

Hoppas vi ses vid något av dessa tillfällen!

9/13/12

Det började med ett kryptiskt inlägg på Facebook...


Det här inlägget finns numer också som en annikaslolTBTvideo här.

...där en vän skrev att hon just hade haft den värsta dagen i sitt liv. Inget mer, ingen förklaring.

Dagen efter skrev hon vad som hade hänt och jag och många med mig skrev förstående och uppmuntrande kommentarer.

Vad jobbigt för dig, du kommer att komma igenom det här, kram, vi finns här för dig, säg till om du vill ha hjälp...

Det låg något olycksbådande över det hela, men nästa dag skrev hon ett lugnande inlägg där hon tackade alla och skrev att det nog skulle lösa sig.

Dagen efter var hon försvunnen. Om någon av oss visste var hon var skulle vi ringa hennes närmaste. Jag skickade ett meddelande till hennes avstängda mobil och hoppades, hoppades att hon skulle få meddelandet. Att hon bara hade gett sig iväg för att få vara själv med sina tankar ett tag.


Dagen därpå blev jag glad i några korta sekunder när jag såg en fin bild på min vän, glatt leende. Jag trodde att hon ville lugna oss med denna bild. Sedan läste jag bildtexten med den ödesdigra förkortningen RIP...




Ungefär 1400 personer dödar sig själva i Sverige varje år, närmare 4 per dag. Det är fler dödsoffer än trafiken skördar. En annan skrämmande jämförelse tagen från Time:
"More U.S soldiers have killed themselves than have died in the Afghan war."

Är det bra eller dåligt att skriva om självmord? Det finns det delade meningar om. Å ena sidan är många rädda för den så kallade Werther effekten (från Goethes Den unge Werthers lidanden, där huvudpersonen tar livet av sig och enligt vissa inspirerade många unga män att göra detsamma) å andra sidan kanske de som funderar på självmord ser att det finns alternativ, att de inte är ensamma om sina känslor, om vi pratar om problemet istället för att tysta ned det.

När jag var lika ung och självsäker som Jenny, slängde jag ur mig att självmord var en egoistisk handling. Att bara lämna sina anhöriga på det viset, att själv ända sitt liv fast det hade kunnat undvikas. En person som visste mer än jag om hur det kan kännas förklarade att man inte tänker så när man mår så dåligt. Just då tror man att livet blir bättre för alla om man försvinner. Och framförallt vill man att smärtan ska ta slut.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg kan det vara bättre att vara okunnig om hur saker och ting är, än att ha en förutfattad mening om hur saker och ting borde vara.

Så min vän, jag känner tomrummet efter dig, jag förstår inte ditt val eller hur du kunde må så dåligt att detta kändes som en bra lösning, men jag förstår att jag inte förstår och jag hoppas att du mår bra nu och att dina nära och kära hittar en väg framåt utan dig.

För de av er som mår dåligt eller som har någon i er närhet som mår riktigt, riktigt dåligt, finns självmordsupplysningen som kan ge råd och hjälp. De ger också information om vad du kan göra för att hjälpa personer med självmordstankar. 


9/6/12

Manus skickat till Tre Böcker!

Hoppas inte för mycket, då kan du bli besviken... 

...fick jag höra när jag var liten. Jag håller inte med om det uttrycket alls.

Besvikelser går det inte att skydda sig mot. Det är bara att ta livets snytingar och sedan studsa upp igen som jag pratar om i föreläsningen Vi är alla fantastiska - även när livet golvar oss och som jag skrev i inlägget Fick just en snyting...

Jag tycker bättre om uttrycket:
Hope for the best but prepare for the worst. 
Det tänker jag göra nu när jag har skickat Ursus- dit rättvisan inte når, till förlaget Tre Böcker.

Tre Böcker

Jag hoppas på det bästa, att de kommer att tycka om manuset och vill ge ut det.
Samtidigt är jag beredd på det värsta: "Tack för att du skickade ditt manus. Tyvärr måste vi meddela att ditt manus inte passar i vår utgivning... osv." (Jenny, Jenny refuserades tre gånger innan jag hittade mitt förlag Oppenheim, så jag vet hur formuleringarna kan se ut.)
Om detta händer kontaktar jag nästa förlag på listan över möjliga förlag som jag har satt ihop.




Så jag hoppas utan förbehåll att Tre Böcker vill ge ut Ursus! Om inte, får jag ta besvikelsen, vippa tillbaka och gå vidare med plan C.


8/30/12

Ignorance is not the problem...


...preconceived ideas is.

Detta säger Hans Rosling, en av årets 100 mest inflytelserika personer enligt tidskriften TIME.
Det vill säga, förutfattade meningar är värre än okunskap. Att fördomar fördummar vet vi nog alla, men det han säger går djupare än så. Att vara övertygade om att vi vet något som vi faktiskt inte vet, är värre än att inte veta alls.

Hans Rosling visar att många har förutfattade meningar om hur världen ser ut nu, baserat på det de fick lära sig för länge sedan, trots att enormt mycket har hänt, och fortfarande händer, sedan dess.


Med hjälp av statistik, en härlig svengelska och massor med entusiasm visar han både hur världen har förändrats och hur lite de flesta av oss vet om detta.

Han inleder föreläsningen med att berätta att hans toppstudenter fick sämre resultat än en grupp chimpanser när det svarade på fem frågor. I föreläsningen kan du själv se frågorna han ställde.
Vet du mer än chimpanserna?
Vet du vad du inte vet?

Lyssna gärna på TED föreläsningen som tar ca 20 minuter.

Ni som har lyssnat på min föreläsning Gör det du vill - inte det du hinner, vet att ni kan välja på att göra det nu, att "göra det nu sen" eller helt enkelt bestämma er för att inte göra det alls utan att ha dåligt samvete för det! Okunskap är som sagt helt OK - så länge vi är öppna för att vi faktiskt inte vet!



8/23/12

Gott som varar länge

...det var temat på relationscaféet igår kväll. Göteborgs relationscafé går ut på att gästerna samtalar om olika ämnen under ledning av Dan Götharsson.



Samtalet böljade fram och tillbaka under kvällen. Här är några godbitar jag vill dela med mig av.

Det är lättare att få gott att vara länge, till exempel att ta med sig en underbar känsla från semestern ända in i vardagen, om vi upplever den goda känslan på djupet, tillåter oss att leva i nuet och bara känna. "Spikar fast" upplevelsen inom oss. 

Bakom sårbarheten finns styrkan.

Vi pratade också om vikten av att lyssna på våra känslor. Din kropp och ditt hjärta vet långt innan din hjärna vad som är bra för dig. Å andra sidan kan en relation kännas bra en dag och sämre en annan - hur ska man då kunna lita på sina känslor?

Jag har känt så en gång i tiden. Fått frågan om jag älskade den pojkvän jag hade då och inte kunnat svara. Ryckt på axlarna och sagt något om att vi har det roligt ihop. Älskar och älskar... hur skulle jag kunna veta det?

Sedan träffade jag min man. Och då visste jag. Inga tvivel, ingen undran. Vi bara vet.

Dan pratade också om det här med att välja sina strider. Att det är viktigt att acceptera att vissa saker är som de är.

Efteråt, när jag gick till min parkerade MC fick jag ett praktiskt exempel på det.

Jag har länge varit obstinat och aldrig betalat parkeringsavgift när jag kör MC. Betalar gör jag när jag kör bil, men som motorcyklist har jag aldrig kommit på tanken.Jag ställer mig ju så att jag inte stör och det finns ju inte ens någonstans att sätta p-biljetten eller ens boten på. Att betala vore löjligt.

Men med en saftig p-bot som satt på handtaget med hjälp av gummiband (visst, jag måste erkänna att det var lite kreativt) insåg jag att den här striden får jag släppa. Det blir så dyrt att protestera på det här viset.  Jag är 600 kronor fattigare men en lärdom rikare. (Men jag tänker inte betala förrän jag får en påminnelse. Lite jobbigt ska det vara att bötfälla mig och min fina MC när vi ändå inte står i vägen för någon...)

I oktober kommer jag och Dan, tillsammans med de som kommer till Göteborgs relationscafé då, att prata om ämnet skuld och försoning. Vi kanske ses då?

7/25/12

Tack för rösterna och njut av sommaren!

Jenny, Jenny fick inte tillräckligt med röster för att bli ljudbok denna gång, men stort TACK till alla er som röstade!

Nu hoppas jag att ni, liksom jag, njuter av sommaren var ni än är och hur vädret än är (som Dr Phil sa if you don't like the weather, just wait a bit - ingen idé att irritera sig på saker som vi inte kan förändra).

Blogginläggen tar nu paus för att återkomma i slutet av augusti, men era frågor, kommentarer och tankar är alltid välkomna.

Ha det så skönt!




7/2/12

Jenny, Jenny som ljudbok? Rösta gärna!

Tack vare ett tips från en av mina läsare, hittade jag en möjlighet att få Jenny, Jenny utgiven som ljudbok - men jag behöver er hjälp och era röster för att det ska hända!





Storytel tycker att alldeles för få ljudböcker tas fram i Sverige och de vill göra något åt saken genom att låta lyssnarna själva rösta fram vilken bok som ska bli inspelad. Även inläsaren röstas fram - dvs den röst som de flesta tycker passar bäst blir den som läser in den vinnande boken.

Jag hoppas ni vill lägga en röst på Jenny, Jenny som kommer att ingå i röstningen som startar tisdag 3 juli från klockan 10. För att rösta, gå in på den här länken.
Tack på förhand!

6/13/12

Putsa fönster i minusgrader?

I Kungälvsposten för några veckor sedan intervjuades en "städexpert" som är delägare i ett städföretag. Hon gav råd inför vårstädningen. Ett av råden löd:
Putsa fönstren med varmt vatten och diskmedel. Vid minusgrader; ha i lite spolarvätska eller T-röd, så fryser inte vattnet när du putsar.


Vid minusgrader? Vem putsar fönster vid minusgrader?

Själv putsar jag fönster när vi tar in och ur innanfönstren, dvs två gånger per år. Och då blir inte utsidan på fönstren på övervåningen putsade. Det skulle kräva stege och så mycket bryr jag mig inte.

Vissa tycker att det är viktigt med putsade fönster. Andra tycker att det är nödvändigt att vara vältränad. Ytterligare andra tycker att en välansad trädgård är en självklarhet. Själv tycker jag att en text som kommer att läsas av många ska skrivas väl.

Att brinna för något, att vilja göra något riktigt, riktigt bra, är naturligtvis utmärkt.
Det som inte är bra är när andra förväntas tycka och göra likadant.

Städexperten sa till exempel att hon kunde hälsa på hos vänner och tänka
"Men, ser de inte hur det ser ut!" om det var ostädat.
En vältränad kvinna jag läste om irriterade sig på att så många personer går omkring med några trivselkilon. "Det är ju bara att träna och äta rätt, att inte göra det är ren lathet".
Och nog finns det många som retar sig på hur grannens trädgård stör deras utsikt eftersom den inte är välansad nog.
Själv kan jag låta bli att köpa varor från ett företag om de har stavfel på sin hemsida...

Men självklart är det bättre om vi vidgar vyerna något och kommer ihåg att vi alla är olika. Det som är viktigt för mig kan vara helt oviktigt för någon annan - och det är okej!

Så låt grannen putsa fönster i minusgrader om hen vill det! Låt dina vänner ha sina trivselkilon i fred och koncentrera dig på din egen trädgård istället för grannens.

Själv ska jag komma ihåg att korrekt stavning och bra ordval inte alltid är bästa kriteriet när jag ska välja vilket företag jag ska köpa stängsel från...

6/7/12

Fick just en snyting...

I min föreläsning: Vi är alla fantastiska - även när livet golvar oss, pratar jag om att vi alla får snytingar av livet ibland. Snytingar som kan knocka oss. Det är då det är viktigt att vara en vippedocka. En som studsar upp igen och tar nya tag istället för att ligga kvar och ge upp.

De besked jag just har fått är att mitt förlag inte har möjlighet att ge ut mitt nästa manus just nu. Jenny, Jenny har inte sålts i tillräckligt många exemplar för att täcka kostnaderna och de vill inte investera i ännu ett riskfyllt projekt för närvarande. Detta har de förvarnat om tidigare så jag visste att risken fanns. Vårt samarbete fortsätter, men om jag vill få ut Ursus i närtid behöver jag hitta andra vägar.

Mitt mål att få Ursus utgiven under 2012 är därmed längre bort än jag hade hoppats. Oroa er inte, jag ger förstås inte upp målet. Vägen dit blev bara längre och mer otydlig.

Det är dags för mig att följa mina egna råd:

Komma ihåg att jag, precis som alla andra, är fantastisk -  även när resultaten går emot mig.

Låta mig motiveras av mina visioner så att jag vill gå vidare även om fler snytingar kan vara att vänta.

Och komma ihåg att:



Har du idéer om hur jag kan hitta fler läsare till Jenny, Jenny, eller idéer och kontakter som kan leda till en utgivning Ursus får du gärna höra av dig!

5/31/12

Är du ensam om din hemlighet?

Det tror vi oftast. Att ingen annan har gjort det som vi håller hemligt, att ingen annan tänker på just det där konstiga sättet som vi gör eller att ingen annan är sådär fånig. En hemlighet är ofta något som känns skamligt. Som det Jenny gjorde i Kortedala eller det som hände Susanna i Frankrike.

Samtidigt känner många lättnad efter att ha berättat om sin hemlighet. Kanske för att vi då inser att vi inte är ensamma om våra tankar och beteenden, kanske för att vi märker att den som hör vår hemlighet inte tycker att den är så hemsk som vi har låtit den bli i våra tankar.

Det är nog det som har gjort postsecret till en sådan succé. Grundaren anade inte att hans idé skulle få ett sådant enormt gensvar. Början var det här:




Otroligt många skickade in sina hemligheter anonymt. Idag är bloggen, där veckans inskickade hemligheter läggs upp varje söndag, enligt egen utsago "the largest advertisement-free blog in the world", med mer än 500 miljoner besökare!

Lyssna gärna på TED föreläsningen om det här fenomenet. 
Finns din hemlighet med? Jag känner igen mig i den sista, den med telefonluren. Jag gör det inte proaktivt, men vet att jag inte skulle kunna radera ett sådant meddelande. Jag har till och med sådana namn kvar i min adressbok även om jag aldrig mer kan ringa dem. Ingen aning om vad jag pratar om? Kolla in TED föreläsningen!





5/25/12

Är det snällt att vara snäll?

 Det här inlägget finns nu också som en knapp 3 min lång video.
All dogs need exercise, discipline and affection, but a lot of people only give them affection, affection and affection.


Det sa en av mina förebilder, Cesar Millan, när jag såg honom live i Scandinavium igår.


Det stämmer i mänskliga relationer också.

Som när jag var med mina barn i Mimers hus i Kungälv. Några andra fick glass av sina föräldrar och mina söner frågade om de också kunde få. Jag sa nej, det är ju bara en vanlig måndag (i vår familj är reglerna, eller som Cesar skulle ha sagt, our discipline, att sötsaker hör till helger och speciella tillfällen). Mina pojkar sa indignerat: "Men de barnen får ju glass!"


Ja, sa jag. De får glass, men ni får goda vanor.
Mina barn tyckte inte jag var ett dugg snäll just då.

Det finns föräldrar som vill vara snälla mot sina barn och ger dem allt de önskar. Det finns hussar och mattar som vill vara snälla mot sina hundar och låter dem göra vad som faller dem in. Det finns flick/pojkvänner som vill vara snälla och servar sina partners hela tiden och sedan undrar varför ingen visar tacksamhet.

Jag håller med Cesar. Det räcker inte med affection, affection, affection.  Det krävs mer. Det kan till och med vara så att det här med att vara snäll inte alls är snällt, det kanske bara är enklast just då.

Ibland får man ge sina kära det de behöver snarare än det de vill ha. Även om det hade varit lättare att bara ge dem det de ber om.

När du gör det, är du verkligt snäll.


5/9/12

Stora hakor

Detta inlägg finns numera också som en annikaslolTBT-video.

Jag läste just i den utmärkta tidskriften TIME att "chinplants", eller kirurgi för att göra hakan tydligare, har ökat mer än bröstförstoring, fettsugning och botox tillsammans från 2010 till 2011.Väldigt många av de som vill göra om hakan är män, så plastkirurgin har hittat en ny och växande marknad.
Än sen då? Alla företag satsar ju på att hitta nya marknader det är väl inget fel i det?
Visst är det bra att företag tjänar pengar. Företag som tjänar pengar ger lön till sina anställda och de kan i sin tur betala skatt. Skatt som går till sådant vi alla behöver förr eller senare i våra liv, som skolor, vård och vägar.

Det jag undrar över är om det verkligen är bra även när sättet företagen tjänar pengar på innebär att vi mår dåligt?
Vadå? De som köper sig större bröst eller hakor gör det ju just för att bli snyggare och må bättre?
Jovisst. Men det ska mycket till för att någon ska vilja genomgå en operation och dessutom betala dyrt för den. Så för att man ska vilja utnyttja dessa produkter behöver man tycka riktigt illa om sin kropp först. Så ju fler som är missnöjda med sina lår, bröst, hakor, vadmuskler och så vidare, desto fler potentiella kunder för plastikkirurgerna.

Inte undra på att mycket av reklamen går ut på att få dig att ogilla din kropp. Många, många miljoner läggs varje år på att göra oss missnöjda med oss själva. Det är inte lätt att värja sig. Men om du ändå vill försöka, kan du tänka på följande:

Skönhet ligger i betraktarens öga. Om du ändrar på något hos dig kanske du tar bort det där som många tycker är så fint med just dig.
Att vara missnöjd med en frisk kropp är ett lyxproblem. Om du av någon anledning behöver kämpa dagligen för din överlevnad är utseendet på din käklinje inte speciellt relevant.
Låt dig inspireras av Pinks Fuckin' Perfect och Augileras Beautiful och av Adbusters som jag har lånat nedan bilder från:




Eller varför inte följande:


In a society where profit is made from people feeling bad about themselves, it is a rebellious act to like yourself.

Let´s be rebels!







5/3/12

Jenny och jag

Många frågar om Jenny, Jenny är självbiografisk, om det som händer Jenny i boken har hänt mig på riktigt. Svaret är Nej.
Jenny, Jenny är en roman, inte en självbiografi, och både personer och händelser är påhittade. Men var går egentligen gränsen?

Om vi tar följande utdrag ur Jenny, Jenny:

Efter ytterligare några kilometers körning började motorcykeln
att rycka – den svarade inte på gasen som den skulle.
Vad är det nu då? tänkte Jenny medan motorcykeln gick långsammare
och långsammare. Ungefär samtidigt som hon insåg
vad som var fel såg hon att den lilla nålen på bensinmätaren stod
på rött. ”Jävla klant” svor hon högt åt sig själv så att det kom ett
litet moln av imma på visiret. Istället för att stanna motorcykeln
böjde hon sig ner för att vrida på bensinkranen så att reservtankens
bensin skulle rinna till. Den satt trögt som vanligt.
Plötsligt märkte hon att marken som rusade fram under henne
inte längre var grus. Det var gräs, det var …
Innan hon förstod vad som hade hänt, hörde hon det underliga
ljudet av metall mot grus och hon kände hur hon flög av
motorcykeln när hon körde av vägen.

Jag har gjort samma sak. Öppnat reservkranen på min Honda medan jag körde och bensinkranen var alltid trög på den. Till skillnad från Jenny körde jag inte omkull, men jag var nära att göra det och kom ihåg känslan när jag skrev det här stycket.

Så boken är inte baserad på verkliga händelser som det heter ibland, men visst finns det saker i den som jag har tagit från mitt egna liv.
Är jag lik Jenny då? Ja, de av er som känner mig eller har träffat mig på något av mina arrangemang får bedöma själva...

4/26/12

Livet ordnar allvaret

Jag har just kommit hem från en trevlig kväll på Öas Café där jag, publiken och trubaduren Johan Larsson pratade respektive sjöng på temat: Skuld, hämnd och förlåtelse. Vi fick frågan om det gick att få med Johans fina tolkningar av låtarna när man köper boken. Hmmm, kanske en affärsidé där... ;-)
Tills vidare får ni nöja er med andras tolkningar av låtarna, ni hittar länkar till spellistor i inlägget: Musik som inspirationskälla.



Tidigare i veckan pratade jag med en grupp människor på Medborgarskolan i Göteborg om ämnet Vi är alla fantastiska - även när livet golvar oss. Vi pratade bland annat om vad som gör att vi orkar fortsätta kämpa även när allt går emot oss och en kommentar var: "Man behöver inte ta allt så förbannat allvarligt."

Livet är allvarligt, vilket vi pratade mycket om ikväll. Kanske är det just därför vi inte ska ta det så allvarligt. Livet ordnar allvaret, vi får själva se till att ordna det roliga!


4/19/12

Två bord

"Om innehållet inte skulle motsvara dina förväntningar, returnera paketet med resterande innehåll till nedanstående adress. Skriv också var produkten är inköpt samt hur mycket du betalat så ersätter vi detta samt portot."

Detta står på många förpackningar av livsmedel. Hur många utnyttjar denna möjlighet? Inte jag, för struligt.  Företaget skulle trots erbjudandet om ekonomisk kompensation förlora mig som kund.

Det räcker inte med kompensation för utlägget. På samma sätt som ett förlåt inte räcker långt om det inte kompletteras med ett återställande av det man ställt till med - och helst lite till.

En kollega till mig arbetade och bodde i USA under några år. Han köpte ett bord och upptäckte för sent att det fanns märken i bordsskivan. Han kontaktade leverantören som kom med ett nytt bord. Det första kunde han behålla. Leverantören ersatte utlägget genom att ge honom ett nytt bord, de tog hand om strulet genom att leverera hem till honom och som det lilla extra fick han behålla det första bordet. De fick, trots märkena i den första bordsskivan, en nöjd kund.


Foto: Unsplash

På samma sätt kan vi alla lämna varandra lite gladare även om vi har ställt till det initialt. Om du råkar knuffa till någon som bär något tungt så att hon tappar det så räcker knappast ett förlåt. De allra flesta av oss hjälper till att lyfta upp det som har fallit. Om vi tänker till bär vi det kanske hela vägen dit det ska. Det där lilla extra som gör att mötet kan bli en trevlig erfarenhet istället för ett irriterande intermezzo.

Så för att få en nöjd kund eller en glad medmänniska kan vi komma ihåg att inte bara ersätta eventuella utlägg eller säga förlåt, utan att ge det där lilla extra också.

Att be om förlåtelse, att återställa det man ställt till med. Detta kommer jag att prata om till musik på Öas Café nästa vecka som jag skrev i mitt senaste inlägg. Jag hoppas vi ses där! För bokning och vägbeskrivning, se Öas Café.


4/11/12

Välkomna till Öas Pub och Café 26/4!


Finns det saker som är oförlåtliga?
Är det bättre att hämnas än att vända andra kinden till?

Ni som har hängt med på annikaslol vet att jag redan har pratat om dessa intressanta frågor i olika sammanhang. Om två veckor är det premiär för ett nytt format för en diskussion om dessa frågor och jag hoppas många av er kommer!

Ni är välkomna torsdag kväll 26/4 kl 18 till Öas Pub och Café på Överön i Kungälvs kommun. Då kommer jag med hjälp av den duktiga trubaduren Johan Larsson att leda ett samtal om Skuld, hämnd och förlåtelse till musik ur Jenny, Jenny. Publiken kommer som vanligt att få delta med sina tankar och åsikter och förhoppningsvis går vi alla därifrån några insikter rikare.

Det är gratis, men ni behöver boka på  oascafe.se där ni också hittar en vägbeskrivning till det här mysiga  och ovanliga Caféet.

För mer information om kvällen, se "affichen" nedan. (Syns oftast men inte alltid med Firefox och Google chrome men tyvärr inte med Internet Explorer. Tips välkomnas...)